måndag 25 augusti 2014

Efter Nynäshamn gick luften ur bubblan

Rent rasande grym CV-coach!
Jag hade varit Nynäshamns CV-coach. Och jag hade älskat det. Jag hade hamnat på djupt vatten men jag hade simmat som en gråsäl, hade fyllt min roll och gjort en insats. Jag hade gjort skillnad för många arbetssökande kommuninnevånare.

Jag hade visat dem att att det inte var dem det var fel på. Bara deras CV och deras personliga brev som inte gjorde rättvisa. Som inte framhävde deras kunskaper, kompetens och erfarenheter på bästa sätt. Som rent ut lade krokben för dem i deras jobbsökande. De flesta gick stärkta ur den processen. Även jag - jag genomförde aldrig en CV-coachning utan att lära mig någonting nytt.

Men efter Nynäshamn var det stopp. Tvärstopp. Hur jag än försökte kunde jag inte finna någon som var intresserad av en CV-coach.

Jag hade levt min dröm. Nu vaknade jag till verkligheten.

Mer av jobbsök. Mer av träligt, resultatlöst jobbsök där arbetsmarknaden gång efter gång visade att jag inte var vad den ville ha. Jag hade en CV som var bättre än någonsin, som stack ut och väckte uppmärksamhet och intresse. Jag fick till och med kommentarer om den också när jag fick avslag direkt. Men vad hjälpte det?

Jag var grym på CV. Jag var rent rasande grym på CV. Jag kunde få den mest hopplösa CV att skimra, att sväva, att flyga.

Ironiskt nog hjälpte det inte mig. Jag var inte vad arbetsmarknaden ville ha. Jag var som broccoli på en treårings tallrik. Jag var jäkligt nyttig, jag var godare än treåringen trodde – och jag var det absolut sista den ville se på sin tallrik.

Ja, jag vet vad jag borde ha gjort. Startat eget som CV-coach.

Självklart borde jag ha gjort det. Men jag har självkännedom nog för att veta att jag inte har det i mig. Företagande. Finns inte, varken i min mentala världsbild eller i min genpool.

Tillbaks i arbetslösheten. Många erfarenheter rikare. Litet visare.

Klarare över min egen kapacitet när jag arbetade på toppen av min förmåga. Klar över att jag aldrig ens hade varit i närheten av toppen av min förmåga. Jag hade nått många toppar, men jag visste med hundra procents visshet att trots alla utmaningar jag hanterat så hade jag aldrig ens varit i närheten av mitt K2 eller mitt Mount Everest.

Men jag var alltjämt broccoli.

söndag 24 augusti 2014

Romantiska lästips

Dagens romantiska lästips för regniga dagar och kulna kvällar är två böcker av Mary Balogh, One Night For Love och A Summer to Remember. Dessa två böcker hänger tätt samman och bildar tillsammans vad som brukar benämnas som The Bedwyn Prequels eftersom de föregår en av Marys mest populära serier - The Bedwyn Saga.

One Night For Love är Nevilles och Lilys berättelse, A Summer to Remember Laurens.

Som officer i Portugal under Napoleonkrigen gifte sig Neville Wyatt, Lord Newbury, under ett rekognoseringsuppdrag med sin sergeants dotter för att skydda henne om de skulle bli tillfångatagna. Det är någonting han aldrig kommit sig för att berätta för sin familj för bara någon dag senare, just innan han själv blev svårt sårad, såg han sin hustru bli dödad.

Neville, som i och med sin fars död blivit Earl of Kilbourne, har återvänt hem till sin familj i England och axlat ansvaret följer med titeln. Han står i begrepp att gifta sig med sin väluppfostrade och mycket lämpliga släkting Lauren när världen plötsligt vänds upp och ned.

Lily dog inte.

Efter en lång tid och många umbäranden i fångenskap är Lily Doyle – Lily Wyatt – sergeantens dotter och Lordens krigsbrud äntligen fri. Hon har lyckats ta sig tillbaka till England och finner sin make, nu Earl of Kilbourne, i kyrkan. Inväntande sin brud.

Och ingenting blir mer som det var tänkt.

Ingenting är heller glasklart. Och ingenting, absolut ingenting, blir enklare av att någon går till ytterligheter för att döda Lily.


Laurens värld slogs i spillror den dag som borde ha varit hennes lyckligaste. Som skulle ha varit hennes lyckligaste. På hennes bröllopsdag återuppstod den döda hustru hon inte ens känt till att hennes blivande make haft på offentligast tänkbara sätt och satte därmed punkt för det bröllopet.

Det har tagit Lauren lång tid att återhämta sig. Nu vill hon dra sig tillbaka från societeten, skaffa ett eget hem och leva ett stillsamt liv. Men hennes välmenande släktingar vill inte höra talas om det, de vill ordna ett passande äktenskap åt henne så hon kan bli lycklig. Hon undrar hur de inbillar sig att hon någonsin skulle kunna bli det.

Kit Butler, Viscount Ravensberg, har ett problem. Sommaren närmar sig och hans far har kallat hem honom till ett familjejubileum och vill att han skall gifta sig med en gammal käresta. Men Kit har ingen önskan att gifta sig – och absolut inte med kvinnan som förödmjukat honom och valt hans äldre, nu avlidna bror istället. För att undvika en skandal behöver han en hustru, någon han valt själv och är beredd att leva med, och det kvickt.

Han får ögonen på den övergivna bruden – Lauren – och anser att hon kan passa. En kvinna som övergivits vid altaret, resonerar han, borde vara desperat nog att gifta sig med vem som helst - och dessutom gå med ett snabbt bröllop. Han inleder en snabb uppvaktning men ju längre han driver sina planer, desto mer lägger hans känsla för heder hinder i vägen. Lauren har, även om han finner henne irriterande stel och  proper och förnuftig, inte gjort någonting för att förtjäna hans intriger.

Men Lauren ser en lösning för dem båda och föreslår en skenförlovning, en temporär förlovning hon kommer att bryta när sommaren är över. Det skulle rädda honom undan hans fars äktenskapsplaner utan att orsaka skandal – och övertyga hennes släktingar om att hon verkligen inte vill gifta sig. Det enda hon önskar sig i gengäld, är att han gör hennes sommar minnesvärd.

Det är i A Summer to Remember klanen Bedwyn först introduceras, då den kvinna Kits far kräver att han skall gifta sig med är hans äldre brors efterlämnade fästmö – Lady Freyja Bedwyn. När Lauren och Lady Freyja möts, slår det gnistor.

Det är milt sagt dukat för en minnesvärd sommar.


Värt att notera är att i dessa båda böcker introducerar Mary ett persongalleri som binder samman och befolkar en rad böcker i flera olika serier - The Bedwyn Saga, The Simply Quartet och The Survivors' Club.



http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html

Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- Wallflower series, av Lisa Kleypas
- The Duke's Men - de 2 första böckerna, av Sabrina Jeffries
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas

lördag 23 augusti 2014

Romantisk semesterläsning

Det här är förmodligen sista inlägget där jag kan använda Romantisk semesterläsning som rubrik eller hänföra böcker som perfekt läsning för stranden, hängmattan eller semesterresan. För semesterperioden börjar löpa ut för de allra flesta och den rådande väderleken bjuder inte direkt in till att sola på stranden eller dåsa i hängmattan. Fast det är klart, om du har bokat en resa till soligare breddgrader så kvarstår givetvis behovet av en roande och underhållande bok eller två.

Dagens tips på romantisk semesterläsning är Lisa Kleypas Wallflower series. I centrum står fyra unga kvinnor som inte riktigt lyckats få in en fot i den viktorianska societeten och därför sällan eller aldrig blir uppbjudna på societetens baler. De är wallflowers. Eller på ärans och hjältarnas språk – panelhönor.

Annabelle Peyton, vacker men utfattig, måste gifta sig rikt för att kunna hjälpa sin mor och sin lillebror. Men trotts sin skönhet gör avsaknaden av förmögenhet och hemgift att hon säsong efter säsong ratas.

Evangeline Jenner – Evie – är dotter till Londons främste spelklubbsägare. Eftersom hennes far dessutom är en före detta prisboxare anses hon, även om hon kommer att bli stormrik, inte vara någon särskilt eftersträvansvärd hustru. Särskilt inte som hon dessutom är pinsamt blyg och stammar när hon blir stressad. Hon behöver gifta sig om hon skall bli fri från sin mors familj, som under hela hennes liv hunsat och förtryckt henne.

De amerikanska arvtagerskorna, Lillian och Daisy Bowman, är hårt pressade av sina försumlig, kritiska föräldrars högtflygande ambitioner att få engelska lorder som svärsöner. Systrarna är vilda, viljestarka och oregerliga och passar inte i Londons societet. De chockerar den snarare regelbundet med sin brist på respekt för den engelska aristokratin och för den viktorianska konvenansen.

En osedvanligt tråkig balkväll får Annabelle, Evie, Lillian och Daisy nog och sluter en pakt att stötta varandra i sökandet efter lämpliga äkta män. Det är startskottet för en oväntad vänskap som kommer att växa sig allt starkare.

Först ut – eftersom hon äldst och hennes situation är mest desperat – är Annabelle i Secrets of a summer night. Hon siktar på en välbärgad aristokrat – vilken som helst, bara han har möjlighet att sörja för hennes familj. Och är villig att göra det. Med sina nyfunna vänners hjälp hoppas hon att hon äntligen skall lyckas under ett besök på en förnäm lantegendom dit de allesammans blivit inbjudna.

Men hela tiden kommer Annabelles ende – och synnerligen efterhängsne – beundrare, den attraktive men oborstade industrimagnaten Simon Hunt, i vägen.

Därnäst är det Lillian Bowmans och hennes trätobroder Marcus, Lord Westcliffs, tur i It happened one autumn. Det var ömsesidigt ogillande vid första anblicken dem emellan och ogillandet har vuxit till fiendskap. Marcus förfasar sig över Lillians brist på respekt och konvenans, Lillian kan inte fördra hans arrogans och hans tendens att blanda sig i och bestämma. Särskilt inte när han tror sig kunna bestämma över henne.

Men när medlemmarna i wallflower-systerskapet än en gång besöker Marcus lantegendom börjar både Lillian och Marcus ifrågasätta sina tidigare omdömen när en ömsesidig och oemotståndlig attraktion flammar upp mellan dem. Kanske är deras fiendskap inte huggen i sten?

I The Devil in winter är det den blyga Evie som står i centrum. Och hon är desperat nog att riskera sin vänskap med väninnorna i wallflower-systerskapet för att undkomma sina förtryckande släktingar. Hennes far är döende och hennes släktingar konspirerar för att lägga vantarna på hennes arv.

Evie är desperat nog att söka upp den ökände kjoljägaren och förföraren Sebastian St. Vincent, en gång Lord Westcliffs närmaste vän, och be honom gifta sig med henne. Eftersom hon vet att han är lika desperat som hon.

Något chockad går Sebastian med på det oväntade förslaget – han är verkligen i en lika desperat situation. Hans far har förslösat släktens förmögenhet, själv har han ödelagt allt i sin iver att återställa den förlorade förmögenheten – och bara Evies enorma arv kan rädda honom undan fullständig ruin.

Sist ut av medlemmarna i wallflower-systerskapet är Daisy Bowman i Scandal in spring. Hennes far har tröttnat på att hon säsong efter säsong misslyckats med att finna en make och ger henne ett ultimatum. Hon måste finna en aristokratisk make omgående eller gifta sig med en man han själv valt.

Och till Daisys fasa har hennes far valt ingen annan Matthew Swift. Hans kylige och överlägsne påläggskalv inom koncernen. En ständigt lika korrekt och behärskad streber som såväl Daisy som hennes syskon avskyr. Innerligt.

Vad hon inte vet, är att Matthew har sina egna skäl att vara lika mycket emot detta äktenskap. Skäl, som inte har någonting med hans känslor för Daisy.

Våren har många överraskningar i beredskap åt Daisy. Inte minst den att den iskalle strebern under de år hon tillbringat i England har blivit oväntat attraktiv.


Och därmed har de fyra unga kvinnorna, som en kväll satt längs väggarna i en glittrande balsal och hade erbarmligt tråkigt, funnit lyckan. Det borde vara slutet. Åtminstone på den serien.

Men det är det inte. För i A Wallflower Christmas kommer Lillians och Daisys bror, Rafe Bowman, till England lagom till jul för att finna en brud. Deras beskäftige far har redan sett ut en. Enda problemet är att Rafe varken är särskilt entusiastisk inför tanken på att gifta sig eller över den unga dam hans far valt åt honom. Då är hennes viljestarka och beskyddande kusin, Hannah, betydligt intressantare.

Men om Rafe ratar den kvinna hans far handplockat kommer han att förlora varje chans till inflytande i familjeföretaget. Är han beredd att offra så mycket för en kvinna han nyss träffat och nätt och jämnt känner?

A Wallflower Christmas är också ett återseende med medlemmarna i wallflower-systerskapet, nu som lyckligt gifta kvinnor. Eller hur är det egentligen med lyckan? Är den beständig? För alla?

Lisa Kleypas skriver fartfyllt, roande, dramatiskt och sensuellt om sökandet efter kärlek. Böckerna är härliga och medryckande och vissa scener är så dråpliga att skrattmuskulaturen blir väl exercerad i samband med läsning.

Hennes Wallflower series föregår The Hataways series med några år och flera av personerna återkommer som bipersoner i de böckerna - främst Lillian och Marcus, som är familjen Hataways grannar. Som jag läste Hatawaysserien först, har det varit ett kärt återseende och roligt att få veta hur allt började.



http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html

Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- The Duke's Men - de 2 första böckerna, av Sabrina Jeffries
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas


fredag 22 augusti 2014

Tiden rinner ut för Nynäshamn CV-coach

Jag var Nynäshamns CV-coach. Jag hade arbetat ett halvår i den rollen utan Datorteket i ryggen, utan något annat än min egen förmåga att falla tillbaka på. Jag hade hamnat på djupt vatten men jag fyllde min roll och jag gjorde en insats. Min sista tid i Nynäshamn kunde knappast ha börjat bättre.

Olyckligtvis såg det inte särskilt lovande ut med en förlängning. Trots att mina insatser slagit väl ut – och trots flera remarkabla framgångar – ansåg sig Nynäshamns kommun inte ha råd att förlänga tjänsten. Min tid höll på att rinna ut.

Jag hade levt min dröm, jag hade arbetat på toppen av min förmåga – och hade ändå vetat att det fanns mer att ta av. Mer att ge. Att jag trots allt ändå inte hade behövt bestiga mitt Mount Everest eller mitt K2.

K2. Jag visste att jag hade mer att ge.

Att jag hade mer än så att ge.
Att jag hade haft roligt. Att jag hade haft någonting att sätta tänderna i.

Att jag, just jag, gjorde skillnad.

Och det, det är en känsla som bara kan mäta sig med att ha vinden i ansiktet en kall och klar oktoberdag när trädkronorna flammar i rött och guld och en brusande höststorm får blodet att sjunga och man känner sig mer levande än man någonsin gjort.

Jag hade levt min dröm. Det var dags att vakna.
Det hade inte varit lätt alla gånger. Och allt hade inte varit storartade framgångar – man kan inte fösa vatten uppströms. Jag kunde göra om mina klienters ansökningshandlingar, jag kunde få dem att se sina kunskaper och sin kompetens och vad de skulle tänka på när de skrev CV och säljbrev. Jag kunde göra mitt yttersta för att de skulle ha en rättvis chans att bli sedda på arbetsmarknaden. Men jag kunde inte garantera dem jobb.

Likväl hade jag ett arbete som utmanade mig och stimulerade min kreativitet. Ett arbete som fick mig att växa, både i min yrkesroll och som människa. Och jag älskade det.

Det var dags att ta farväl av Nynäshamn

Jag hade fått en fin merit som Nynäshamns CV-coach, och hade fått erfarenhet från två olika sätt att arbeta – dels vid Datorteket i Nynäshamn och dels i en tjänstemannaroll direkt vid kommunen. Men nu var det över. Min tid i Nynäshamn löpte obevekligt mot sitt slut.

Det var som det var, och mot det hade gudarna rasat förgäves. Men nog sved det, att det skulle stupa på någonting så krasst som pengar.

torsdag 21 augusti 2014

En grön känsla

En grön känsla
gräver genom skogsbottnen.

I skuggorna
under vildvinsstrypta,
gråbarkiga grenar
vävs örtmattor till vandrarens behag.

Någonstans
dolt för världen
slutet i grönfamnad gammelskog
slår ett hjärta.



onsdag 20 augusti 2014

Romantik i bild och toner

Se, lyssna och njut - och håll ett öga på medaljerna mot slutet.


Ett svårslaget rekord – till och med för mig!

Datorteket i Nynäshamn lades ned och jag, Nynäshamns CV-coach, hade plockats ned till kommunhusets annex för att arbeta tillsammans med arbetsmarknadskonsulenterna och socialsekreterarna som arbetade med integration. Det innebar ett nytt och annorlunda sätt att arbeta. På Datorteket hade klienterna, liksom tidigare på Folkuniversitetet, suttit runt omkring mig i ett öppet rum. Nu hade jag tjänsterum och klienterna kom till kontoret och anmälde sig i receptionen där jag fick hämta dem.



Vissa av klienterna var mina gamla klienter uppifrån Datorteket men nu fick jag också andra grupper av klienter anvisade direkt från arbetsmarknadskonsulenterna och socialsekreterarna på integrationssidan eller från socialsekreterarna på biståndsenheten uppe i kommunhuset. Jag fick även några klienter anvisade från kommunens skuldrådgivare.

En del av mina nya klienter hade sämre kunskaper i svenska än de jag arbetat med uppe vid Datorteket så jag fick genomföra en rad CV-coachningar med hjälp av telefontolk. Det gällde företrädesvis ryska men även somaliska och yoruba. Det var en stor omställning i sättet att arbeta men med litet flexibilitet och kreativitet och en rejäl portion tålamod fick jag också det att fungera.

Där var många omtumlande ögonblick, många utmaningar. Många utmanande CV-coachningar. Där var förskolläraren som inte ville söka arbete eller praktisera inom förskolan – men hennes fall har jag berättat om på min hemsida så jag kommer inte att repetera den historien här.

Där var också den färgstarke lastbilschauffören med det korrekta men hopplöst färglösa CV:t, som på intet vis gjorde honom rättvisa, som inte var särskilt entusiastisk över att bli skickad till mig – han hade ju redan en CV, tack så mycket, så varför envisades socialsekreterarna att han måste gå till mig?

Också den historien finns återgiven på min hemsida.

Det var också vid den här tiden jag skulle genomföra den CV-coachning som skulle komma att bli min triumf, mitt rekord – svårslaget, till och med för mig själv.

En klient blev kallad till intervju – inom en timme efter det att vi skapade hans CV och brev och mailat en ansökan till ett jobb som säljare. Han var fortfarande kvar hos mig när samtalet kom, vi höll på att skriva en ansökan inom hans andra arbetsområde som kock.

Arbetsgivaren hade läst min klients (nya) CV och brev och ville träffa honom. Vi avslutade skyndsamt arbetet med kock-CV och min klient gick över till företaget för en intervju.

Och han fick jobbet!


Nu var jag verkligen Nynäshamns CV-coach, utan Datorteket i ryggen. Jag hade hamnat på djupt vatten men jag fyllde min roll och jag gjorde en insats. Min sista tid i Nynäshamn kunde knappast ha börjat bättre och det blev bara bättre och bättre.

onsdag 13 augusti 2014

Romantisk semesterläsning

Dagens tips på romantisk läsning för stranden, hängmattan eller semesterresan är det två första böckerna i Sabrina Jeffries nya serie, The Duke’s MenWhat the Duke Desires och When the Rogue Returns.

Ursprungligen hette The Duke’s Men egentligen Manton Investigations och grundades av Dominick Manton när hans översittare till bror utan skrupler brände sin fars testamente och gjorde såväl sin yngre bror som sina utomäktenskapliga halvsyskon arvlösa. Dominick fick överge sin utbildning och börja försörja sig genom att göra utredningar och söka efter försvunna personer – hans illegitime halvbror, Tristan Bonnaud, fick tillsammans med sin mor och sin syster fly landet. När historien börjar har Dominicks halvsyster, Lisette Bonnaud, återvänt till England för att hjälpa honom i hans arbete.

Där börjar What the Duke Desires. Dominick har just givit sig i väg på ett uppdrag i Skottland när Maximilian Cale, the Duke of Lyons, dyker upp på småtimmarna på hans tröskel och kräver att få tala med honom. Lisette försöker först lugna Maximilian och resonera med honom men tappar snart tålamodet med hans arrogans och hans maktfullkomlighet och ber honom mer eller mindre flyga och fara. Och hade hon inte varit så orolig för sin bror, Tristan, som tycks vara involverad i fallet och inte hört av sig på veckor, hade hon hållit fast vid det.

Istället tvingar hon Maximilian att ta med henne på resan till Frankrike för att finna såväl Tristan som några spår efter Maximilians försvunne bror. De reser inkognito, som alldeles vanliga herr och fru Kale, och det visar sig bli en äventyrligare och mer omtumlande resa än någon av dem räknat med.

I When the Rogue Returns är det Maximilians kusin, Victor Cale, som står i centrum. Han är gift. Vilket han inte berättat för någon, eftersom det både är ett smärtsamt och förödmjukande minne och något av en skandal. Hans unga hustru, Isabella, visade sig nämligen inte bara vara en skygg och begåvad ung kvinna som gjorde de mest utsökta imitationer av juveler, hon var upp över öronen involverad i en våghalsig och spektakulär juvelstöld kort efter att de gift sig och är sedan dess försvunnen.

Att vara gift med en juveltjuv är en belastning, speciellt om man är kusin med en hertig och har allas blickar på sig. Victor vill få ordning på sitt liv och för det behöver han finna Isa och överlämna henne till rättvisan. Och få skilsmässa. Han åtar sig ett uppdrag för Manton Investigations (som pressen och allmänheten till Dominicks förtrytelse döpt om The Duke’s Men efter fallet de löste åt Maximilian) eftersom han tror sig ha fått upp ett spår efter Isa.

Fast hur var det egentligen med den där juvelstölden? Isa visar sig nämligen vara ursinnigt övertygad om att det är han som begått den. Och att det är han som övergivit henne.

Och vad är det egentligen hon så desperat försöker dölja?


Den tredje boken i serien, How the Scoundrel Seduces utkommer senare i augusti så om ni gillar de här båda böckerna behöver ni inte vänta länge på fortsättningen. Det är Tristans historia.




http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html

Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas


Och så lägger man ned Datorteket!

Jag arbetade som CV-coach vid Datorteket i Nynäshamn. Det hade slagit väl ut, förväntningarna var visserligen höga men jag levde upp till dem. Fyllde min roll, tog mitt ansvar, gjorde en insats. Det kunde knappast ha börjat bättre. Jag var Nynäshamns CV-coach.

Då bestämmer sig Nynäshamn för att lägga ned Datorteket.

Ännu en dröm i spillror, ännu ett hopp krossat...

Ibland är det inte utan att man undrar om inte ödet har någonting emot en.

Som tur var löste Nynäshamns kommun det hela genom att ta ned mig till annexet till kommunhuset. Under återstoden av min anställningstid skulle jag arbeta tillsammans med arbetsmarknadskonsulenterna och socialsekreterarna som arbetade med integrationsfrågor.

Nu stundade en ny tid där jag verkligen skulle bli Nynäshamns CV-coach, utan Datorteket i ryggen.


året i Nynäshamn - en lärorik, stimulerande och utvecklande tid


tisdag 12 augusti 2014

Romantisk semesterläsning

Dagen tips på romantisk läsning för stranden, hängmattan eller semesterresan är Joanna Bournes The Spymaster’s Lady.

Joanna Bourne skriver fartfyllt och dramatiskt om brittiska och franska spioner under franska revolutionen och napoleonkrigen och The Spymaster’s Lady har allt man kan begära av en välskriven romance – spänning, fara, dramatik och halsbrytande intriger. Och, inte att förglömma, kärlek och romantik.

I The Spymaster’s Lady har den brittiske spionchefen Robert Grey, fången bakom fiendens linjer, upptäckt en oväntad möjlighet att fånga den ökända franska spionen Annique Villiers och föra henne till England. Förutsatt, givetvis, att han lyckas fly ur fångenskapen. Och förutsatt att han kan få såväl Annique som sin sårade kamrat, Adrian, med sig. Utan Anniques hjälp hade den flykten varit omöjlig.

Annique Villiers lojalitet är hårt prövad, hon avskyr såväl Napoleon som hans förödande krigsplaner, och förrådd och skadad och jagad av sina egna har hon sina egna skäl att fly. Motvilligt går hon därför med på att hjälpa Robert och Adrian att fly.

Annique anser sig säker, hon har nattens mörker på sin sida och hon har alltid lyckats utmanövrera alla män hon mött. Hon har inte räknat med att Robert skulle visa sig vara undantaget – och plötsligt är hon fånge igen.

Från den stunden är Robert och Annique indragna i en kamp – stundtals avbruten av bräckliga allianser – om övertaget. Om överlevnad, heder och frihet. För varje steg av vägen kämpar Annique mot Robert, trots den ökande attraktionen dem emellan, trots att han för henne exakt dit hon måste bege sig.

The Spymaster’s Lady är klart läsvärd. Och lika klart oförglömlig



http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas


Nynäshamns CV-coach – ansvaret ökar

Jag hade fått ett års anställning som CV-coach vid Datorteket i Nynäshamn. Om det slog väl ut kunde det – kanske, möjligen, eventuellt, om det fanns utrymme och möjlighet och råd – bli fråga om förlängning. Med anställningen ökade också ansvaret, jag var också en av handledarna vid Datorteket. Förväntningarna var höga, det gällde att leva upp till dem.

En strid ström av deltagarna vid Datorteket behövde få sina CV och brev översedda och omgjorda – eller till och med få sin första CV och sitt/sina första brev konstruerade. Handledarna vid Datorteket sorterade ut de som var i störst behov av hjälp och skickade dem till mig.

Jag jobbade med klienter som:
  • inte ens visste hur man fick igång en dator
  • inte kunde skriva begriplig svenska eftersom de inte hunnit så långt med sin SFI än
  • inte visste hur arbetsmarknaden fungerade (vissa var ungdomar som hoppat av gymnasiet alternativt gått ut utan fullständiga betyg alternativt gått helt fel linje på gymnasiet alternativt helt enkelt gått ut gymnasiet, andra hade invandrat och saknade erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden)
  • tyckte ”vadå, CV?”
      – dög det inte med en meritförteckning, som det gjort 1978?
  •  trodde att eftersom de varit populära i skolan så borde de bli lika populära på arbetsmarknaden – och inte kunde begripa varför de inte var det
  • var oresonliga och ville ha drömjobbet – oavsett om de hade kvalifikationer för det eller inte – och inte var intresserade av att ta något enklare jobb för att skaffa sig erfarenheter eller meriter eller få in en fot på arbetsmarknaden
  • givit upp och inte räknade med att någonsin få ett nytt arbete
      – eller någonsin få in en fot på arbetsmarknaden

På Datorteket öppnades många möjligheter. Också för mig.

Det var inte alltid jag lyckades, det skall jag inte säga. Man kan inte lyckas alla gånger – och man kan inte fösa vatten uppströms. Men sakta men säkert höjdes i alla fall kvalitén på ansökningshandlingarna.

Jag försökte återanvända så mycket som möjligt av klientens egna formuleringar i handlingarna så det skulle bli dokument som klienten kunde stå för. Jag redigerade dem bara på ett smartare, effektivare sätt.

När det gällde klienter med utländsk bakgrund och utländska namn hymlade vi inte utan framhävde tvärt om språkkunskaper och nationalitet med flaggor och försökte matcha dem mot jobb där språkkunskaper var önskvärda – eller åtminstone skulle kunna vara en tillgång.

Arbetsgivare lade märke till handlingarna och så småningom började folk som aldrig ens varit på en intervju komma till intervjuer. Vissa fick praktikplatser, andra fick jobb.

Jag blev också allt bättre på att läsa av klienterna och anpassa metoderna för att öka motivationen och få bästa möjliga resultat. Jag försökte vara så diplomatisk och pedagogisk jag bara kunde vara för att övertyga klienten. Ibland fick jag lirka och locka och smickra, andra gånger fick jag tjata och övertala klienten eller rent av hota med ”din arbetsmarknadskonsulent vill att du gör det här”.

Hjälpte inget annat körde jag över dem med ångvält.

En charmig skärgårdskommun - med allt för få jobbtillfällen

Jag finslipade också intervjutekniken tills jag genom snabba, informativa djupintervjuer med klienterna närmast drog som en trål genom henne/honom och fick fram all den där informationen som inte stod med någonstans i deras CV eller brev eftersom de inte förstod hur värdefull den var.

Jag fick också ett personligt intryck av klienten som hjälpte mig att välja form och design och inriktning på ansökningshandlingarna. Var det en försiktig och ordentlig och reserverad person återspeglade det sig i designen. Det samma gällde om det var en utåtriktad och kaxig person med ambitioner.

När vi gemensamt arbetat igenom dokument – nåja, det hände fortfarande att jag ofta upptäckte att min klient satt hopkrupen så långt bort från mig som hon/han kunde komma utan att resa sig från stolen och såg alldeles skräckslagen ut eftersom jag just sprängt hennes/hans ansökningshandlingar i luften och kaoset var totalt – nå.

Klienten kunde inte se det jag såg – hur det skulle bli när det väl blev färdigt. När jag hade fångat upp bitarna på vägen ned och montera om dem i farten. Jag var grym på CV.

Jag var mer än grym – jag var djävulsk på CV.

Jag nöjde mig inte med byta motor på en Boeing 747 över Atlanten – jag fixade det under inflygningen till Arlanda.

Jag började kalla det skedet Terroriststadiet. Kaboom!

 – det var kul att spränga saker som inte fungerade i luften.

Något hjälpte det väl också när jag började varna klienterna att nu skulle vi ha riktigt kul, vi skulle spränga deras brev och CV i luften och montera om dem och att det skulle bli totalt kaos innan det blev färdigt.

Hur som helst, när brev och CV var klara och utskrivna och klienten läste igenom sina nya ansökningshandlingar var en inte helt ovanlig kommentar:


”Oj! Jag visste inte att jag kunde så mycket!”


Handledarna på Datorteket var nöjda. Arbetskonsulenterna var nöjda. Jag fick höra att till och med socialsekreterarna var nöjda. Och bland deltagarna på Datorteket spred sig ett rykte att ”hon är helgalen men nog fan vet hon vad hon gör”.

Jag måste erkänna att jag inte vet hur jag ser ut när jag arbetar så koncentrerat. Men det känns som att kränga hjärnan ut och in. Ibland stirrar man rätt in i skärmen och är helt försjunken i texten, andra gånger flyger fingrarna över tangentbordet när man följer varje kreativ impuls i toppfart. Och när man får tag på den där sista pusselbiten man famlat efter, den som får allt att falla på plats och ge en komplett bild – Yes!

Så det kan vara ganska intensivt. Jag förmodar att jag emellanåt kan se rätt helvild och stirrig ut.

Men jag gjorde också mycket annat också. Bland annat finslipade jag tanken att CV och brevet skulle vara koncepthandlingar. Jag sammanställde och avpersonifierade också ett antal designade CV’n och brev till demonstrationspärm.

Jag utökade den också med fler exempel genom sammanfoga ett par, tre olika CV’n till fylligare exempel som kunde täcka in mer komplexa behov.

Pärmen Koncepthandlingar blev en succé och många klienter fick via den en idé om vilken form och design de ville ha.

Idén att man skulle skriva ett nytt CV för varje jobb var skyhögt över de allra flesta av våra klienters förmåga. Fakta var fakta var fakta, det fanns inte så mycket man kunde göra med dem om man inte var van att skriva CV – eller van att skriva överhuvudtaget.

Istället skrev vi kanske två eller tre olika sett ansökningshandlingar som riktade sig mot de olika typerna av jobb klienten sökte.

T ex:
  • Lagerabetare / byggstädare / fönsterputsare
  • Undersköterska / personlig assistent 
  • Butiksbiträde / café- och restaurangbiträde

Den idén kallade jag Persiennvändning eftersom man vände vissa begrepp och kanske stuvade om dem något. Sedan visade jag klienten hur man gjorde anpassningen mot det aktuella jobbet i säljbrevet.

Just det – jag började betrakta det så kallade ”personliga” brevet som ett fult ord som lurade intet ont anande arbetssökande att skriva allt för personligt. Det var ett säljbrev de behövde skriva, så det var det ord jag använde.

En annan teori jag började leka med var Aktionsradie. Att man skulle fundera hur långa restider man kunde stå ut med varje dag och ändå få livet att fungera. Om man sade en timme, hur långt skulle man hinna på den tiden?

Med tanke på att det var Nynäshamn blev svaret Stockholm. Annars var tanken att man t ex skulle testa att åka alla bussar som gick från ens bostadsområde och se var man hamnade och vad man passerade på vägen. Sedan kunde man kartlägga vilka företag och industriområden och köpcentra m m som fanns inom den radien där man skulle kunna tänka sig att jobba.

Så långt söder ut på Södertörn man kan komma. Nästan.

Sedan konstruerade jag också Datortekswebben som ett slags intranet åt deltagarna vid Datorteket. Där samlade jag all information och alla länkar jag hade önskat att jag haft tillgång till när jag blev varslad. Allt jag under mina år som arbetssökande mödosamt letat fram – nu samlade jag ihop det och sammanställde det till en intern arbetsmarknadswebb.

Datortekswebben innehöll också information om Datorteket, om Nynäshamns kommun, direktlänkar till SL’s trafikstörningsinformation - Nynäspendeln var extremt störningskänslig - och till kommunens olika pendeltågsstationer. Den blev ett användbart och praktiskt verktyg för våra deltagare.

Jag hade verkligen hamnat på djupt vatten – och det visade sig att jag simmade som gråsäl. Jag fyllde min roll, jag tog ansvar – och jag gjorde en insats. Sakta men säkert höjdes kvalitén på deltagarnas ansökningshandlingar, folk som aldrig varit på en intervju blev kallade till intervjuer.

Det kunde knappast ha börjat bättre.


måndag 11 augusti 2014

CV-coach - vägen till Nynäshamn

Ingenting skulle bli om planerat...
Planerna att jag skulle återvända till Folkuniversitetet efter praktiken och arbeta som CV-coach tillsammans med Marianne och Monika på Sagakursen, var skrinlagda. Ingenting skulle bli som planerat. Jag var visserligen uppskattad. Men ändrade omständigheter gjorde att jag var ute i kylan.

Jag hade haft det roligaste jobb jag någonsin haft inom räckhåll – och det hade ryckts ifrån mig över sommaren.

Och hur gick man vidare efter det?

Genom Arbetsförmedlingens kontakter nere i Nynäshamn ordnades ett möte med en av kommunens arbetsmarknadskonsulenter. Om det föll väl ut skulle jag kanske kunna få praktisera som CV-coach vid Nynäshamns Datortek.

...så jag åkte så långt söderut jag kunde komma
Så jag kontaktade Doris, arbetsmarknadskonsulenten, och bokade ett möte. Några dagar senare tog jag pendeln ned till Nynäshamn för att träffa henne på Datorteket. Där träffade jag också Björn, som var vice arbetsledare på Datorteket.

Utöver mina egna CV’n och presentationsbrev kunde jag också visa upp en mapp med ett urval formgivna och designade CV’n och brev. Exempel från mitt arbete vida Saga-kursen som visade vad jag kunde åstadkomma med en CV.

Det blev succé.

Jag blev erbjuden att komma ned och praktisera. Om det slog väl ut kunde det kanske bli ett års anställning. Och så blev det också.


Datorteket i Nynäshamn - en kreativ och omvälvande tid

söndag 10 augusti 2014

Romantisk semesterläsning

Dagens tips på romantisk semesterläsning för stranden, hängmattan, solstolen eller resan är den romantiska och charmiga Minx av Julia Quinn.

Julia Quinn är de romantiska förvecklingarnas mästarinna och Minx är inget undantag. För det första fanns det ingenting som tydde på att huvudpersonerna någonsin skulle ha kommit i kontakt med varandra. Och de skulle förmodligen aldrig ha gjort det heller om inte Henriettas – Henrys – ålderstigne förmyndare dött och William ytterst oväntat ärvt såväl en titel som en egendom av en avlägsen släkting. Än mer överraskande är upptäckten att han dessutom ärvt Henry. Eller kanske snarare ansvaret som hennes förmyndare.

Den föräldralösa Henry har under många år förvaltat sin  förmyndares egendom och lett arbetet på gården. Hon har mycket litet intresse för typiskt kvinnliga sysselsättningar som kläder, societetsliv och gentlemän. Och speciellt inte med William, som hon ser som en inkräktare och ett hot mot hennes fria liv. Helst av allt skulle Henry se att William återvände till London och fortsatte med sitt stadsliv och lät henne sköta gården.

William å sin sida tar sitt ansvar som Henrys förmyndare på allvar. Han vill förvandla henne till den ung dam han anser att hon förtjänar att bli behandlad som och introducera henne i societeten. Enda problemet är att han är attraherad av henne. Och hon är lika attraherad av honom.

Men ingenting är någonsin så enkelt och snart nog har Henry och hennes William trasslat in sig i en serie av missförstånd och lyckats såra varandra ohjälpligt. Ett lyckligt slut för dem förefaller allt mer osannolikt för varje vänd sida.

Minx - är en rörande och romantisk historia, perfekt som avkopplande läsning vare sig det är på stranden, i hängmattan eller på resan. Men se till att ha en bunt pappersnäsdukar till hands.



http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html

Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas

lördag 9 augusti 2014

Praktik som CV-coach – upp till bevis!

Den dolda takterrassen. En fredad oas.
Jag hade fått praktikplats. Som CV-coach. Vid Saga-kursen. Hos Marianne och Monika!
På Folkuniversitetet!

Allt var perfekt.
Ah, man kunde ju lätt tro det. Nu väntade nästa omgång kursdeltagare otåligt i farstun. Och jag – hjälp, milde himmel, vad hade jag givit mig in på? – var praktiserande CV-coach.

Nu var det upp till bevis.

Inledningsvis lät jag Marianne och Monika köra sitt race och fanns själv mest till hands i datasalarna. När Marianne och Monika intervjuade deltagarna och hittade de som hade svårt för det här med CV och ansökningshandlingar och att formulera sig, så skickade de över dem till mig. Så började det.

Bland de personer jag hjälpte fanns bland annat en sekreterare/läkarsekreterare med goda språkkunskaper, en journalist och informatör som sadlat om från en akademisk karriär där hon inte kände sig uppskattad, en miljökemist som inte lyckades få de få jobb som miljökemist som fanns, en kassörska med förslitningsskador och en nyutbildad klassmorfar.

Särskilt roligt var det med kassörskan, som hela tiden pep och protesterade att ”sådär kan jag väl inte skriva om mig själv”. Fast det kunde hon visst det, för det var just så trevlig och entusiastisk som hon var när hon pratade med oss på kursen, coacher och deltagare med samma frimodighet. Jag ångvältade rakt över hennes protester och skickade in en tre, fyra ansökningar till Ica och Konsum och andra butiksjobb innan hon hann komma sig för att protestera.

Och hon kom på tre intervjuer inom en vecka – vilket tystade hennes protester. Det var första gången på över ett år som hon kom på intervju.

Hon hade en särskild styrka, kassörskan. Till skillnad från många andra kassörer var hon i sitt esse när köerna tornade upp sig. När hon mentalt kavlade upp ärmarna, gnuggade händerna och slog vad med sig själv om hur snabbt hon skulle kunna beta av den kön.

Och jag tror hon blev effektivt botad från ”sådär kan jag väl inte skriva om mig själv”. Hon kom också på allt fler intervjuer.

Det var flera än de ovan nämnda, men ingen av dem finns med bland exemplen i CV-pärmen. Det var inte alltid jag lika framgångsrikt lyckades förmå personerna att göra alla de ändringar jag föreslog och ansåg nödvändiga. Deras handlingar förbättrades kanske och blev tydligare, men de blev inte så vassa som de kunde ha blivit.

Det var också en lärdom – man kan inte lyckas alla gånger. Man kan inte tvinga förändringar på människor. Och man kan inte fösa vatten uppströms, det går inte. Man blir bara trött och väldigt, väldigt blöt.

CV-coach. Lever min dröm.
Jag praktiserade som CV-coach på Folkuniversitetet och mina insatser gjorde nytta och var uppskattade. Coacherna, Marianne och Monika, var nöjda med min insats.

Allt var perfekt. Jag levde min dröm. Jag gjorde skillnad. Marianne och Monika, började prata om att de ville jag skulle komma tillbaka följande termin och jobba med dem. Som CV-coach.

Drömmarna och förhoppningarna fladdrade omkring som våryra fjärilar. Jag skulle få arbeta med två fantastiska, härliga och inspirerande kvinnor. Och jag skulle få arbeta på mitt älskade Folkuniversitetet, där jag också gick mina inspirerande, utvecklande skrivarkurser.

Och vem vet, kanske hade det kunnat bli så.


fredag 8 augusti 2014

En CV-coachs första, stapplande steg

När IT-krisen föranledde att Telia (vid det laget det synnerligen kortlivade företaget Ki Consulting) och jag gick skilda vägar efter sjutton år tillsammans stod jag inför dilemmat hur man skulle skriva en CV – när man senast man sökte jobb hade en meritförteckning.

företaget som försvann

Det skulle visa sig att jag, när fått tillfälle att tänka igenom saken, var oväntat bra på att skriva CV. Förklaringen var att jag var bra på att skriva, att jag var bra på att ta till mig och strukturera stora informationsmängder, att jag var bra på att göra information tydlig och lättförståelig samt att jag hade blick för layout.

Jag var helt enkelt suveränt grym på att skriva CV.
Och det skulle leda till någonting mycket oväntat.

Jag hade en CV som stack ut och väckte uppmärksamhet. Jag fick kommentarer om den när jag kom till intervjuer. Jag fick till och med kommentarer om den också när jag fick avslag direkt (”tack för din ansökan, men nej tack”).

Ja, jag hade en bra CV. Även om den kanske inte ledde till det önskade resultatet. Jobb.

Det berodde inte på min CV. Och när jag någon gång hjälpte gamla vänner eller andra jobbsökande i samma situation hos Trygghetsrådet att styla sina CV började de komma på intervjuer. Problemet var att produkten jag erbjöd arbetsmarknaden inte var vad arbetsmarknaden ville ha.

Jag var bra på CV. Ironiskt nog hjälpte det inte mig.

Det var ett problem jag inte kunde lösa. Jag kunde inte gärna göra om mig till någonting jag inte var. Men Arbetsförmedlingen valde att skicka mig på en kurs hos Aventus på Folkuniversitetet, Jobbcoachprocessen (Personlig utveckling, mål- och kompetenskartläggning, karriärplanering). Samt tid avsatt för jobbsökande.

Kursen var på många sätt en ögonöppnare. Jag insåg att jag ville använda min förmåga att skriva och mitt sinne för formgivning för att hjälpa för att hjälpa och serva andra. Jag ville också få möjlighet att arbeta mera med människor och mindre med datorer.

Det var också här man övertygade mig att det kanske kunde vara dags att omarbeta min tvåspalts-CV till en mer traditionell form. Och den här gången, när jag tagit vägen över min tvåspaltade CV, funkade det faktiskt.

Det var också här jag för första gången stiftade bekantskap med Charlotte Hågårds CV-boken.

Efter den kursen skickade Arbetsförmedlingen mig på ännu en kurs hos Folkuniversitetet, Saga-kursen (Personlig och kreativ utveckling, friskvård samt kreativt tänkande genom kreativ stimulans). Det var då jag först träffade coacherna Marianne och Monika. Den här kursen hade tyngdpunkten på personlig utveckling och kreativ stimulans och tillsammans, så nära efter varandra, var de båda kurserna en upplevelse som skapade många intryck och tankar.

Saga-kursen - ett härligt gäng

Flera av de andra deltagarna i Saga-kursen hade problem med det här med CV och brev och datorer och så småningom började jag hjälpa dem både med datorn och med deras handlingar och avlastade därmed Marianne och Monika.

När terminen närmade sig sitt slut frågade Marianne och Monika om jag ville praktisera som CV-coach hos dem den följande terminen.

Jag tvekade inte ögonblick, jag hade en praktikplats!

Och det på världens underbaraste ställe – Folkuniversitetet i Stockholm!


onsdag 6 augusti 2014

En holmgång med Telia ProSofts intranet

Telia ProSofts – senare Ki Consultings – intranet var behäftat med en rad fel och brister som försvårade navigation och möjligheten att hitta väsentlig information. Det var brutna länkar, trasig bilder, maillänkar som pekade till fel person (någon annan än den vars namn står angivet på sidan).

ett kortlivat företag där jag enligt arbetsgivarintyget jobbade i 17 år

Det var sidor som skulle ha öppnats i ett nytt fönster eller över hela fönstret öppnas inne i ramarna vilket gjorde att texten i själva informationsfönstret blev hopkrympt. Gällde det flera fönster efter varandra var felaktigt upplänkade blev informationssidan till slut ett frimärke i nere i högra av skärmen där informationen var i stort sett oläslig.

Sedan fanns det sidor som skulle ha länkats in just i existerande ramar men öppnades över hela fönstret eller i ett nytt fönster. Totalt utan navigeringsramar.

Vårt intranet bestod av en övergripande del uppbyggd av informationsavdelning och sedan byggde varje avdelning upp sina egna sidor. Vissa avdelningssidor var väldigt proffsiga men andra hade totats samman av någon/några som inte hade en susning.

Det var uppenbart att det behövde göras en uppryckning. Men ingen hade egentligen tid – eller tålamod – att jaga och identifiera fel.

Jag var amatör, jag säger inget annat. Men jag var noggrann, jag kunde Frontpage (som vårt intranet huvudsakligen var uppbyggt i) och dessutom var jag noga med informationen på våra sidor. Så någon kom på att jag skulle vara rätt person att göra felsökningar och antingen dokumentera och korrigera de fel jag hittade (om jag kunde och om jag hade behörighet att göra uppdateringar i den avdelningens sidor) eller dokumentera dem och rapportera till informationsavdelningen.

Och så blev det också jag började navigera mig igenom sidorna på vårt intranet. Jag lokaliserade fel och oklarheter, ändrade det jag kunde, sammanställde ett upplänkat worddokument med de brister jag funnit och åtgärdat och de jag inte hade behörighet till själv som en rapport till informationsavdelningen. Jag skickade in rapporter kanske en gång i månaden – eller när dokumentet blev tillräckligt omfattande.

Jag skrev också, på begäran, en lathund över sådant man som ansvarig för en avdelningswebb skulle tänka på när man skapade och uppdaterade sina intranetsidor för att undvika några av dessa fallgropar. Elementära saker om konsten att länka rätt, att inte flytta eller ta bort bilder man länkat till, vikten av att alltid uppdatera en mailadress genom att först avlänka den och sedan länka den till rätt person.

Och om vikten att uppdatera hela mailadressen – på ömse sidor av @-tecknet – och inte bara på namnsidan. Uppriktigt sagt hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att någon skulle komma på en sådan idé – men människor är människor och man skall aldrig underskatta deras förmåga att komma på galna infall.

Vårt intranet blev betydligt stabilare och säkrare och man hade i allt större utsträckning möjlighet att finna den information man sökte. Och – när man funnit den – också kunna läsa den och navigera sig vidare.

Att det dessutom såg betydligt prydligare ut var knappast någon nackdel.

Arbetet var framgångsrikt men det blev dock aldrig helt genomfört eftersom IT-krisen i början av millenniet kom emellan och Telia – ah, Ki Consulting, vid det laget – och jag gick skilda vägar.

tisdag 5 augusti 2014

Romantisk semesterläsning

Dagens tips på romantisk semesterläsning är de sex första böckerna i Stephanie Laurens Cynster-serie. Och i samband med det kan det vara på sin plats att utfärda en varning – det ångar nämligen om sidorna.

Böckerna handlar om sex jämnåriga bröder och kusiner i den mäktiga och inflytelserika släkten Cynster. De är tongivande i societeten, eftertraktade ungkarlar som med suveränt förakt motstått alla äktenskapsmäklande mödrar och änkenåder och notoriska kjoljägare.

Och de är kända under smeknamn som mer än väl lever upp till deras rykte – Devil, Vane, Scandal, Demon, Gabriel och Lucifer.

Männen i släkten Cynster lever efter en sträng hederskodex och de är väl medvetna om att man inom släkten av hävd gifter sig – rysansvärda tanke – för kärleks skull och inte av något annat skäl.

De tror sig immuna. De tror sig kunna undfly detta rysansvärda öde – och de kommer att försöka göra allt för att göra det.

Men de har inte räknat med att de kommer att börja känna sig rastlösa. Uttråkade. Utleda på societetens krav och förväntningar. Och ödet har annat i beredskap för dem.

Först ut är Devil, släktens huvudman, i Devil’s Bride. Han möter sitt öde i form av den viljestarka och motsträviga Honoria när en ung släkting mördas. Det gäller bara att han överlever länge nog för att finna lyckan med henne.

Därnäst är det Vanes tur i A Rakes Wow. När han söker skydd hos en släkting undan en storm möter han Patience i en blomsterrabatt och dras in i en mystisk stöldhärva där en ung mans framtid står på spel. Hans egen framtid står också på spel - Patience visar sig vara synnerligen svår att övertyga om att han skulle vara en lämplig make för henne.

Därpå är det Devils yngre halvbror Richards tur när han i Scandal's Bride beger sig till Skottland för att utkräva sitt morsarv. Han hade inte riktigt väntat sig att villkoren i testamentet skulle kräva att han gifte sig. Det hade å andra sidan inte hans tilltänkta brud, Catriona, heller.

Richard är känd som Scandal, efter som hans tillblivelse och födelse är kantad av skandaler. 

I A Rogue's Proposal försöker Demon Cynster undfly det öde som drabbat hans bror Vane och kusinerna Devil och Scandal. Framgången för den planen tar tvärt slut när han möter Felicity och dras in i jakten på männen bakom en serie riggade hästkapplöpningar.

Därnäst är det Gabriels tur i A Secret Love. En beslöjad kvinna stämmer möte med honom mitt i natten utanför en kyrka och ber om hans hjälp med en affärs- och bedrägrihärva som hotar att ruinera hennes familj. Gabriel är fascinerad av den okända kvinnan och kan inte motstå att hjälpa henne.

Samtidigt kommer hans barndoms nemesis, Alathea, till stan och som alltid grälar de så stickor och strån ryker.

Lucifer är den sista av kusinerna som ännu undgått äktenskap - och så skall det förbli om han får råda. När All About Love börjar har han till och med flytt stan för att undkomma giftaslystna kvinnor och deras äktenskapsmäklande mödrar. Han har för avsikt att hälsa på en god vän i hans nya hus men kliver rakt in på en mordplats - och blir nedslagen.

Lucifer räddas av Phyllida när han misstas för mördaren och tillsammans försöker de lösa mordet.



Sommaren är varm, med värmeböljor och slagna värmerekord på slagna värmerekord. Men en sak är säker - de här böckerna kommer att höja temperaturen ytterligare.




http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html

Tidigare tips på romantisk semesterläsning:
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas

måndag 4 augusti 2014

Ett släkte av hängivna ostomaner

Jag är uppvuxen i en familj av ostomaner. Om ni frågar er vad det är, är det personer som tar sina ostritualer på djupaste allvar. Inköpandet av, uppackandet av och inmundigandet av en ny ost var näst intill en rituell ceremoni.

Vi införskaffade ofta våra ostar vid någon av ostdiskarna i Hötorgshallen i Stockholm. Speciellt om vi behövde köpa en ny ost en lördag, i så fall gjorde vi en runda in till PUB och Hötorget och slutligen också ned i saluhallen.

schweizisk emmentaler...
Det var inte bara ost som införskaffades under dessa expeditioner. På Hötorget inköptes frukt och grönsaker och mamma hade sina favorithandlare. Det här var på den tiden flertalet av torghandlarna fortfarande var svenskar och kulturen på torget var angenämare. Inget ont om dagens internationella torghandlare, men det är en högljuddare försäljningskultur som känns främmande och nästan påträngande för oss som växt upp med den klassiska torghandeln.

Efter uträttade ärenden på torget gav vi oss via rulltrappan ned i saluhallen svalka för att köpa middagsmat och bröd och ost och något gott till kaffet. Ofta blev det köttfärs, det var ett av ställena där man kunde få den alldeles nymald, men det fanns mycket annat gott att välja på som inte heller var allt för dyrt för vår plånbok – som till exempel fläskkotletter eller fläskfilé.

Men jag tror att det för oss alla var inköpandet av ost som var expeditionens huvudattraktion. Inköpandet inbegrep alltid smakande på en ost eller tre innan vi träffade vårt val. Oftast blev det en schweizisk ost, emmentaler, men pappa hade en svaghet för kryddost så ibland blev det en liten bit sådan ost och om det stundade storhelg eller om mina föräldrar skulle ha gäster kunde det bli en någon ädelost också.

...hör till ostomanernas favoritostar
Vi fick våra smakprov, vi smakade, vi njöt – eller inte. Jag lärde mig aldrig riktigt uppskatta pappas älskade kryddost, den var inte i ett barns smak. Vi debatterade våra respektive favoritostars överlägsna fördelar, vi förhandlade om vilken ost – eller vilka ostar – vi skulle välja. Och slutligen enades vi.

Vid hemkomsten öppnade vi förpackningen så som andra kunde öppna en födelsedagspresent. Vi luktade andaktsfullt på osten. Andades in aromen. Låt oss vara fullständigt ärliga – vi sniffade på den.

Som sagt, vi var hängivna ostomaner av ädlaste märke.

Sedan kom osthyveln fram och det hyvlades en skiva till oss var som rituellt – och med största välbehag – inmundigades och avnjöts på stående fot i köket.

Därefter packades det nyinköpta brödet upp utan vidare ceremonier, bordet dukades och osten placerades på sin hedersplats på ostbrickan. Sedan, festade familjen Nielsen.