lördag 10 november 2018

Vägen hem - när det är pendelkaos

I går eftermiddag och kväll var det pendelkaos på grund av ett signalfel vid Årstaberg som stoppade all pendeltågstrafik. Det märktes överallt i kollektivtrafiken i Stockholm vid rusningstid i går kväll.

För min del så var jag hemma efter en och en halv timmes extra restid. Under mina kringgående manövrar för att ta mig hem, i brist på fungerande pendeltåg, tog jag vägen över Gullmarsplan. Där kan jag byta från tunnelbana till en direktbuss som går till min förort, om än inte till min del av sagda förort.

Där blev jag nästan omkullsprungen av en klumpedunsa på tunnelbaneperrongen och sedan av två klumpedunsar uppe vid Gullmarsplans bussterminal innan jag kom med den tredje direktbussen som gick till min förort. De båda första var inte att tänka på, de var så fullsatta att de bågnade.

Och åtminstone den siste klumpedunsen var med ombord.

Vart den förste knölfödan tog vägen, det vet jag inte. Han puttade nästan omkull mig närmare den andra änden av bussterminalen medan han sprintade bortåt. Kanske skulle han med en helt annan buss och jag struntar i vilket.

Klumpedunsan bad åtminstone om ursäkt, flera gånger.
Det är tydligen under klumpedunsars värdighet.


När vi nådde min förort så fick jag kliva av uppe i villa- och radhusområdena och byta till en av områdets båda lokalbussar som går ned till stationsområdet, där jag bor. Direktbussarna går olyckligtvis inte ända till stationen, utan har sin ändhållplats längst ned i södra delen av förorten och det skulle bli en väldigt lång promenad hem i mörker och duggregn.

Jag vet inte riktigt hur länge jag fick stå och vänta vid busshållplatsen i radhusområdet. I mörker och duggregn. Men eftersom  ytterligare två av direktbussarna hann passera under tiden, så det blev väl i alla fall en kvart.

Det gav i alla fall rejält med tid till att fundera över livet som pendlare i Stockholms kollektivtrafik. Man betalar dyrt, varje månad, för sitt SL-kort. Och vad får man?

Förseningar. Inställda pendeltåg, en jädra massa signalfel och likaledes en jädra massa stillastående rulltrappor.

Skall man vara nöjd med den avkastningen på ens investering? Eller har vi rätt att kräva att vi skall få vad man utlovat oss - en fungerande och pålitlig kollektivtrafik. Det slags kollektivtrafik som kommer att locka fler resenärer att välja kollektivtrafiken framför bilen.


Och hur var det med er i går?
Kom ni hem som ni skulle?


tisdag 6 november 2018

Det finns en romancerecension på gång

Det har gått trögt med romancerecenserandet i år, faktum är att det har bildats en lång kö, men orken och energin har som inte räckt till alla gånger. För ett par år sedan gjorde jag det mycket mer komplicerat att skriva recensionerna, med ett nytt format och en betygsskala. Det är ingenting jag ångrar, men det drog ned tempot för hur många recensioner jag kan skriva och hur ofta jag kan producera några.

Jag har litet dåligt samvete över allt som jag inte hunnit eller orkat ta tag i. Hoppas att jag skall ha ork och energi nog för att producera ytterligare några recensioner i år.

Hur som helst, nu finns det faktiskt en ny romancerecension på gång (och sedan flera andra på kö). Jag kan dock inte säga när den kan vara klar, det återstår ett par av de mer komplicerade partierna att skriva.

Det är i alla fall den här gamla godingen som står närmast på tur.

Mitt exemplar har visserligen ett annat omslag, men som jag inte hittar någon riktigt bra bild på det så får det här duga.






söndag 4 november 2018

Här om veckan - björklöv, solsken och vind

En solig, blåsig dag här om veckan så tog jag en promenad i kvarteret där min praktikplats ligger för att gå ned lunchen. Ett kvarter från dörren ungefär så fick jag motorstopp för jag fick syn på någonting som var så magiskt vackert.

En björk.

I solsken.

Mot en sådan där höstklar, klarblå himmel. Med vindbyarna svepande i grenarna.


Jag blev stående där och bara glodde på den. Men ni vet hur det är med mig, jag tänker i bilder och målar i ord. Det dröjde inte alls många minuter innan orden hoppade på mig och bet mig.

Det blev en dikt.

Om man nu kan kalla det det.

Ett naturmåleri i ord som försöker göra en ögonblicksbild rättvisa, om man skall prata klarspråk. Jag skall försöka lägga upp den här längre fram i veckan.




Nano... Nä. Tror inte det.


Så är det november, vilket för många skrivande vänner innebär Nanowrimo. Vilket för den oinsatte och inte skrivinsatte innebär att man under november skall skriva 50.000 ord (eller är det tecken?) på en eller flera av sina texter.

Vilket för många kan innebära att de kan bli färdiga med ett första utkast.

Det förutsätter dock att man måste skriva minst 1.500 - 2.000 ord (eller är det tecken?) om dagen för att ha en chans att klara det målet..


Det kanske funkar för de som har valt att delta i Nanowrimo, men jag tror inte att det skulle funka för mig.

Min skrivhastighet är alldeles för ojämn. Det har hänt att jag har skrivit 10 sidor under ett intensivt skrivardygn när jag varit i ett skrivflow utan motstycke. Men de gångerna har varit få.

Det har också hänt att jag suttit en hel dag och stirrat på en blank skärm.

Vid närmare eftertanke har det varit alldeles för många sådana dagar.

Så, Nanowrimo?
Nej, inte för mig.


Å andra sidan så skrev jag ca 1.300 ord i går. Dels ca 900 ord i ett faktadokument, ett researchdokument om Blekinge län, och sedan ca 400 ord i min allt mer expanderande historiska romantiska julnovell. Som hotar att snarare bli det första kapitlet i en historisk romantisk julroman(ce).

Så helt omöjligt, det vore det kanske inte. Men då tillbringade jag också större delen av dagen vid datorn.

Hur är det, är det någonting för dig?
Kanske är du en av de som deltar?

I så fall - lycka till!



onsdag 31 oktober 2018

Höstkyla och höstbäddning

På hösten, innan värmen på elementen har kommit igång ordentligt, blir det lätt kallt om fötterna när man skall lägga sig på svala (läs kalla) lakan. De senaste åren har jag löst det genom att bre mitt största, mjukaste och fluffigaste badlakan över underlakanet vid fotändan av sängen.

Men i år blev det inte så. När kylan satte in låg just det badlakanet i tvättkorgen och jag hade hade sådana knäsmärtor att jag inte kunde ta mig till tvättstugan. Jag försökte därför bädda med mitt näst största, näst mjukaste badlakan över lakanet vid fötterna istället.

Det funkade inte.

Det var för kort och för smalt och för lätt - och korvade sig också alldeles för lätt under fötter och vrister.

En kylslagen natt fick jag huttrande stiga upp, lyfta upp sängkläderna vid fotändan av sängen och hala bort den odugliga frottéklunsen som rullat ihop sig under mina fötter och mest av allt kändes som en knölig rulltårta. Istället bredde jag en fleecefilt över underlakanet och bäddade in den stramt och ordentligt om bäddmadrassen. Den låg därigenom slätt och stadigt och var mycket bekvämare och behagligare för fötter och vrister och vader. Riktigt, riktigt skönt - och det har hjälpt mig att sova riktigt gott sedan jag bäddade om.

Så om ni fryser om fötter och smalben på vintern, när dessa måste värma upp en lika stor yta i sängen som bålen, så rekommenderar jag att bädda med en fleecefilt över lakanet vid sängens fotända.

Jag kan bara säga en sak - kalla tassar håller en vaken.

Och om du nu inte vill ha en fleecefilt? Tja, jag förmodar att det skulle fungera lika bra med en yllefilt. Så länge den inte kliar och irriterar mot huden. 




måndag 29 oktober 2018

Litet dagen efter tidsomställningen

Det märks att det är måndagen efter det att man ställt om klockan.

För det råder ingen tvekan om att det är måndagen efter det att man ställt om klockan, inte själva söndagen, som är den kämpigaste och mest desorienterade dagen. Kropp och sinne ställer man inte om lika lättvindigt som klockan. Så när man skall återvända till vardagsrutinerna känns det förvirrande.

Hur upplever ni tidsomställningen?




söndag 28 oktober 2018

Skrivdagbok, 28 oktober

Jag skriver. Wohoo!

Dessvärre så skriver jag inte i mitt huvudskrivprojekt, där råder det minsann fortfarande skrivarstiltje.

Däremot blev jag i lördags drabbad av en idé till en riktigt julig, romantisk historisk novell.

Behöver jag fler skivprojekt? Nej, inte alls.

Men ni som skriver, ni vet nog hur det är när man får bilder så tydliga att det känns som om man ser scenerna i en film spelas upp i ens huvud. Det går inte att stå emot,man måste skissa ned det här innan man tappar intensiteten i scenerna.

Inte när det känns som om det här, det skulle kunna bli så jäkla bra.

Kreativitet.
Man vet aldrig var den slår till.

I helgen har det blivit litet drygt två sidor splitter ny text - och inledningen känns klockren. Nu återstår att se om den känslan håller i sig.




lördag 27 oktober 2018

Fler bilder från min inspiraton board

Här kommer ytterligare några av bilderna jag har samlat till min inspiraton board för mitt huvudskrivprojek.

Först, givetvis, litet mer vitsippor.
(Vitsippor spelar nämligen en viss roll i berättelsen)



En blomsteruppsättning som denna skulle kunna stå
någonstans i den kvinnliga huvudpersonens barndomshem

Där skulle givetvis de höga, vackra fönstren också passa väl in.



Den senare delen av boken utspelar sig i maj och då
har vi kommit in i fruktblomningen, även om det är
först i de sista kapitlen som den slår ut i all sin prakt.







Också häggen blommar med slösande rikedom.



Då är frågan, har den här idén att bygga upp ett slags inspiraton board för att boosta kreativiteten fungerat?

Ja, så tillvida att en hel massa tankar kring skrivprojektet och texten har kommit igång. Nej, så tillvida att jag ännu inte kommit igång att skriva där jag skulle behöva skriva. Men förhoppningsvis kommer det också så småningom och under tiden fortsätter jag att bygga upp min inspiraton board.




söndag 21 oktober 2018

Skrivdagbok, 21 oktober

På skrivarfronten råder för närvarande något av skrivarstiltje. Jag sitter fast i tionde kapitlet och där har jag suttit fast i vad som börjar kännas som evigheter.

Situationen är följande: Jag har skrivit färdigt en del av en scen ur en persons perspektiv och det är dags för någon annan att stiga fram och ta över stafettpinnen och agera berättarröst/berättarperspektiv.

Problemet är bara det att ingen av de närvarande personerna i rummet som scenen utspelar sig i verkar vara hågade att ta över ordet. Så därför står tionde kapitlet för närvarande står och stampar utan att röra sig ur fläcken.


 
För att boosta kreativiteten har jag börjat bygga upp en mapp med inspirationsbilder. Ja, bilderna har redan funnits men då har de varit utspridda på e rad olika mappar med olika teman. Som Vitsippor eller Fruktblomning eller Blåsippor eller kanske olika konstnärers namn.

Skillnaden är att jag nu samlar dem på ett ställe, som ett slags inspiraton board. Jag kommer framöver att presentera några av bilderna som inspirerar mig och jag börjar här med några bilder som representerar årstiden när min berättelse utspelar sig (april till maj) och också i viss mån landskapet kring den huvudsakliga platsen (en mindre herrgård inte långt från Uppsala i Uppland) där den utspelar sig.


Skulle kunna vara en bild från åskrönet.


Skulle kunna vara en bild från sjöns bortre strand.


Skulle kunna vara en bild från promenadstigarna längs bäckarna.


Det är ju också blåsippstid...


Och inte att förglömma scillatid...


Eftersom berättelsen tar sin början vid påsk, så är det också påskliljetid.


Men framförallt är det vitsippstid.  


Faktum är att vitsipporna vid ett tillfälle spelar en stor roll.


Fler inspirationsbilder kommer att presenteras efter hand.




onsdag 17 oktober 2018

Lyft gärna blicken ur mobilen!

Speciellt när du går i trängseln i folksamlingarna på perrongerna i Stockholms tunnelbane- och pendeltågssystem. Och gärna innan du mejar ned dina medtrafikanter eller krossar deras tår.


* Detta inlägg är tillägnat klumpedunsan som brakade rakt in i mig tidigare i kväll på Stockholm Odenplans perrong. Tack så hemskt mycket för den knuffen. Aow, min arma rygg! 




tisdag 16 oktober 2018

Är rosa en ny höstfärg?

Nu i höst har jag lagt märke till att vissa träd snarare har rosa löv än röda. Jag vet inte om det beror på att sommaren varit så torr och att en del träd under perioder fått förhållandevis litet vatten eller om det helt enkelt är en tillfällighet.

Men frågan kvarstår, är rosa det nya röda?



måndag 15 oktober 2018

Närmast epidemiska gäspningar

I kväll drabbades jag av ett svårartat anfall av närmast epidemiska gäspningar på pendeltåget hem från praktiken. Mellan varven höll jag på att gäspa käken ur led i ett slags desperat jakt på syre. Det fortsatte hela hemresan. Och sedan en god del av kvällen, även om attackerna nu kom med längre intervaller.



torsdag 11 oktober 2018

Kysst på handen i rusningstrafiken

I går morse blev jag kysst på handen av en svansviftande glad, brun labrador medan jag stod och väntade på hissen på Stockholm Odenplans pendeltågsstation.

Hon var chokladbrun och blåögd och fullständigt, oemotståndligt bedårande. Och dessa underbara ögon!

Sedan buffade hon in huvudet under min hand och ville bli klappad.

Gissa om det här gamla matte-hjärtat smälte?



Ni som hängt med länge här på bloggen vet kanske om att min familj en gång i världen hade en fyrfota medlem, en gul labrador vid namn Nellie. Så att jag sedan dess har en softspot lika mjuk som marshmallow när det kommer till labradorer är kanske inte så märkligt.




söndag 7 oktober 2018

Tessa Dare – The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright



Kategori: Historisk romance
Titel: The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright
Ingår i: Fristående novell
Författare: Tessa Dare,
amerikansk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 2013 (?)
Epok: Regency, 1810-tal


Många skratt och några tårar kan i det närmaste garanteras när man får en Tessa Dare-romance i händerna. Hennes förmåga att variera teman och spinna originella, gripande, romantiska historier kring sympatiska – men motspänstiga – huvudpersoner är nära nog fenomenal.

Tessa Dare, USA Today bästsäljande författare, är en romanceförfattare som skriver varma, roliga och stundtals en smula galna böcker. Och stundtals halvt geniala. Faktum är att skrattmuskulaturen i regel får ett veritabelt work out-pass i samband med läsningen.

The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright är inget undantag. Den här novellen – som är helt fristående från Tessa Dares övriga serier – är en rolig, romantisk och gripande liten pärla.



The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright
(Baksidestext)


Miss Eliza Cade is a lady in waiting. And waiting.

Because of a foolish mistake in her youth, she’s not allowed “out” in Society until her three older sisters are wed. But while she’s trying to be good, she keeps bumping elbows—and more distressingly, lips—with notorious rake Harry Wright. Every moment she spends with him, she risks complete ruin.

The sensual passions he stirs in her are so wrong… but Eliza just can’t resist Mr. Wright.

Previously published in the digital anthology Three Weddings and a Murder




Om handlingen

Eliza Cade har, trots att hon har åldern inne, ännu inte tillåtits debutera i societeten och får därför inte vara med på sin äldsta systers förlovningsbal. När hon tjuvkikar på festen möter hon Harry Wright, en skandalös spelare och kjoljägare, som planerat ett möte med en dam i ett rum intill husets balsal. Ömsesidig, om än motvillig attraktion uppstår vid deras första möte.

Under de följande åren korsas deras banor vid flera tillfällen, ibland i sällskap, ibland på tumanhand. De grälar, de argumenterar – och ibland råkar de, bara händelsevis, kyssas – och vid så gott som vartenda tillfälle lyckas Harry göra eller säga någonting som retar Eliza halvt från vettet.

Fast sedan finns det också de där tillfällena – de där sällsynta tillfällena, när de för en gångs skull talar allvar. Harry får veta varför Eliza inte kommer att få sin fars tillåtelse att debutera i societeten innan hennes äldre systrar är gifta. Och så småningom får Eliza också reda på hur det ligger till med Harrys skandalomsusade leverne och de enorma skulder han ådragit sig.

Och medan de grälar och gnabbas – och kysser varandra – så växer sig såväl attraktionen som kärleken allt starkare.


Mitt omdöme

Det här är en lång, fristående novell som har en litet originell uppbyggnad. Den utspelar sig i en rad korta scener, de flesta av dem inleds av en inbjudan – till en bal, till en lantegendom, till en middag, till en utflykt, till ett barndop – och de scenerna utspelar sig i sin tur under loppet av flera år.

De korta, återkommande mötena mellan Eliza och Harry under flera års tid gör att deras kärlekshistoria känns trovärdig. Den får tid att växa fram och mogna på ett sätt som inte bara känns naturligt utan övertygande.

Att sedan lyckas åstadkomma denna trovärdighet och denna övertygelse på dryga hundra sidor är ingenting annat än ett mästerstycke av en lysande romanceförfattare. The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright är ingenting mindre än en rolig, romantisk och gripande liten pärla.



Betyg: 9 hjärtan av 10

http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page_1.html




(som har en annan betygsskala)





The Scandalous, Dissolute, No-Good Mr. Wright
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2018

- The Pleasures of Passion, av Sabrina Jeffries
- Unforgiven, av Mary Balogh
- Indiscreet, av Mary Balogh
- The Duchess Deal, av Tessa Dare
- Allt eller inget, av Simona Ahrnstedt



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem här





fredag 21 september 2018

Ni minns den romancerecensionen som var på gång?

Den är... hrm... fortfarande på gång.

Mitt försök att komma ikapp med recensionsskrivandet under hösten har det väl gått sådär med.

Först kom ett nagelbitarval - följt av Sveriges förmodligen längsta valvaka - emellan. Dessutom hade jag en förkylning som inte ville bryta ut i kroppen (utmattande). Inte blev det bättre när förkylningen omsider bröt ut (ännu mera utmattande). Och till råga på allt annat så är hjärnan just nu också 110% förkylningspantad.

Recensionen, som nu är i stort sett färdig, väntar i stort sett bara på att få en kortare del översatt till engelska för en recension på GoodReads.

Och för att göra en hygglig översättning så behöver jag en hjärna som är samarbetar och inte behöver knuffas uppför uppförsbackar. Annars går det garanterat käpprätt åt fanders.

Så, därför är den här romancerecensionen fortfarande på gång.




torsdag 20 september 2018

Man behöver inte ha feber

För att hjärnan skall bli pantad när man är förkyld, alltså. Det klarar ett duktigt litet förkylningsvirus så bra på egen hand, utan några temperaturstegringar. Det har den här förkylningen visat med all önskvärd tydlighet.

En förkyld hjärna är en korkad hjärna. Den finner vägar att komplicera de enklaste och mest självklara saker - och vad den gör med min förmåga att uttrycka mig i skrift skall vi inte tala om. Gah!!!

Just nu känns det som om jag skulle behöva tillkalla bärgningsbil för hjärnan.




onsdag 19 september 2018

Förkylningstider, förkylningstider...

Jaha, ja. Det är förkylningstider. Så som det alltid brukar vara några veckor efter skolstart och det att alla återvänt från sina semestrar och kollektivtrafiken har förvandlats till en resande kongress för förkylningsvirus.

Chansen att man skulle klara sig undan var väl i stort sett obefintlig. Har varit hemma sedan i måndags och någon tydligare förbättring är dessvärre ännu inte i sikte.

Varianten jag har fått tycks vara i stort sett feberfri, vilket givetvis är ett plus. Däremot hostar jag ibland så att det svartnar för ögonen (stort minus). Jäkligt stort minus.

Jag sörplar hostmedicin klunkvis och har fått ringa vårdcentralen för att förnya receptet eftersom den är på upphällningen (flaskan var påbörjad vid en tidigare förkylning).

Vad kan man säga annat än "Eww!!!" för förkylningar?

Prosit på er!


.

onsdag 12 september 2018

Gryningsreflektioner - en sammanfattning av valet 2018


Alla hänger med. Av någon anledning så gör de faktiskt det.

Hä gick åt helvete för i stort sett alla utom för V, KD och SD.

Löven vill begrava blockpolitiken.

Kristersson vill begrava regeringen Löven.

Åkesson låter mest som om han vill begrava alla som inte vill bilda regering med honom.



Valet 2018 i ett nötskal.
Ah, var det någon som sade: "Valnöt?"

Den här nöten, den lär bli svår att knäcka...




söndag 2 september 2018

Äntligen en romancerecension på gång

Det blev en trög start på romancerecenserandet det här året, och sedan dess har det blivit litet glest. Det beror på en rad olika skäl och under sommaren har extremvärmen gjort sitt till för skjuta recensionsläsandet och recensionsskrivandet i sank.

Så jag ligger lååångt efter med recensionerna. Jag kommer att göra ett försök att arbeta mig ikapp under hösten. Först ut nu är i alla fall den här lilla pärlan..


Förhoppningsvis kommer recensionen upp någon gång senare under veckan.


lördag 1 september 2018

Barnsäkra förpackningar in absurdum

När inte ens två vuxna och någorlunda fingerfärdiga kvinnor lyckas bryta sig in i en förpackning med propplösare, då har det här med barnsäkra förpackningar gått för långt.

Och jag behövde verkligen propplösarlösningen där och då. Det hade kloggat igen i utrymmet under silen i vasken och vattnet samlades och steg och tog upp till en halvtimme att rinna ut.

Stillastående, ofräscht vatten som stod i direkt förbindelse med gugget under vaskens sil (som är en fast del av vasken och inte kan lyftas för att göra rent under den) var hämmande när det gällde effektiv diskning. Man hann kanske en tallrik, några glas och ett par bestick innan vasken var halvfylld med äckligt vatten.


Men åter till den barnsäkra (och därtill vuxensäkra) förpackningen. Fick vi upp den?

Nope. Efter trekvarts fruktlösa ansträngningar fick vi ge oss. Den barnsäkra förpackningen var barnsäker in absurdum. Den var garanterat inbrottssäker.

Vi skar upp den istället. Med följd att jag nu har två köksknivar och ett skärbräde som måste steriliseras innan jag vågar använda dem till något annat - och hällde upp innehållet i en tom glassförpackning (med något glappande lock). Som tur är finns det inga barn i min lägenhet, för som det nu är så står den nödlösningen i skåpet under diskbänken.


Det här med barnsäkra förpackningar har gått för långt om inte vuxna enkelt och utan problem kan öppna dem. När inte ens två vuxna och någorlunda fingerfärdiga kvinnor med gemensamma ansträngningar lyckas skruva upp ett barnsäkert lock, hur blir det då för äldre människor med olika former av ledverk eller muskelförsvagningar?

Jag förstår till fullo behovet av att skydda barn från giftiga eller frätande substanser. Men lock får inte bli så omöjliga att öppna att man står där med en obrukbar produkt som man kanske har betalat dyra pengar för.

En resonabelt barnsäker förslutning av förpackning - som även vuxna med vissa funktionsnedsättningar, som t ex svaga händer klarar av att öppna - är förmodligen en medelväg. Speciellt om förpackningen sedan, av omdömesgilla och ansvarskännande föräldrar, förvaras i ett låst skåp eller i en låsbar box i ett skåp.

För ytterst är barnens säkerhet föräldrarnas ansvar. Det får aldrig bli så att andra konsumenter hindras från att använda de produkter de behöver eftersom förpackningarna är inbrottssäkra.


Och hur gick det med proppen som stoppade upp vattnet i vasksilen?

Jo, tack, det löste sig.




fredag 31 augusti 2018

Har ni någon gång startat en trend?

Det kan nog jag säga att jag har gjort.

Och, nej, jag tänker faktiskt inte på att jag startade Romanceportalen inom ramarna för min personliga blogg/hemsida och/eller att den under flera år var en av få romancerecenserande och romanceorienterade bloggar/hemsidor vid sidan av några få romanceförfattares personliga bloggar/hemsidor.

Hm. Det blev visst väldigt många bloggar/hemsidor.

Och det är faktiskt vad det det blivit. Det har under de senaste åren blivit en rad olika bloggar och instagramkonton som recensera romance eller pratar om romance.

Men jag tänker inte ens försöka ta åt mig någonting av äran för det. Det fanns ett enormt, uppdämt behov av att tala om och debattera romance som funnit ett utlopp genom en rad engagerade eldsjälar.


Nej, jag talar om tennisbollar.

Mjuka, gula tennisbollar.

För många år sedan hade min mamma problem med värk i lederna i händerna. Jag köpte då en mjuk tennisboll åt henne som hon kunde krama för att mjukt och varsamt träna styrkan och rörligheten i fingrarna. Det visade sig fungera rätt bra.

Visserligen kunde det inte bota värken, men det var inte heller tanken. Men det var inte heller tanken. Däremot avlastade och lindrade det verken och tränade upp styrkan i fingrarna.

Ibland tog mamma med sig sin boll på olika sammankomster på äldreboendet hon bodde på, vid t ex gymnastikpass och gemensamma fikastunder, för att kunna träna fingrarna också där. Det var någonting som inte undgick hennes grannar på boendet och det väckte frågor:

"Vad var det där för något?"
"Vad höll hon på med?"
"Varför gjorde hon så där?"
"Var hade hon fått tag på den där?"

Och:

"Var det möjligt att få pröva den där grejen?"

Det var flera som testade att krama den mjuka bollen och tyckte att det kändes bra för händerna. Och några månader senare kunde mamma, full i skratt och inte så litet illmarig, berätta att hennes vänner och grannar på äldreboendet klagat för sina barn och barnbarn eller andra anhöriga att "Ainas dotter minsann hade köpt en mjuk, gul tennisboll åt henne så hon kunde träna fingrarna!"

Någon månad senare kunde hon berätta att flera av hennes vänner satt och kramade mjuka bollar som deras något förbryllade men tjänstvilliga anhöriga skaffat åt dem.


Så, jag är alltså en trendsättare. Häpp!



onsdag 29 augusti 2018

Det är skillnad på pannbiffar och pannbiffar

Dagens grekiska fetost fyllda pannbiffar med klyftpotatis och tzatziki på Restaurang Westman i Westmanska Palatset befann sig i en helt annan dimension än alla andra pannbiffar jag någonsin har ätit. Så. Jäkla. Gott.




söndag 19 augusti 2018

Det där med novelltävlingar...

Tidigare i somras bestämde jag mig, delvis mot bättre vetande - noveller är inte mitt bästa format - för att försöka skriva en novell till Lovereads novelltävling. Den kunde vara ganska lång. Upp till femtiotusen tecken, har jag för mig. Jag tänkte, som den optimist som jag stundtals tenderar att vara, att jag i det litet längre formatet kanske skulle ha en chans att åstadkomma någonting läsbart.

Det är korta noveller som är min verkliga akilleshäl. I det litet längre formatet har jag trots allt lyckats åstadkomma några någorlunda hyfsade noveller.

Jag lyckades åstadkomma någonstans kring tjugoåtta-, tjugoniotusen tecken innan jag körde fast. Sedan inträffade den värsta värmeböljan i mannaminne - och hjärnan och därmed också kreativiteten kokade ofelbart torrt. Jag lade skrivprojektet åt sidan och inväntade drägligare temperaturer såväl utomhus som inomhus - vilket dock visade sig dröja, och det rejält.

I helgen har jag öppnat dokumentet och efter två dagar och så där tusen ord konstaterade jag att det där nog inte var en av mina mest lysande idéer. Det var inte urdåligt, det var inte det. Det fanns till och med en chans att det skulle kunna bli någonting av det.

Men vad det än skulle kunna tänkas bli, så var det någonting längre än femtiotusen tecken.

I sitt nuvarande tillstånd känns det mest av allt som ett spretigt: "Meh" där det mesta av huvudpersonernas kärlekshistoria saknas - den är så här långt mest skissad och antydd - och för stort fokus ligger vid kusinens bröllopsvedermödor. Vilket å andra är nödvändigt för intrigen. Men texten skevar och kränger och riskerar att spåra ur.


Jag tror att jag kommer att arbeta vidare med den här texten, den har potential. Men inte i sitt nuvarande skick. Däremot är den rolig. Jag gillar idén - och jag älskar konceptet - dessvärre har det visat sig vara litet för stor för det det önskade formatet.

Som jag sade här ovan, så finns det trots allt en chans att det kan bli någonting av det här. Det måste bara få ett annorlunda, litet längre format för att blomma ut till sin fulla potential i så fall.


Men är hoppet ute för novelltävlingen, i så fall?

Jag vet faktiskt inte. Den här texten, den lär (nog) inte bli mitt bidrag.

Men i kväll, när jag slutligen konstaterat att det inte skulle gå att skohorna in den på under femtiotusen tecken, dök tanken på att göra någonting av en liten bakgrundshistoria som snurrar runt i bakgrunden av mitt mastodontmanus. Jag har haft en känsla av att det finns historia nog för en längre novell där. Någonting som det borde kunna vara värt att försöka göra någonting av. Kanske som ett smakprov inför den första boken.

Fast då skulle det givetvis bli historisk romance, och det var kanske inte vad förlaget hade tänkt sig. Och jag har ingen aning om jag kan få någonting färdigt av den idén på den tid som återstår.


Åh, varför gör jag så här mot mig själv?

Jag vet att:
  • Noveller inte är mitt rätta element
  • Jag är skral på att få ihop fungerande noveller
  • Jag aldrig lyckas i novelltävlingar

Så, varför - varför - gör jag detta mot mig själv?


Å andra sidan, så är det just det historiska som är min styrka.





söndag 12 augusti 2018

Bottennapp i värmen

För många år sedan, när den här typen av glastermotrar med glasflöten i ett vätskefyllt glasrör var populära köpte jag en i present till mig själv. Kanske främst för att det var roligt att glasflötena stiga och sjunka när temperaturen förändrades.

Det översta av flötena visar 26° C, det näst översta 24° C och sedan sjunker temperaturen med två grader per flöte och termometern fungerar som så att man läser av temperaturen på metallbrickan som är fäst under det nedersta av flötena i den övre gruppen.


I sommar har glasflötena i min glastermometer gjort många bottennapp. Det vill säga att flöte efter flöte sjunkit till botten och sedan stannat där. Dygnet runt. Dag efter dag. Ofta också vecka efter vecka.

Det innebär med andra ord att temperaturen under den perioden var mer än 26° C i vardagsrummet. Samt att jag inte ens genom att ha fönstret öppet under delar av nattens svalare timmar lyckades sänka temperaturen till 26° C..


Är det så konstigt om man sedan kände sig mer än litet lovligt bakom flötet medan sommarens värmebölja bara böljade på och böljade på?




lördag 11 augusti 2018

Skrivdagbok, 11 augusti

Hur skall man sammanfatta skrivsommaren 2018?

Möjligen som sommaren då alla skrivambitioner smalt bort. Det har varit för varmt. Alldeles. Förbannat. För. VARMT!

Hjärnan upphörde att vara kreativ.

Man stirrade på en blank skärm och kände såväl kreativiteten som energin smälta bort och rinna av en.


Den enda kreativa tanke min överhettade hjärna kunde klamra sig fast vid - utöver idéer om hur man bäst stängde värmen ute ur lägenheten och hur man effektivast satte korsdrag (i en lägenhet som aldrig planerats för minsta förutsättning för effektivt korsdrag) för att få den något svalare nattluften att cirkulera i lägenheten i hopp om att ge någon ynka grads svalka - var följande: Sommarhus på Svalbard!


Tanken är inte ny, den har funnits under varma somrar tidigare. Men efter denna extrema värmebölja så är den tanken nära nog oemotståndlig. Sval skrivarlya, för kreativa tankar och ork och energi att skriva också under extrema värmeböljor som denna.

Men som den idén knappast är genomförbar så får den stanna i tanken.


Men tillbaka till skrivandet och kreativiteten. Som just inte blivit överhövan denna sommar. Det har helt enkel varit för jä... varmt i lägenhet för att jag alls skulle orka ta ta i någon av mina texter. Hjärnan kändes mest som överkokt blomkål och jag satt mest och stirrade på mina olika skrivprojekt. Om jag alls brydde mig om att slå på datorn.

Däremot har jag trots hettan faktiskt lyckats jobba litet med strukturen kring mitt huvudskrivprojekt.

Det har blivit: 
  • Nya dokumentmappar och ny mappstruktur
  • Nya styrdokument
  • Dokumentation
  • Mer bakgrundsmaterial
etc.

Och, inte att förglömma, jag har gjort en extension till mitt personliga intranet i form av en ny Skrivarwebb som förhoppningsvis skall bidra till underlätta och understödja skrivandet eftersom den understödjer strukturen.

Tyvärr gjorde jag sedan den nya mappstrukturen, så nu måste jag länka om alla worddokument som jag har länkat till från Skrivarwebben.


Struktur, har kommit att bli någonting av 2018 års ledord för min del.

Det jag framförallt behöver.

Det, som skrivandet inte fungerar utan.


Jag har också läst igenom några kapitel i den nya inledningen som jag jobbat med. Och jag dessutom reviderat dessa kapitel litet lätt


Jag har också - inspirerad av vissa författares bilder på otroligt läckra anteckningsböcker Instagram, men sorligt medveten om mina egna tillkortakommanden när det gäller att använda anteckningsböcker (hur läckra de än är) - designat en läcker wordmall för inspirerande anteckningsdokument.

Eftersom jag också ville ha någonting läckert att göra mina anteckningar kring mina texter i på ett sätt som passar min person och mitt sätt att arbeta. Jag infogade helt enkelt bilder i sidhuvudet och sidfoten - i det här fallet en bukett rosor i olika färger. Det blev jätteläckert.

De anteckningsdokument jag hitintills upprättat (ett per kapitel/redigeringsperiod) har funkat utmärkt. I samband med ovan nämnda genomläsningar/revideringar har jag gjort anteckningar om problem och frågetecken och sådant som jag måste ta ställning till en gång för alla och sedan konsekvent hålla mig till från kapitel till kapitel. Jag tror att de här dokumenten kommer att fungera bra för mina behov - och för mitt sätt att skriva och arbeta med mina texter.


Det var litet om vad som faktiskt, i brist på skrivande kreativitet i extremvärman, har blivit gjort.
 

Nu hoppas jag bara att litet svalare väder skall sätta litet fart på hjärnan - för jag längtar efter att sätta tänderna i texten.

Men initialt är det läsning av de senaste kapitlen, och eventuellt litet mindre eller större revideringar av dessa, som förestår. 





torsdag 2 augusti 2018

Luftsoppa, syre ej tillsatt

De senaste dagarna, sedan åskovädret i söndags morse, har luftfuktigheten ökat och ökat. Och ökat. Tills den i går och i natt var så hög att luften var så tjock att man hade kunnat äta den med sked.

Svår att andas, med andra ord.

Situationen blir inte bättre av att luftfuktigheten är så hög att det känns som om syret trängs undan. Som om den som tillagade soppan glömde att krydda med syre.

Man orkar som ingenting, och man - åtminstone jag - ligger halvt avdånad i fåtöljen bakom stängda fönster, nedfällda persienner och framför en fläkt på högvarv.

Hur klarar ni värmen? Och luftfuktigheten?


Själv längtar jag desperat efter en kallfront - och som tur är så verkar en vara på intågande.


Sorry, alla soldyrkare men ni borde vid det här laget ha fått ert lystmäte av sol och värme - och det med råge. Nu är det vår tur. Vi som föredrar gröna gräsmattor, behagligt ljumna sommardagar och drägliga sommarnätter när man faktiskt kan få sova.




tisdag 31 juli 2018

Kylklampsgosande mot extremvärmen

De senaste veckorna har jag regelbundet gosat med kylklampar för att överleva extremvärmen som de senaste månaderna parkerat över Sverige.

Jag har hämtat den direkt, djupfryst från frysskåpet och lagt den i pannan, mot kinderna, i nacken, i armvecken, på axlarna och på benen. Den har varit så härligt svalkande och avkylande och uppfriskande - och den har blivit mer klappad och kramad och gullad med än någonsin någon hundvalp.


En kylklamp direkt från frysskåpet håller sig iskallt skön och kylande i åtminstone en halvtimme och svalkande i en timme. Därefter behöver den in i frysskåpet för kylning igen.

Kylklampsgosande kan varmt rekommenderas om du vill ha litet svalka olidligt varma dagar.




söndag 29 juli 2018

Åskan i morse utlöste tre billarm

Här över Södertörn drog en åsk- och regnfront fram tidigt i morse. Det varade kanske trekvart och även om regnet inte direkt var hårt, så var det i alla fall ihållande. Och välbehövligt.

Det senare kan man väl kanske inte säga om åskan, inte med tanke på hur torrt det är i markerna. Som tur var hade det i alla fall regnat i tio minuter, en kvart när åskan väl brakade loss och fuktat uttorkade marker åtminstone till en viss del.

Sedan brakade det som sagt loss ordentligt. Riktigt, riktigt ordentligt. Och därtill på riktigt nära håll. Ibland hann man bara räkna till ett efter det att himlen utanför fönstren gnistrat vit innan det smällde. Så det var kanske inte så förvånande att blixtnedslagen vid inte mindre än tre tillfällen utlöste billarmen bland parkerade bilar på parkeringsplatsen.

Det är väl tveksamt om blixten verkligen träffade tre olika bilar, men ibland var det så att marken skakade vid blixtnedslagen och kanske var det tillräckligt för att skaka också bilarna så att larmen utlöstes.

Vissa mornar vaknar man ordentligt, vare sig man vill eller inte. För efter den upplevelsen, var chansen att somna om obefintlig. Man var helt enkelt för uppe i varv.




måndag 23 juli 2018

För varmt för småfåglar att twittra...

I går eftermiddag försökte jag skriva ett inlägg på Twitter. Det gick så där i eftermiddagshettan.

Jag skulle lägga upp en bild som representerar årstiden och skulle kopiera texten som jag ville använda till dessa återkommande inlägg. Jag försöker lägga upp en eller ett par årstidsbilder dagligen som skall visa litet på årets gång och årstidsväxlingarna, det är ett stående inlägg.

Jag markerade texten jag ville använda men min värmemosiga hjärna glömde tydligen att informera fingrarna mot tangentbordet om att de skulle kopiera den. Istället klistrade jag in en tidigare skriven (och därpå skrotad text) som låg kvar i minnet, infogade bilden och klickade för att lägga upp den.

Sedan bläddrade jag runt på Twitter en stund innan jag kom förbi mitt inlägg och upptäckte att den där texten, den såg nog rätt konstig ut.

Bara att ta bort inlägget. Häpp!


Och den där felaktiga texten?

Å, det var väl inget större fel på den, egentligen. Bortsett från att den inte hade något som helst sammanhang med bilden i fråga. Jag hade litet tidigare försökt vidarebefordra en tweet från en twittrare till en annan (eftersom hennes bok var med på den bilden).

Tyvärr funkade det inte riktigt så som jag hade tänkt, varför den retweeten skrotades. Texten, däremot, låg kvar i minnet och skräpade.


Och, nej, det blev ingen årstidsbild i går.
Vem vet hur det hade gått vid nästa försök?


Gör ni också knäppa och knasiga saker i sommarvärmen eftersom hjärnkapaciteten inte riktigt räcker till?




lördag 21 juli 2018

Mörklägger mot värmen

Just nu skulle man kunna tro att det är en vampyr som skall sova i mitt sovrum. Persiennerna är nedfällda och omvridna så mycket det bara går, mörklila gardiner är fördragna så att de sluter tätt för fönstren. Allt för att stänga ute varenda temperaturhöjande solstråle.

Det är mörkt i sovrummet, men försöket att stänga ute värmen har gjort viss verkan. Temperaturen har sjunkit under trettio grader och jag har därigenom lyckats sova litet mer - och kanske också litet bättre - de senaste nätterna.


Det må se ut som om någon som inte tål att få en endaste solstråle på sig skulle sova i detta sovrum. Nästa fråga är väl om jag kommer att utveckla huggtänder?




onsdag 18 juli 2018

Nackdelarna med den här lägenheten

Utöver, givetvis att den ligger på sjunde våningen och hissen inte är hundraprocentigt pålitlig på grund av de billiga innerdörrar man installerat -de där man ibland kan höra stå och gå flapp, flapp, flapp någon annanstans i hisschaktet när de försöker och förgäves försöker stängas.

Den här gången talar jag om västläget.
Och, för all del, också om höjden över havet.

Det låter kanske inte som någonting att klaga över, för vilken soldyrkande nordbo skulle inte vilja ha en balkong med västläge för svenska sommarkvällar?

Och vem gillar inte fri och vidsträckt utsikt?


Nackdelen är att HELA lägenheten har västläge. Har ni någon som helst aning om hur svårt det är att ställa till ett rejält, genomluftande och temperatursänkande korsdrag om alla ens fönster vetter åt samma håll?

Nära nog omöjligt.


Det innebär också att man befinner sig ovanför trädtopparna. Det är givetvis en fördel ur utsiktsperspektivet - även om utsikten består av tallar (och några björkar), en pendeltågsstation, ett industriområde och ännu mera skog.

Men det innebär också att man på denna höjd inte får någon som helst skugga över fönster, balkong eler fasad, vilket i sin tur leder till att temperaturen inomhus dag för dag stegras. Från varmt. Till för varmt. Till bastuvarmt. Till översta laven-bastuvarmt. Till stenugnsbakad pizzaugnsvarmt.

De senaste dygnen har temperaturen därför varit närmare trettio olidliga grader varmt i sovrummet.

Hur bra tror ni man sover i den värmen?

Japp. Som en kratta.


Eller, rättare sagt, sedan man tuppat av av utmattning sover man och vet just ingenting mer. Men i går vaknade jag vid fyratiden. Eftersom det vid det laget kändes som: "Varning! Varning! Varning! 3, 2, 1 - spontan självantändning av ryggen nära förestående!"

I morse sov jag i alla fall till någon gång runt halv fem, tjugo i fem och ryggen stod i alla fall inte i lågor. Jag kände mig bara som om jag sovit på översta laven i den där jävla bastun.


Mina patetiska försök att sätta korsdrag för att få ned temperaturen något i en lägenhet som inte är designad med effektivt korsdrag i åtanke har sorgligen misslyckats. Framför allt eftersom luften här utanför redan vid sjutiden är allt för uppvärmd för att man längre skall kunna hålla fönster och balkongdörrar öppna i hopp om att få in litet välbehövlig svalka.


Ni förstår säkert att jag just nu längtar efter en temperatursänkning?

En riktigt rejäl en.




tisdag 17 juli 2018

Romanceorganisationer, i världen och i Sverige

Utomlands, och då framför allt i den engelskspråkiga delen av världen, är romanceförfattare och andra som arbetar aktivt med romancegenren sedan länge organiserade i olika organisationer som arbetar mot fördomar och förakt mot genren och främjar kunskap om den. De mest kända organisationerna i den engelskspråkiga romancesfären är bland annat RWA och RNA.


Vad står då förkortningarna RWA och RNA för?


Romance Writers of America (RWA),
  • Grundades 1980
  • USA/Nordamerika/den engelskspråkiga romancesfären över lag


Romantic Novelists’ Association (RNA), 
  • Grundades 1960. 
  • Englandsbaserat/den engelskspråkiga romancesfären över lag

Båda organisationerna håller sina årliga konferenser/kongresser i juli.


Det är möjligt att det finns fler organisationer inom den engelskspråkiga romancesfären som jag inte känner till. Och vilka organisationer som finns i andra delar av världen, för romanceförfattare inom andra språkgrupper, det har jag ingen aning om.



Här i Sverige ligger vi litet efter den engelskspråkiga romancesfären. Men i början av 2018 grundades Romanceakademin. Ett första steg på en väg som kan leda hur långt som helst - och som också gjort det för ovan nämnda organisationer.



I maj höll Romanceakademin sin första offentliga sammankomst - och vilken härlig upplevelse det var!




söndag 15 juli 2018

Romancenytt

Bara ett litet ett, för att berätta att jag nyligen upptäckt att Romanceakademin har lagt upp två nya sidor på sin sajt.

  • Dels en riktigt bra FAQ-sida med frågor och svar om romance, romancegenren, Romanceakademin, romance i Sverige såväl som i världen.
     
  • Och dels en event-sida, där Romanceakademins olika framträdanden presenteras.

Visst låter det bra?





lördag 14 juli 2018

Sabrina Jeffries – The Pleasures of Passion



Kategori: Historisk romance
Titel: The Pleasures of Passion
Ingår i: Sinful Suitors, 4:e boken
Författare: Sabrina Jeffries,
amerikansk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 2017
Epok: 1820-tal


Sabrina Jeffries, en New York Times bästsäljande romanceförfattare, skriver romance som kännetecknas av såväl humor som kvick och rapp dialog. The Pleasures of Passion är den fjärde boken i hennes senaste serie, Sinful Suitors.

Sabrinas Jeffries berättelser kretsar i många fall kring intrikata problem. Hennes flyhänt tecknade personer känns trovärdiga och levande och hennes dialoger flyger ofta av sidorna. Hennes sätt att angripa konventionella romanceelement har ofta originalitet och det finns en ledighet och drivkraft i hennes sätt att skriva som känns uppfriskande.

The Pleasures of Passion, den fjärde boken i serien Sinful Suitors, är Niall Lindsey, the Earl of Margrave, och Mrs Brilliana Trevors historia.





The Pleasures of Passion
(Baksidestext)

When Niall Lindsey, the Earl of Margrave, is forced to flee after killing a man in a duel, he expects his secret love, Brilliana Trevor, to go with him, or at the very least wait for him. To his shock, she does neither and sends him off with no promise for the future. Seven years and one pardon later, Niall returns to England disillusioned and cynical. And being blackmailed by the government into working with his former love to help catch a counterfeiter connected to her father doesn’t improve his mood any. But as his role as Brilliana’s fake fiancé brings his long-buried feelings to the surface once again, he wonders who is more dangerous—the counterfeiter or the woman rapidly stealing his heart.

Forced to marry another man after Niall was exiled, the now widowed Brilliana wants nothing to do with the reckless rogue who she believes abandoned her to a dreary, loveless life. So having to rely on him to save her father is the last thing she wants, much less trusts him with….But as their scheme strips away the lies and secrets of their shared past, can she let go of the old hurt and put her pride aside? Or will the pleasures of their renewed passion finally enable them both to rediscover love?




Om handlingen

Sju år tidigare var Brilliana Payne och Niall Lindsey huvudstupa förälskade, något som den gången var en hemlighet eftersom Brilliana bara var sjutton år och ännu inte hade debuterat i societeten. Det var också en relation som tog tvärt slut sedan Niall utkämpat en duell under oklara omständigheter och måste fly landet. Hans försök att övertyga Brilliana att följa med honom i exilen stupade på att hon måste ta hand om sin sjuka mor.

När Niall efter många år i exil benådats och återvänder till England blir han av myndigheterna pressad till att försöka avslöja en falskmyntare. Också Brilliana, som nu är änka, pressas till att hjälpa till eftersom hennes far tycks vara involverad.

Trots att vare sig Niall eller Brilliana vill ha någonting med varandra att göra måste de nu arbeta tillsammans – och inte hur som helst. För att Niall skall kunna vinna hennes fars förtroende måste de utge sig för att vara förlovade.

Brillianas brådstartade äktenskap, så snart efter att Niall var tvungen att fly landet, har alltid retat honom. Han ser henne som en kallhamrad lycksökerska. Brilliana å sin sida ser Niall som en vårdslös, hjärtlös odåga som hon kan tacka sin lyckliga stjärna för att hon undkommit.

Den nödtvungna närheten dem emellan leder dock till att de gamla känslorna väcks till liv. Och båda tvingas inse att saker och ting kanske inte är så som de vid första anblicken förefaller vara.

Och mitt i alltsammans måste bevisa Brillianas fars oskuld.

Eller skuld.



Mitt omdöme

The Pleasures of Passion är en charmig och underhållande romance. Nialls och Brillianas historia är på många sätt gripande och hjärtslitande. Men jag blir ändå inte så där riktigt gripen eller charmerad som jag vanligtvis brukar bli av en Sabrina Jeffries romance.

Och, frustrerande nog, så vet jag inte riktigt varför.Boken är inte illa skriven. Sabrina Jeffries böcker är, som jag nämnt ovan, alltid väl och rappt skrivna. Men av någon anledning griper den här boken inte tag i mig så som hennes böcker vanligtvis gör. Vi klickar helt enkelt inte, även om varje genomläsning varit roande och underhållande.

Boken känns på flera sätt som något av en mellanbok, och tyvärr litet beige. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Kanske beror det på att jag tvivlar på att den boken skulle kunna stå på egna ben om man inte har läst hela serien innan. Intrigen känns för komplicerad i förhållande till vad som står på spel och utdelningen av det, jag kan inte förklara det bättre.

Kanske har jag också svårt att knyta an till Niall och Brilliana och sympatisera med dem som par, för mig känns kemin mellan dem tyvärr ganska ljummen. Sedan kretsar också en stor del av intrigen kring DET STORA MISSFÖRSTÅNDET - en trope som inte direkt hör till mina favoriter.

Kanske hade jag också för höga förväntningar på den här boken, vilket snarare ligger hos mig och inte hos författaren.

Tyvärr kommer allt detta, sammanlagt, ändå att dra ned betyget något. Men eftersom den fortfarande är väl skriven, blir fallet inte större än så här.


Min slutsats är att The Pleasures of Passion är en charmig och underhållande romance från en skicklig romanceförfattare, men att den dessvärre inte är en av mina favoritböcker av Sabrina Jeffries. 

Jag hoppas att den här boken kommer att fungera bättre för dig än den har gjort för mig.




Betyg: 6 hjärtan av 10
http://elisabetnielsen.blogspot.com/p/blog-page_78.html




(som har en annan betygsskala)





The Pleasures of Passion
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2018

- Unforgiven, av Mary Balogh
- Indiscreet, av Mary Balogh
- The Duchess Deal, av Tessa Dare
- Allt eller inget, av Simona Ahrnstedt



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem här