söndag 24 juni 2018

Romancenytt

Jag hade tänkt försöka hålla mig bättre i takt med vad som sker i Romancesverige, men redan tre veckor efter mitt förra Romancenytt ligger jag efter. Ett tydligt tecken på att det nu börjar röra sig rejält på romancefronten här i Sverige - och det är ju inte helt fel!

Så, vad finns att förtälja? Vad har vi att se fram mot under sommaren?

Först en nyhet från månadsskiftet, som dock kommer först nästa år.

Kring månadsskiftet var det stor uppståndelse på Instagram när Heléne Holmström och Lovereads och Nordin Agencey meddelade att Heléne nu är Lovereads andra svenska romanceförfattare och att hennes nästa bok, en romance i advokatmiljö, kommer att komma ut på Lovereads våren 2019. Grattis Heléne!


När vi är ändå är inne på Lovereads utgivning under sommaren så kommer Helen Hoangs Kyssfaktorn kring månadsskiftet juni/juli.



I juli kommer Förälskad i trubbel, den andra delen i Sarah Titles serie om kärlek på bibliotek..




I mitten av augusti kommer så en nyskriven svensk romantisk feelgood-deckare, Söta, röda sommardrömmar, av Christoffer Holst. Jag har ännu inte hittat någon bild på omslaget där, återkommer i något senare Romancenytt när jag väl gjort det.

Men, hur som helst, visst ser det ut som om semesterläsningen är räddad?




Och när vi ändå är inne på Lovereads, romance och utgivning kan vi inte förbigå det här!

Kommer ni ihåg Simona Ahrnstedt fina lilla erotiska alla hjärtans dag-novell, Alla hjärtas mirakel, som Lovereads gav ut i tryckt format i samband med alla hjärtans dag och för övrigt enbart som e-bok och ljudbok?




Så här skriver Lovereads nu på Instagram:

"Nu söker vi nästa års alla hjärtans dag-novell med romancetema!
Skicka din novell till oss på info@lovereads.se senast den 30 september. Maxlängd 50 000 tecken."


Visst låser det lockande?

Blir ni frestade att försöka? Det är faktiskt inte utan att jag blir det, även om jag nog nästan avsvurit mig fler novelltävlingar (eftersom jag aldrig riktigt får till en bra novell). Mitt sista försök (då var formatet 12 000 tecken) exploderade (utan att huvudpersonerna ens hade hunnit träffas när jag passerade 12 000 tecken - även om deras möte närmade sig) och plötsligt satt jag där med lika otippat som oplanerat romanprojekt.

Men 50 000 tecken? Nu snackar vi! Nu är vi upp i den längd där jag faktiskt lyckats få till några någorlunda hyfsat läsbara alster.

Men eftersom det här är ett Romancenytt och inte ett Skrivdagboksinlägg så avrundar jag där.

Om ni är frestade och om ni känner er manade så dra fram anteckningsböckerna och börja planera. Eller sätt fingrarna mot tangentbordet, om det är det angreppssätt ni föredrar.

Och lycka till!




Och annars då?

Sofia Fritzsons andra bok, äventyret väntar, har översatts och kommer nu på danska. Någon gång under sensommaren/hösten, jag är inte säker på mer exakt när, är Sofia också aktuell med sin tredje bok i serien om systrarna - och det är ju någonting att se fram mot!


Elin Abrahamsson har skrivit en bok om romance, Enahanda läsning: En queer tolkning av romancegenren. Boken, som verkar mycket intressant, tar upp fördomarna mot romance och romancegenren samt den kritik som riktar sig mot den.


Boken finns att köpa hos bl a.Bokus.




Och det, var nog allt jag har att rapportera i denna upplagan av Romancenytt. Önskar alla bloggföljare en härlig sommar, med massor av romantisk läsning. Och strunta i alla fördomar mot genren, den kommer i regel från små personer med sköra egon som känner sig hotade av en genre som bejakar livet och kärleken och friheten - för att inte tala om lyckliga slut!

Det är nog egentligen rätt synd om dem, de kan inte ha mycket glädje i livet.






Beträffande kulturmän som beter sig och domderar







lördag 23 juni 2018

Konkurrens kroppsdelar emellan

Mitt vänstra knä ("Aow! Aow! Aow!"-knät) älskar min huvudkudde, som därför i natt inte låg där den brukar - under mitt huvud - utan under mitt vänstra knä. Sedan, med den som stöd, sov jag som en utmattad hundvalp.

Och jag kan säga en sak - så gott har jag inte sovit sedan knät först började krångla!

Anledningen till denna oväntade konkurrens så omaka kroppsdelar emellan om en huvudkudde är den att kudden i fråga är mjuk som en hopsjunken sufflé. Därför är den efter alla år fortfarande i tjänst. Det är också den enda huvudkudde mitt huvud accepterar.

Det är också den enda stödkudde mitt inflammerade knä accepterar.


Det gick faktiskt att sova utan huvudkudden.

Men den är saknad. Hoppas knät fortsätter bättra på sig, så jag snart kan få tillbaka min favoritkudde där jag givetvis allra helst vill ha den.





tisdag 19 juni 2018

En uppdatering av läget

Vänster knä röntgades i går eftermiddag. Det fanns, som tur var, inga tydliga tecken på att någonting skulle vara rent fysiskt fel. Däremot har jag en inflammation i det. Och jag kan faktiskt själv känna temperaturskillnaderna där, om jag kupar handen om först höger knä och därefter om vänster knä. Vänster är definitivt ett par grader varmare.

När jag var på närakuten lindades också mitt knä, så nu känns det litet stabilare.

Det är dock det här med inflammationen som är det mest problematiska. Speciellt eftersom jag får negativa reaktioner på biverkningarna på alla de vanligaste antiinflammatoriska mediciner som t ex Ipren och Ipren-kusinerna. Någonting i dem (den läkemedelstekniska/medicinska termen flög tyvärr rakt igenom min hjärna utan att lämna något avtryck i teflonen) får mina njurvärden att rusa i höjden.

Och dessvärre finns det inga ”säkra” alternativ. Läkaren var också tveksam till att sätta in kortison, som dessvärre också har sina negativa biverkningar i sammanhanget. Så det enda som återstår är att vila och låta inflammationen värka ut av sig själv.

Så det är väl bäst att försöka göra så.


På den negativa sidan är att jag fortfarande inte kan sitta mer än kanske en halvtimme åt gången vid datorn innan jag måste resa mig och skifta sittplats. Inte heller går det särskilt bra att sitta i fåtöljen (periodvis med knät på min pilatesboll/fotpall) eftersom det också där är svårt att sitta i samma position i mycket mer än en halvtimme. Till råga på eländet är fortfarande smärtsamt att resa sig.

Grannarna får ursäkta vissa yl sessions. De är tyvärr ofrånkomliga.

På den positiva sida är dock att jag sov i närmare åtta välbehövliga timmar i natt. Alltid något.



måndag 18 juni 2018

Läget är fortfarande "Aow! Aow! Aow!"

Och jag har en tid på närakuten i eftermiddag för att se vad vi kan göra för att reda ut knäeländet. Jag måste också få en antiinflammatorisk medicin som a) fungerar och b) inte har biverkningar som är skadliga för min hälsa i andra avseenden.

I natt gick det inte att sova, så jäkla ont gjorde det. Och så omöjligt var det att finna en position som knät kunde tolererar i mer än tre minuter. Inte förr än ett stycke fram på småtimmarna, sedan jag letat fram en kudde som jag kunde dra in ett hörn av under knät för att avlasta och stabilisera det, lyckades jag somna.

Och ca fyra timmars sömn är inte nog.
Inte på långa vägar.




söndag 17 juni 2018

Ny romancerecension på gång

Nu är äntligen en ny romancerecension på gång. Också den här gången är det en historisk, engelsk romance som står i fokus.








fredag 15 juni 2018

Torkans märkliga färger

Den långvariga torkan och hettan under maj och juni börjar nu ge Södertörn säreget torkbaserade färgeffekter.

Gräsmattorna visar markanta färgskiftningar, beroende på jordmån och jordens djup. Fläckvis ser de upp som torr stepp med variationer i form av frodigare klövertuvor som, förmodar jag, antingen har djupare gående rötter eller också klarar torkan bättre än stubbat gräs.

Och hur tusan tänkte bostadsbolagets ansvariga för parkarbete egentligen, när de hade gräsmattorna klippta mitt under den värsta torkan så här års i mannaminne? Långt gräs har, som de flesta vet, bättre kraft att stå emot torka eftersom långa grässtrån utvecklar längre och djupare rötter än ständigt stubbade gräsmattor.

Och fläckvis, där såväl jordmånen som jordens djup är bättre, ger gräsmattorna - åtminstone än så länge - ett frodigare intryck.


Men det kanske ännu mer påtagligare intrycket av en för årstiden nära nog unik torka är vissa träds märkliga, närmast sjukliga färger.

Under slutet av förra veckan och början av den här veckan slog det mig att på vissa områden här på Södertörn  har vissa träd i torkan fått de mest märkliga färger - som inte direkt har någon större likhet med grönt. Det är grågrönt, det är gråbeige, det är grönbeige, det är beigebrunt.

Det är inte för tidiga höstfärger, det är helt enkelt fel färger. Onaturliga färger.


Speciellt påtagligt är detta på pendeltågssträckan längs Västerhaningelinjen mellan Farsta Strand och Älvsjö, där dessa märkligt färgade träd fläckvis dominerar landskapet.

Det är svårt att från ett pendeltåg i full fart se vad slags träd det är frågan om. Men jag har fått ett intryck av att lejonparten av dem är ekar. Och ekar är träd som i regel får sina blad senare än t ex björkar.

Kanske kan det spela in att delar av denna sträcka är tämligen bergig och att såväl jordmånen som jordens djup kan variera kraftigt och att grundvattnet därför, på sina ställen, kan vara mer svåråtkomligt för rötterna.

Det kan var hur det vill med det. Min fundering är i alla fall att kanske fick de träd som slog ut tidigt och hastigt i början av värmeböljan (och därigenom orsakade en veritabel pollenchock under maj och början av juni) i regel ändå fick tillräckligt med vatten när deras löv slog ut. Medan ekarna, som fått kämpa med långvarig torka och hetta och eskalerande vattenbrist därtill under sin lövsprickning, farit mindre väl.


Och min fråga är - bör vi börja oroa oss för ekarna?

Finns det någon chans att de återhämtar sig och blir mer normalgröna om vi får rikligt med regn under resten av sommaren? Eller finns det risk för att vissa ekar fått permanenta skador som de inte kommer att återhämta sig från så enkelt?




torsdag 14 juni 2018

Läget just nu: "Aow! Aow! Aow!"

Och fötterna är faktiskt oskyldiga, den här gången är det knät som spökar.

Jag vet just inte vad jag gjort för att förtjäna detta den här gången. Om knät fick bära en orättvis belastning när vänster fot tidigare i månaden mopsade sig och därför protesterar mot behandlingen nu.

Varje gång jag har fotsmärtor säger jag mig själv att ingenting kan vara värre.


Nå...

När knäna smärtar inser jag att, jo, det kan det nog fasen ändå vara.

Eller också är det oavgjort, dem emellan.

Det gör ont när jag sitter för länge i samma ställning. Det gör jäsiken så ont när jag skall resa mig. Det gör ont att gå, det gör ont att sätta sig - det gör fasiken så ont att böja och belasta knät.

Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig. Enda problemet med det, är att med ett smärtande knä, blir jag den mänskliga motsvarigheten till en strandad val. Varje försök att vända sig i sängen gör rent rasande ont och ackompanjeras av yl.

Högljudda yl.

Jag får väl vara tacksam så länge grannarna inte klagar.


Och efter varje yl session tar det sin stund att somna om igen.




torsdag 7 juni 2018

Bokbudgeten står på noll

Sedan räkningarna betalats och ICA-kortet bostats (med litet mindre pengar än jag väl egentligen skulle ha föredragit) har jag 58:- kronor kvar på kontot.

Bokbudgeten - liksom för övrigt också hela min budget - är därför strikt begränsad. I princip ickeexisterande.

Vi är med andra ord tillbaka till Viktoriansk korsettbudget.

Eww!


Det är bara att konstatera - boktorka är att vänta i sommar.




onsdag 6 juni 2018

Hissdörrarna som blev till förtret

Frustrationen när man hör hissdörrarna försöka stängas någonstans längre ned i hisschaktet går inte att beskriva. Inte när man befinner sig utanför sin lägenhet (som för ögonblicket är jäkligt olägligt belägen på sjunde våningen), har varit sjukanmäld en vecka p g a av fotsmärtor och just återvänt till jobbet och man hör att hissdörrarna försöker och försöker stängas och efter att ha lyssnat på dessa försök inser att de försöker och försöker förgäves.

När man inser att man måste gå nedför sju jävla trappor. Med fotsmärtor. Med käpp. Med väska. Med en jävla soppåse därtill.

Och, nej, jag hade inte kunnat låsa upp dörren och slänga in soppåsen innanför dörren igen. Bröd hade möglat i värmen och hamnat i soppåsen, som nu stank så man storknade.

Soppåsen, visade sig vara ett jävla åbäke. Jag höll den i samma hand som jag höll i ledstången. Den roterade ett halvt varv för varje steg jag tog. Det ledde till att påsens handtag snurrades och snurrades tills öglan för mina fingrar blev mindre och mindre.

Vilket i sin tur ledde till jag måste stanna på varje trapplan och låta soppåsen snurra upp igen för att få tillbaka blodtillförseln till mina fingrar.

Det tog någonstans runt en kvart att fot för fot, steg för steg ta sig nedför trapporna. Det innebar också att jag kom iväg ett pendeltåg senare än jag hade tänkt, så det var förbaskad tur att jag hade tänkt åka med ett tidigare tåg än normalt.

Och nog kändes det i fötterna. Det blev kanske inte nedstigandet i helvetet, men nog fasen blev nedstigandet helvetiskt.



Dagens fotnot är att:
  • De där hissdörrarna man satte in i samband med hissrenoveringen 2015, eftersom hissar av säkerhetsskäl måste ha innerdörrar, har visat sig mest vara till förtret
  • Säkerhetsaspekten har visat sig vara en funktionssabotör
  • Det, i vissa lägen är olägligt, att bo på sjunde våningen



lördag 2 juni 2018

Romancenytt

Äntligen är det dags för en ny upplaga Romancenytt. Än en gång är det fråga om en försenad upplaga. Eller också är det en upplaga som ligger helt rätt i tiden.

Det är så roligt att se hur svensk romance blommar ut nu - nästan lika intensivt som årets vårblomning, där hägg och syren och japanskt körsbärsträd under några majdagar här på Södertörn blommade sida vid sida. Lika roligt är det att se och höra hur många olika berättarröster svensk romance har fått de senaste åren och vilka olika teman och idéer de tar upp. Vilken romancerevolution vi befinner oss mitt i just nu!


Låt oss börja med de nya svenska romanceböckerna.

I början av maj kom Christina Schillers andra småstadsromance, Brutna små regler.

Visst ser den läcker ut?


I maj kom även Sara Dalengren med en ny romance, En midsommarnatt. Den här gången är det inte fråga om paranormal romance utan istället om contemporary romance i landsbygdsmiljö.



Och nu kommer också Sofia Yméns Den mitt hjärta slår för, den andra boken i hennes serie med landsbygdsromance, .


Visst ser de allesammans läckra och spännande ut?
Som ett löfte om att sommarens romantiska läsning är räddad.



Samtidigt fortsätter Lovereads, Sveriges nya romanceförlag, sin utgivning av engelskspråkig romance översatt till svenska med flera nya titlar.

I maj utkom Chefen av Vii Keeland

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/c/chefen/


Och nu i början av juni kommer Renée Carlinos Vi som älskade

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/v/vi-som-alskade/



Det blir mer översatt romance från Lovereads under sommaren.

I juli kommer Kyssfaktorn av Helen Hoang

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/k/kyssfaktorn/


Och i augusti kommer Sarah Titles Förälskad i trubbel

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/f/foralskad-i-trubbel/


Så om det är romance du vill läsa i sommar, så är semesterläsningen definitivt räddad.



Och sist men inte minst:

Historiens vingslag när en ny akademi tar plats på scen

I mitten av maj upplevde vi också ett historiskt ögonblick när den nyligen bildade Romanceakademin höll sin första offentliga sammankomst på mysiga Söderbokhandeln mitt på Götgatan i Stockholm.


Ja - det var på många sätt ett historiskt möte. Det är inte var dag en ny akademi bildas här i Sverige och det är inte var dag de håller sitt första offentliga evenemang. Så det är inte utan att man hade en känsla av historiens vingslag.

Så jag är så himla glad att jag hade möjlighet att närvara. Det blev ett helt otroligt möte med stor uppslutning från den svenska romance communityn. Bokhandeln var fullsatt, stämningen var hög och möjligheten att för en gångs skull få diskutera romance med andra som delar ens intresse var en fantastisk upplevelse.


Så om ni missade den här sammankomsten, missade ni en riktigt rolig och trevlig upplevelse.


Jag hade dessutom förmånen att få följa med på första svängen av eftersnacket, och det var - ja, ursäkta, men jag MÅSTE helt enkelt använda ordet igen - en upplevelse! Glädjen i att få tala romance med personer som delar och respekterar ens intresse går inte att övervärdera. Och sedan är det också glädjen i att bara få lyssna till deras samtal om romancegenren och bokutgivning och kultursverige.



Och därmed har jag äntligen levererat ännu ett länge uppskjutet Romancenytt!

Och, ja, jag är fortfarande efter med romancerecensionerna. 

Jag hoppas komma tillbaka med ännu en recension inom kort, jag har för närvarande en kö med böcker som väntar på att recenseras - och en del av dem har fått vänta oförsvarligt länge.
Vare sig orken eller hälsan har riktigt velat räckt till under våren.

Över och ut för den här gången.
Önskar er alla en god fortsättning på juni och riktigt härlig och romantisk sommarläsning.







torsdag 31 maj 2018

Om skrivande och struktur - eller bristen på den senare

I tisdags skrev Veronica Almer, klokt och insiktsfullt som alltid, en bloggpost om skrivande och struktur på på Debutantbloggen. Om du inte redan läst den, kan du göra det här.

Att börja skriva, utan tillstymmelse till struktur, är ett kardinalfel som jag begått gång på gång. Jag vet inte hur ofta jag har satt mig ned och börjat skriva och grotta ned mig i texten med ingenting annat än insikten om att "det är dit jag skall" som ledstjärna.

Kanske går det tillbaka till att jag en gång i värden planerade och skissade upp en fantasyhistoria (i flera delar - jag är oförmögen att skriva SMÅ saker) där enbart tidslinjen var på över hundra sidor.

Och efter det, var jag så led på hela historien att den aldrig blev skriven.


Efter det har jag mer eller mindre skjutit från höften, skrivmässigt sett, när jag fått en ny och spännande idé.


Att sätta sig ned och bara skriva och grotta ned sig i texten har sin charm.  Att se en text växa fram - scen för scen - från ingenting annat än tankar och fingrarna flygande över tangentbordet har sin frestelse. Sin speciella magi.

Man vet inte vad som skall hända härnäst. Vad ens personer skall ta sig till. Få för sig att göra och säga.


Men att ge efter för den här frestelsen har sina speciella svårigheter. Sina speciella problem.

Det har bland annat lett till att jag efter sex års skrivande sitter med ett manus på ca 900 sidor som har en svåröverskådlig tågurspårning i mitten.

Man. Behöver. Faktiskt. Struktur.



Jag har genom år fått försöka uppfinna och bygga upp strukturen runt den skrivna texten för att styra upp det hela.

Och längs den resans gång jag har kommit till slutsatsen att det kanske kan fungera för mig att sätta mig och skriva fyra, fem kapitel och kanske också några fristående nyckelscener bara för att få grepp om mina huvudpersoner och deras reaktioner. Vilka är de? Hur tänker de?

Hur ser de på livet och hur reagerar de på livets med- och motgångar?


Men sedan måste jag ta ett steg tillbaka, pausa skrivande och spika strukturen och dokumentera vad jag funnit ut om personernas karaktärer, tankesätt, åsikter och värderingar och se hur jag kan utveckla dem.

Det är litet som att försöka uppfinna såväl hjulet som vägen och fånga och tämja hästarna - efter det att man byggt vagnen.


Så, min skrivande vänner där ute - hur ser ni på struktur? Hur mycket - eller hur litet - av den varan behöver du? Vilka metoder använder du?




tisdag 29 maj 2018

Dagens fotnot

Ännu en dag av fotsmärtor och svullen fot. Överväger just nu att stoppa ned vänster fossing i en balja isvatten och se vad den tycker om det.

Om ni hör ett yl eka över Södertörn, vet ni att jag förverkligat den idén.



måndag 28 maj 2018

Mary Balogh – Indiscreet



Kategori: Historisk romance
Titel: Indiscreet
Ingår i: The Horsemen Trilogy, 1:a boken
Författare: Mary Balogh,
brittisk/kanadensisk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 1997, nyutgåva 2016
Epok: Regency, (1810-tal)



New York Times bästsäljande författare Mary Balogh är en favorit bland de internationella romanceförfattarna. Hon har en suverän förmåga att fånga och återge regencyns tidsanda och betraktas som en av de mest framstående efterföljarna till Georgette Heyer. Hon skriver helt enkelt klassisk romance när den är som allra bäst.

Indiscreet, som är den första boken i The Horsemen Trilogy, gavs ut första gången 1997 och kom 2016 i nyutgåva.

Jag har läst The Horsemen Trilogy i en litet udda ordning eftersom jag läste den tredje boken i serien för flera år sedan (den var vid denna tid den enda boken i serien man fortfarande kunde få tag på i handeln, de andra hade gått ur tryck) samt sedan, flera år senare, bok ett och två i nyutgåvan.

Serien handlar, i likhet med Mary Baloghs senare serie, The Survivors’ Club, om en grupp vänner som tjänstgjort som kavalleriofficerare under napoleonkrigen.

Till skillnad från The Survivors’ Club ligger dock tonvikten här inte på på en grupp konvalescenter som blivit vänner medan de återhämtar sig från svåra skador och återanpassar sig till livet efter kriget. Här handlar det fyra tätt sammansvetsade vänner, som svetsats samman medan de tjänstgjorde tillsammans som kavalleriofficerare och som efter hemkomsten intar sina rättmätiga positioner i samhället och bara vill njuta av livet.


I den första boken i serien är det Catherine och Rex historia som berättas.



Indiscreet
(Baksidestext)

From New York Times bestselling author Mary Balogh comes the first novel in the Horsemen trilogy, a scandalous romance of yearning passion and dangerous desires... 

In the country visiting his twin brother, Viscount Rawleigh longs for a little diversion and beautiful young widow Catherine Winters seems like easy prey. But Rex's target is a lady of virtue, and when she roundly rejects his improper proposal to become his mistress, Rex finds himself faced with a delectable challenge. 

Catherine knows she must fight the indecent feelings the Viscount arouses within herfeelings that bring to life a past she had sought to escapeeven as the handsome lord refuses to relent in his amorous attentions. 

But even though she knows one kiss could bring her to ruin, temptation proves an insurmountable foeand Catherine can not ignore the beating of her treacherous heart...


Det gamla omslaget


Om handlingen

Mrs Catherine Winters har i flera års tid levat ett stillsamt, tillbakadraget liv i en sömnig liten by, där det mesta av det sociala livet kretsar runt herrskapet Adams på det närbelägna godset. När Mr och Mrs Adams återvänder, i spetsen av en kortege med gäster i vagnar och till häst, råkar Catherine hälsa på äldre tvillingbror, Rex Adams, Viscount Rawleigh, i tron att han är Mr Adams.

Det lilla misstaget är tillräckligt för att fånga Rex intresse. Han har inte direkt sett fram mot besöket hos brodern och svägerskan – han är djupt fäst vid sin bror men har svårt att fördra sin svägerska. Speciellt inte som hon satt sig i sinnet att leka äktenskapsmäklerska och få till ett parti mellan honom och hennes yngre syster (ett parti som inte intresserar någondera av dem).

Rex är uttråkad, redan före framkomsten till godset, och ser sig om efter någon lokal skönhet att inleda en lättsam affär med. Han tror sig ha funnit henne i den unga kvinna som så spontant hälsade på honom vid ankomsten till byn och blir milt sagt irriterad när hon avvisar hans närmanden.

Trots att Catherine inte vill ha någonting med Rex att göra, korsas deras banor gång på gång. Snart är rykten i svang i den lilla byn, speciellt som Mrs Adams – som har andra planer för Rex – öppet visar sitt missnöje. Allt dras till sin spets när Rex, efter att ha eskorterat Catherine hem från en fest på godset, blir sedd när han lämnar hennes stuga.

Rex, som är trött på att ständigt bli avvisad, lämnar släktsammankomsten hos brodern redan följande morgon. Han är ovetande om att byn surrar av rykten, som alla utmålar Catherine som en fallen kvinna. Catherine, däremot, märker av det redan samma dag. Hon är plötsligt utstött i den by där hon under flera års tid levt ett respektabelt och tillbakadraget liv.

Det blir Rex bror, Mr Adams, som träder emellan och sänder bud efter sin bror. Efter Rex taktlöshet och hans indiskretion när han lämnade Catherines stuga mitt i natten finns det bara en lösning. Äktenskap.

Rex är frustrerad över att ha blivit snärjd av en kvinna som avvisat alla hans närmanden och som varit så ovillig att ha någonting att göra med honom. Men han känner sig skyldig och vet vad som är hans plikt.

Trots det som hänt är Catherine in i det sista ovillig att gifta sig med honom. Och det är uppenbart för Rex att hon har hemligheter.

Det är ingen lovande början på deras äktenskap.



Mitt omdöme

Ända sedan jag 2015 läste den sista boken i The Horsemen Trilogy, Irresistible (som vid den tiden var den enda boken i serien man fortfarande kunde få tag på i handeln, de båda första böckerna hade gått ur tryck) har jag sett fram mot att få läsa den här boken eftersom alla referenser till just det här paret gjorde den så lockande. Så när jag hörde att serien skulle komma i nyutgåva var såväl glädjen som förväntningarna höga.

Och den här boken, den levde verkligen upp till mina förväntningar.

Rex dundrar in som elefant i en porslinsbutik i Catherines stillsamma, välordnade liv och vänder fullständigt upp och ned på det. Och Catherine finner, till sin överraskning och mycket mot sin vilja, att hon blir attraherad av honom. Men Rex är allt annat än diskret och en kväll, när han eskorterat Catherine hem från en fest hos hans bror, blir han sedd när han lämnar hennes stuga.

Skandalen är ett faktum och äktenskap är, enligt tidens sed, oundvikligt.

Såväl Rex och Catherine känns som genuina som reagerar trovärdigt inom ramarna för berättelsen. Catherine är lätt att sympatisera med, under hela berättelsen. Rex, däremot, är under den inledande delen av boken stundtals svår att sympatisera med. Han är självupptagen, självcentrerad och enkelspårigt inställd på sina egna önskningar och tar inte Catherines avvisanden på allvar. Men när Catherine slutligen omisskännligt avvisar honom, lämnar han hennes hus.


I den senare delen av boken, när Rex och Catherine strävar efter att få sitt oväntade äktenskap att fungera, växer han med uppgiften på ett övertygande sätt. 

Man sympatiserar med Catherine och Rex och hoppas deras svårigheter och motsättningar kommer att lösa sig. Och sörjer med dem när missförstånden och motsättningarna tornar upp sig mellan dem, innan deras äktenskap ens har fått en verklig chans.

När Rex väl får veta mer om Catherines bakgrund berör det honom djupt och han inser hur djupt hans själviskhet och brist på hänsyn och takt måste ha sårat henne. Det är intressant att se honom växa och mogna.

Vi får också en intressant inblick i Rex tvillingbrors äktenskap, när det når ett lågvattenmärke på grund av hans snobbiga hustrus intrigerande. Också Rex vapenbröder – kavalleriofficerarna som, tillsammans med honom, fick smeknamnet The Four Horsemen – är intressanta bekantskaper.

Visserligen vet jag, genom den omvända ordning jag läste böckerna i, hur allt kommer att sluta. Men det jag inte vet, är alla turer på vägen dit. Och jag har alltid varit nyfiken på Catherine och Rex och deras relation.

Att läsa Indiscreet infriade alla förväntningar jag kunde ha. Det här är verkligen riktigt härlig, klassisk regency romance av Mary Balogh när hon är som allra bäst. Jag kan verkligen rekommendera den här boken å det varmaste.




Betyg: 9 hjärtan av 10

http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page_1.html




(som har en annan betygsskala)






Indiscreet
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2018

- The Duchess Deal, av Tessa Dare
- Allt eller inget, av Simona Ahrnstedt

2017

- Devil in Spring, av Lisa Kleypas
- När äventyret väntar, av Sofia Fritzson
- Sonjas andra chans, av Åsa Hellberg
- Will’s True Wish, av Grace Burrowes
- A Night to Surrender, av Tessa Dare
- Hemma där hjärtat väntar, av Sofia Ymén
- Duke of Pleasure, av Elizabeth Hoyt
- A Lady's Code of Misconduct, av Meredith Duran
- Hemligheter små, av Christina Schiller
- Someone to Hold, av Mary Balogh
- Someone to Love, av Mary Balogh
- Seven Minutes in Heaven, av Eloisa James
- Arvtagerskan, av Lina Forss
- The Danger of Desire, av Sabrina Jeffries
- När drömmen slår in, av Sofia Fritzson



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem den här vägen






En fotnot. Eller veklagan över vänster fot

Ni som har hängt med ett tag här på bloggen vet nog om mina fotproblem, med återkommande anfall med muskelsmärtor i fötterna. Tja, vad kan jag säga?

Here vi go again?

Vänster fot anklagas härmed för sabotage. Jag har inte inte tid med de här dumheterna, jag har en praktik att sköta - och sköta väl. Jag har arbetsuppgifter jag behöver lära mig. Jag behöver ta mig, via Stockholms kollektivtrafik, till min arbetsplats inne i stan.

Jag vill lära mig.
Jag vill skriva content.

Men verkar vänster fot fatta det?

Nej, då, vänster fot anser sig ha skäl till att vara missnöjd med tillvaron och har gått ut i vild strejk. Värkande och svullen är den just nu nära nog omöjlig att få ned i ens mina fulaste och mest utkippade gamla sportsandaler.

Fanskapet är nästan en halv gång till så tjock och svullen som höger fot. Så ni förstår säkert att det muttras och morras när jag släpar mig omkring här hemma i lägenheten.

I dag är jag sjukanmäld, Jag vågar inte utmana kollektivtrafiken in till stan, inte med den här fotuslingen. Jag vågar inte heller utmana trapporna i lokalen där jag jobbar, de som funkar bra när fötterna är i bättre form.

Den enda utfärd utanför dörren jag ens skulle överväga att företa mig, är att linka till apoteket i Centrum och köpa Alvedon. Och inte ens det skulle jag överväga om inte tabletterna vore på upphällningen.

Jag vet inte vad som förorsakat smärtorna den här gången. Ett mindre felsteg någonstans, någonting jag inte skulle ha märkt eller reagerat på i vanliga fall men som blev droppen som fick bägaren att rinna över för mina redan trötta och svullna fötter i denna oväntat och oförutsett högsommarvarma majmånad?

Jag hoppas på svalare väder.


Tack för att ni orkat lyssna på min veklagan över vänster fot.




fredag 25 maj 2018

Smaklökarna fick ett lyckorus i går!

Har ni någon gång ätit lunch på Wästmanska Palatset?

Om inte, så har ni verkligen missat en helt fantastisk restaurang i hjärtat av Stockholm med såväl inspirerande miljö och historiska vingslag (huset har en verkligt intressant historia) som mat som inte bara är supergod och fräsch utan också har det där lilla extra. Det där som röjer att de som lagar maten inte bara vet vad de gör och kan sina saker utan också älskar mat och vet att förmedla det till matgästerna.

Jag ätit lunch där några gånger med jobbet, och varje gång har vi fått riktigt god och fräsch mat. Välsmakande mat. Mat med det där lilla extra.

Men gårdagens Chevré-sallad med rödbetor, fikon, valnötter och honung...

Någonting så makalöst gott!

Smaklökarna står fortfarande i givakt.


Att vi åt i svalkan på den trivsamma uteserveringen på bakgården gjorde inte direkt upplevelsen sämre.

Man kan finna oaser av lugn och grönska där stadens ljud och oljud känns litet avskärmade också mitt på Norrmalm.

Så om ni någon gång har vägarna förbi kvarteren kring Adolf Fredriks Kyrka sådär vid lunchtid kan jag rekommendera ett nytt ställe, väl värt att upptäcka. Året runt.





I går blev två pendeltåg ett

Gårdagen började faktiskt riktigt bra. Jag hade verkligen flow i går morse, jag kom iväg inte bara ett tåg tidigare än vanligt utan rent av tre tåg tidigare. Wohoo!

Som sagt, flow.

Tåget kom i tid och jag fick t o m en framlänges fönsterplats på skuggsidan och kunde slå upp min bok medan landskapet rusade förbi på väg mot stan. Vi kom till Handen, utan problem. Vi körde vidare mot Skogås. Vi kom till... Vega?

Där blev det tvärstopp. I en knastrande högtalare viskade föraren efter kanske fem minuter att tåget före oss fått tekniska problem och nu stod stilla någonstans framför oss på spåret på väg mot Skogås.

Sedan stod vi där, mitt i byggröran vid Vega, i kanske en kvart. Sedan rullade vi bit. Stod stilla igen. Rullade ännu en bit.

Slutligen kom vi så till Skogås. Fast just före stationen fick vi växla in på det normalt södergående spåret.

På andra sidan perrongen stod det trasiga tåget, som tydligen med mycket möda lyckats släpa sig in till stationen. Och perrongen var, som man brukar säga, svart av folk. Eller snarare smockfull av folk - för vid den här årstiden och med den rådande väderleken är majoriteten av pendlarna inte svartklädd.


Så, två pendeltåg skulle plötsligt bli ett.

Gissa om det blev trångt?

Häpp!


Tid tog det också, eftersom vi blev stående längre på samtliga stationer in mot stan eftersom passagerare som skulle med båda dessa tåg skulle tränga sig in i det överfyllda pendeltåget. Ingen verkade vilja vänta två minuter på tåget bakom oss - jag förmodar att det var i det närmaste folktomt.

Vilket man knappast kunde anklaga mitt pendeltåg för att vara. Det var så trångt att vi hade behövt en sådan där japansk påknuffare som hjälper till att stuva in passagerarna i tågen.


Men jag skall inte klaga, jag satt bra där jag satt och jag hann läsa flera kapitel i boken. Däremot var det inte utan att man undrade vart syret hade tagit vägen.

Så, trots min ambition att komma trekvart tidigare till jobbet - eftersom jag råkade ha en morgon med världens flow - var jag istället där knappa tio minuter tidigare än vanligt.


Men, SL?
Det skulle vara förbålt bra om era högtalarsystem fungerade - i samtliga vagnar.

Information - relevant, aktuell, tillförlitlig och fullt HÖRBAR!!! - är viktig.




onsdag 23 maj 2018

Våren i expressfart

För bara några dagar sedan blommade en hägg, ett japanskt körsbärsträd och en syren praktfullt sida vid sida här utanför porten.

Nu är häggen överblommad och den det japanska körsbärsträdet snöar rosa blomblad över gräsmattan, över trottoarens och vägkantens asfalt. Det är bara syrenen, som är mer av en försommarblomma än en egentlig vårblomma, som fortfarande blommar i sin fulla prakt.

Så länge det nu varar. I år dundrar våren förbi i expressfart. Blunda inte, i så fall är det fara värt att du missar den.



måndag 21 maj 2018

Den blomstertid nu kommer - på en och samma gång!

Jag tror att våren här på Södertörn just nu är i otakt med tiden. Vid husknuten blommar nu en hägg sida vid sida med ett japanskt körsbärsträd. Alldeles intill blommar en syren.

Någon som kommer ihåg uttrycket mellan hägg och syren?


Låt oss sammanfatta situationen med att just som häggen var fullt utslagen, så började syrenen slå ut.


Ur led är tiden.

Eller är det kanske snarare årstiden som löper amok?



söndag 20 maj 2018

Skrivdagbok, 20 maj

Jag har de senaste veckorna jobbat en del med min historiska/romantiska berättelse med övernaturliga inslag. Det stuvas om rejält. Rörs om i grytan. Det klipps, klistras och remixas en hel del.

Och det som nu sakta framträder har en helt annan styrka än ursprungstexten.

Framför allt blir Wilhelm mycket tydligare. Och det behövs, hans utbrott mot Katarina kom ganska mycket som en blixt från klar himmel och fick förklaras i efterhand. Nu byggs det upp redan i prologen och växer sedan långsamt till sig, steg för steg tills själva utbrottet blir ofrånkomligt.

Är vid det här laget riktigt nöjd med prologen och första kapitlet. Andra kapitlet börjar också falla på plats, litet mer för varje ny bearbetning.

Det känns som om den här texten håller på att kliva upp ett trappsteg. Eller möjligen två.


Jag har givetvis gjort bearbetningar tidigare. Men nog aldrig riktigt på det här viset, när jag remixar kapitel jag varit rätt nöjd med och som funkat utmärkt i befintligt skick.

Hur brutalt brukar ni gå lös på era texter?




lördag 19 maj 2018

Arbetar på årets tredje romancerecension

På tur den här gången står ännu en historisk romance. Den här gången är det fråga om en riktig klassiker från 90-talet, som kom i nyutgåva för ett par år sedan efter att ha varit ur tryck i evigheter.

Jag lyckades få tag på den sista boken i serien, Irresistible, innan den också gick ur tryck.

Den boken lämnade mig dock dessvärre med många frågor om vad som hade utspelat sig mellan de båda första paren i den första och andra boken i serien. Så det var roligt att få svar i åtminstone det första fallet i den här boken när den kom i nyutgåva.


Och, ja, recensionskön är lång just nu. Närmast överväldigande lång. Jag hoppas dock kunna få upp ytterligare några recensioner före sommaren. Och ytterligare några under sommaren.