tisdag 17 juli 2018

Romanceorganisationer, i världen och i Sverige

Utomlands, och då framför allt i den engelskspråkiga delen av världen, är romanceförfattare och andra som arbetar aktivt med romancegenren sedan länge organiserade i olika organisationer som arbetar mot fördomar och förakt mot genren och främjar kunskap om den. De mest kända organisationerna i den engelskspråkiga romancesfären är bland annat RWA och RNA.


Vad står då förkortningarna RWA och RNA för?


Romance Writers of America (RWA),
  • Grundades 1980
  • USA/Nordamerika/den engelskspråkiga romancesfären över lag


Romantic Novelists’ Association (RNA), 
  • Grundades 1960. 
  • Englandsbaserat/den engelskspråkiga romancesfären över lag

Båda organisationerna håller sina årliga konferenser/kongresser i juli.


Det är möjligt att det finns fler organisationer inom den engelskspråkiga romancesfären som jag inte känner till. Och vilka organisationer som finns i andra delar av världen, för romanceförfattare inom andra språkgrupper, det har jag ingen aning om.



Här i Sverige ligger vi litet efter den engelskspråkiga romancesfären. Men i början av 2018 grundades Romanceakademin. Ett första steg på en väg som kan leda hur långt som helst - och som också gjort det för ovan nämnda organisationer.



I maj höll Romanceakademin sin första offentliga sammankomst - och vilken härlig upplevelse det var!




söndag 15 juli 2018

Romancenytt

Bara ett litet ett, för att berätta att jag nyligen upptäckt att Romanceakademin har lagt upp två nya sidor på sin sajt.

  • Dels en riktigt bra FAQ-sida med frågor och svar om romance, romancegenren, Romanceakademin, romance i Sverige såväl som i världen.
     
  • Och dels en event-sida, där Romanceakademins olika framträdanden presenteras.

Visst låter det bra?





lördag 14 juli 2018

Sabrina Jeffries – The Pleasures of Passion



Kategori: Historisk romance
Titel: The Pleasures of Passion
Ingår i: Sinful Suitors, 4:e boken
Författare: Sabrina Jeffries,
amerikansk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 2017
Epok: 1820-tal


Sabrina Jeffries, en New York Times bästsäljande romanceförfattare, skriver romance som kännetecknas av såväl humor som kvick och rapp dialog. The Pleasures of Passion är den fjärde boken i hennes senaste serie, Sinful Suitors.

Sabrinas Jeffries berättelser kretsar i många fall kring intrikata problem. Hennes flyhänt tecknade personer känns trovärdiga och levande och hennes dialoger flyger ofta av sidorna. Hennes sätt att angripa konventionella romanceelement har ofta originalitet och det finns en ledighet och drivkraft i hennes sätt att skriva som känns uppfriskande.

The Pleasures of Passion, den fjärde boken i serien Sinful Suitors, är Niall Lindsey, the Earl of Margrave, och Mrs Brilliana Trevors historia.





The Pleasures of Passion
(Baksidestext)

When Niall Lindsey, the Earl of Margrave, is forced to flee after killing a man in a duel, he expects his secret love, Brilliana Trevor, to go with him, or at the very least wait for him. To his shock, she does neither and sends him off with no promise for the future. Seven years and one pardon later, Niall returns to England disillusioned and cynical. And being blackmailed by the government into working with his former love to help catch a counterfeiter connected to her father doesn’t improve his mood any. But as his role as Brilliana’s fake fiancé brings his long-buried feelings to the surface once again, he wonders who is more dangerous—the counterfeiter or the woman rapidly stealing his heart.

Forced to marry another man after Niall was exiled, the now widowed Brilliana wants nothing to do with the reckless rogue who she believes abandoned her to a dreary, loveless life. So having to rely on him to save her father is the last thing she wants, much less trusts him with….But as their scheme strips away the lies and secrets of their shared past, can she let go of the old hurt and put her pride aside? Or will the pleasures of their renewed passion finally enable them both to rediscover love?




Om handlingen

Sju år tidigare var Brilliana Payne och Niall Lindsey huvudstupa förälskade, något som den gången var en hemlighet eftersom Brilliana bara var sjutton år och ännu inte hade debuterat i societeten. Det var också en relation som tog tvärt slut sedan Niall utkämpat en duell under oklara omständigheter och måste fly landet. Hans försök att övertyga Brilliana att följa med honom i exilen stupade på att hon måste ta hand om sin sjuka mor.

När Niall efter många år i exil benådats och återvänder till England blir han av myndigheterna pressad till att försöka avslöja en falskmyntare. Också Brilliana, som nu är änka, pressas till att hjälpa till eftersom hennes far tycks vara involverad.

Trots att vare sig Niall eller Brilliana vill ha någonting med varandra att göra måste de nu arbeta tillsammans – och inte hur som helst. För att Niall skall kunna vinna hennes fars förtroende måste de utge sig för att vara förlovade.

Brillianas brådstartade äktenskap, så snart efter att Niall var tvungen att fly landet, har alltid retat honom. Han ser henne som en kallhamrad lycksökerska. Brilliana å sin sida ser Niall som en vårdslös, hjärtlös odåga som hon kan tacka sin lyckliga stjärna för att hon undkommit.

Den nödtvungna närheten dem emellan leder dock till att de gamla känslorna väcks till liv. Och båda tvingas inse att saker och ting kanske inte är så som de vid första anblicken förefaller vara.

Och mitt i alltsammans måste bevisa Brillianas fars oskuld.

Eller skuld.



Mitt omdöme

The Pleasures of Passion är en charmig och underhållande romance. Nialls och Brillianas historia är på många sätt gripande och hjärtslitande. Men jag blir ändå inte så där riktigt gripen eller charmerad som jag vanligtvis brukar bli av en Sabrina Jeffries romance.

Och, frustrerande nog, så vet jag inte riktigt varför.Boken är inte illa skriven. Sabrina Jeffries böcker är, som jag nämnt ovan, alltid väl och rappt skrivna. Men av någon anledning griper den här boken inte tag i mig så som hennes böcker vanligtvis gör. Vi klickar helt enkelt inte, även om varje genomläsning varit roande och underhållande.

Boken känns på flera sätt som något av en mellanbok, och tyvärr litet beige. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Kanske beror det på att jag tvivlar på att den boken skulle kunna stå på egna ben om man inte har läst hela serien innan. Intrigen känns för komplicerad i förhållande till vad som står på spel och utdelningen av det, jag kan inte förklara det bättre.

Kanske har jag också svårt att knyta an till Niall och Brilliana och sympatisera med dem som par, för mig känns kemin mellan dem tyvärr ganska ljummen. Sedan kretsar också en stor del av intrigen kring DET STORA MISSFÖRSTÅNDET - en trope som inte direkt hör till mina favoriter.

Kanske hade jag också för höga förväntningar på den här boken, vilket snarare ligger hos mig och inte hos författaren.

Tyvärr kommer allt detta, sammanlagt, ändå att dra ned betyget något. Men eftersom den fortfarande är väl skriven, blir fallet inte större än så här.


Min slutsats är att The Pleasures of Passion är en charmig och underhållande romance från en skicklig romanceförfattare, men att den dessvärre inte är en av mina favoritböcker av Sabrina Jeffries. 

Jag hoppas att den här boken kommer att fungera bättre för dig än den har gjort för mig.




Betyg: 6 hjärtan av 10
http://elisabetnielsen.blogspot.com/p/blog-page_78.html




(som har en annan betygsskala)





The Pleasures of Passion
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2018

- Unforgiven, av Mary Balogh
- Indiscreet, av Mary Balogh
- The Duchess Deal, av Tessa Dare
- Allt eller inget, av Simona Ahrnstedt



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem här




fredag 13 juli 2018

Fredagen den 13:e. Typ.


När man vaknar till ett hysteriskt plongande nerifrån pendeltågsstationen så vet man att någonting är galet. Men så katten om man kunde föreställa sig att två så gott som nya pendeltågsstationer i centrala Stockholm tvingats stänga p g a rulltrappor som utsatts för onormalt slitage.

Alltså, det är inte mer än ett år sedan Stockholm City och Stockholm Odenplan invigdes. Och utrustning i rulltrappor, utrustning som skulle ha hållit rulltrappornas livstid ut, är allaredan utsliten.

Man undrar ju - vad fasen gick fel?


Men, som sagt, Stockholm Citys och Stockholm Odenplans pendeltågsstationer är nu stängda. På obestämd tid.

Vilket är ännu en begränsning i framkomligheten vad kollektivtrafiken beträffar i och omkring Stockholms city. Utöver de som beror på upprustningen av getingmidjan mellan Stockholms Södra och Stockholms Central, arbetena med att rusta upp gröna linjen vid Gullmarsplan och Skärmarbrink och arbetena mellan pendeltågsstationerna Stockholms City och Jakobsberg.

Än en gång undrar man - var det ingen som tänkte till att det kanske blev något spårarbete för mycket i och ikring Stockholm?

För som det nu är, är Stockholms city tämligen effektivt avskuret från åtkomst såväl norrifrån som söder ifrån.

 
Och frågan man inte kan ställa sig nog många gånger är:
Hur tusan kunde en så gott som ny rulltrappa rosta sönder och slitas ned på inte stort mer än ett år?



Så här lyriskt skrev jag om min först upplevelse av pendeltågsstation Stockholms City i augusti förra året. Den gången var allt så skimrande blankt och nytt som på bilden ovan.



För mig, som skulle till praktiken inne i Vasastan, innebar det att jag fick ta pendeln till Stockholms Södra och fyrans buss därifrån till Sankt Eriksplan. Det funkade, även om det blev litet längre att gå än det normalt brukar vara.




lördag 7 juli 2018

Ny romancerecension på gång

Jag försöker beta av recensionskön här på Romanceportalen så gott det går och även om det går sakta framåt är nu nästa romancerecension på gång. Den här gången är det den här boken som står på tur.


Jag vet dock i skrivande stund inte när den blir klar. 






onsdag 4 juli 2018

Alla prover såg rätt bra ut

I eftermiddag var det läkarbesök och förra veckans provtagning visade sig se riktigt bra ut - och det är ju alltid skönt att höra. Speciellt att njurvärdena var så normala som de var, trots att jag var tvungen att stoppa i mig några Ipren kring förra månadsskiftet. Jag tål av någon anledning inte Ipren och Ipren-kusinerna, de får njurvärdena att rusa i höjden, och jag brukar därför undvika dem.

Dessvärre hade jag fotsmärtor runt månadsskiftet maj/juni och mitt förråd av Alvedon tog slut innan jag vågade ge mig ut för att bunkra upp med fler tabletter. Så under ett par dagar fick jag ta till en överbliven karta med någon Ipren-kusin för att hjälpa till att dämpa smärtan.

Dessvärre har jag andra mediciner som i värsta fall kan skada njurarna när njurvärdena är så höga. Tidigare har jag fått instruktion från läkare att avstå från att ta dessa mediciner tills ett nytt prov visat att faran var över. Den här gången tog jag på eget bevåg bort dessa mediciner i mer än två veckor, så det är i alla fall skönt att höra att jag hanterat det tillräckligt försiktigt.


Jag är nu rustad med en uppsättning recept på de mediciner jag behöver mot diverse åkommor, däribland Alvedon mot fot- och knäsmärtor. Samt en remiss till fotvården - vilket mina stackars försummade tassar kommer att uppskatta. 




tisdag 3 juli 2018

Sju jäkla trappor igen!

Den här gången upp.

Ni kan säkert tänka er frustrationen och ilskan när man hör de förbaskade innerdörrarna (vikdörrar) i hissen gå flapp, flapp, flapp någonstans högre upp i trapphuset medan de förgäves försöker stängas.

Efter flera försök var det bara att inse. Hisseländet skulle inte komma på bättre tankar och komma ned.

Det enda att göra var att gå uppför trapporna. Eller kanske snarare steg för mödosamt steg hala mig uppför trapporna.

Att det osade svavel i trapphuset må under omständigheterna ursäktas.


Kan ni gissa var hissen stod och flappade?

Rätt gissat - sjunde våningen.

Var annars?


Det här är helt enkelt inte acceptabelt.
De där hissdörrarna är undermåliga.

Det är mindre än en månad sedan hissen vägrade komma upp eftersom dörrarna stod någonstans längre ned i trapphuset och flappade. Någonting som ledde till en inflammation i knät efter nedstigandet från sjunde våningen, steg för steg och fot för fot.

Jag hoppas innerligt att inflammationen i knät inte kommer tillbaka. En "Aow! Aow! Aow!"-session per månad är fullt tillräcklig.




lördag 30 juni 2018

Mary Balogh – Unforgiven



Kategori: Historisk romance
Titel: Unforgiven
Ingår i: The Horsemen Trilogy, 2:a boken
Författare: Mary Balogh,
brittisk/kanadensisk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 1998, nyutgåva 2016
Epok: Regency, (1810-tal)


Mary Balogh är en New York Times bästsäljande romanceförfattare som har en suverän förmåga att fånga och återge regencyns tidsanda. Hon betraktas som en av de mest prominenta efterföljarna till Georgette Heyer.

Unforgiven, som är den andra boken i The Horsemen Trilogy, gavs ut första gången 1998 och kom 2016 i nyutgåva.

Jag har läst The Horsemen Trilogy i en litet udda ordning eftersom jag läste Irresisteble, den tredje boken i serien för flera år sedan (den var vid denna tid den enda boken i serien man fortfarande kunde få tag på i handeln, de andra hade gått ur tryck) samt sedan, flera år senare, bok ett och två i nyutgåva.

Serien handlar, i likhet med Mary Baloghs betydligt senare serie, The Survivors’ Club, om en grupp vänner som tjänstgjort under Napoleonkrigen. Till skillnad från The Survivors’ Club ligger dock tonvikten här inte på konvalescenter som återhämtar sig från svåra skador och återanpassa sig till livet efter kriget.

Här handlar det istället om fyra tätt sammansvetsade vänner som tjänstgjort tillsammans som kavalleriofficerare under Napoleonkrigen. De är en grupp våghalsiga och levnadsglada unga män som, nu, efter hemkomsten intar sina rättmätiga positioner i samhället och bara vill njuta av livet.


I den andra boken i serien är det Kenneth och Moiras historia som berättas.



Unforgiven
(Baksidestext)

New York Times bestselling author Mary Balogh returns to Regency England in the second novel of her Horsemen Trilogy, a tale of unforgiven sins and unforgettable passion...

Moira Hayes hadn't seen Kenneth Woodfall in nearly eight years – nor did she want to see this man who stirred such feelings of anger in her. After all, their families had been rivals since their great-grandfathers' day. And he was the reason – though indirectly – for her own brother's death.

But Kenneth has returned from war and is home for good. And he isn't willing to forget the past – a time he shared with his first and only love, Miss Moira Hayes. The moment he sees her again, he knows his future. Because Kenneth is more than willing to forgive.

If only Moira can too...

Det gamla omslaget



Om handlingen

Efter några angenäma månader i London bestämmer sig Kenneth Woodfall, Earl of Haverford, för att återvända till sitt hem i Cornwall - ett hem han inte återsett sedan han åtta år tidigare gick ut i krigen mot Napoleon - för att fira julen med sin familj.

Den första ortsbo han möter vid hemkomsten är dock Moira Hayes, hans barndoms käresta som han skildes från under stor och ömsesidig bitterhet.

Moira tillhör dessutom en familj som sedan generationer är fientligt inställd till hans familj. För att göra saken värre så håller Moira honom, låt vara indirekt, ansvarig för hennes brors död under Napoleonkrigen. Själv gjorde hon honom bittert besviken i slutfasen av deras relation.

Kenneth och hans far ställde Sean Hayes, Moiras bror, inför valet att gå ut i kriget eller dömas till att transporteras till Australien på grund av sina aktiviteter i ett brutalt band av smugglare. De gjorde framförallt eftersom Sean planerade att rymma med Kenneths syster för att komma åt hennes hemgift. Vad Moira är okunnig om, är att Sean var ledaren för bandet, inte bara en ung man som råkade bli indragen i smugglingen.

Moiras far ruinerade sig nästan för att kunna köpa sin son en officersfullmakt för att göra hans liv i armen lättare, vilket lämnat Moira och hennes mor i stort sett utfattiga efter faderns död. Efter faderns död ärvde en avlägsen släkting faderns titel och egendom. Moira är nu förlovad med denne släkting, Sir Edwin Baillie, en prudentlig och pompös man som mån om sin respektabilitet försöker avsluta en släktfejd han inte har någon del i. Det leder till att han och Moira blir inbjudna till en julbal på Dunbarton, Kenneths egendom.

När Sir Edwin Baillie sedan blir kallad till sin mors sjukbädd blir Moira till sitt förtret strandad på Dunbarton. Hon råkar höra hur indignerade Kenneths mor och syster är över den olägenheten och bestämmer sig, trots snöovädret, för att gå hem. Kenneth ger sig ut efter henne och finner henne just som hon bestämt sig för att söka skydd undan stormen i ett ödehus.

De tillbringar därefter natten tillsammans där. För att hålla värmen i det utkylda huset blir de tvungna att dela kroppsvärme genom att hålla om varandra i stugans enda säng. Och när inte ens det visar sig vara nog, delar de kroppsvärme än mer intimt än så.

Efter det tar problemen på allvar sin början, när Moiras envishet och djupt rotade bitterhet står mot Kenneths hederskänsla. Deras natt i snöstormen har nämligen fått följder, något som Moira i det längsta styvnackat förnekar. Också – eller kanske främst – för sig själv.



Mitt omdöme

Jag har överlag tyckt och uppskattat så gott som all historisk romance jag har läst av Mary Balogh. Men jag måste erkänna att jag har haft en hel del problem med den här boken. Det är inte det att den är illa skriven, en Mary Baloghs romance är aldrig illa skriven.

Men jag har problem med intrigen i den här boken. Det känns som om Mary försökt stoppa in alldeles för många olika spår, tills boken känns litet som en resväska när man återvänder från semestern. Med ett lock som bågnar av att hålla all packning på plats utan att gå upp.

Jag har också problem med Kenneth och Moira som huvudpersoner, vilket förvånade mig. Jag tyckte om Kenneth och Moira som par i Irresisteble, den första boken i serien som jag läste och jag tyckte också om Kenneth i den första boken i serien, Indiscreet, när jag läste den.

Men när jag kom till den här boken, Kenneth och Moiras egen historia, så fungerade de inte riktigt för mig. Det var nästan hela tiden någonting som skavde. Som bände och spjärnade emot och gjorde dem svåra att få grepp om, framför allt som ett par.

Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det som skaver. Möjligen hade jag önskat att Mary inte hade blandat in den beskäftige och pompöse Sir Edwin Baillie, som tyvärr mest känns som en onödig komplikation. Och möjligen som ett komiskt inslag.

Komplikationerna var fullt tillräckliga honom för utan. Och komiken hade jag kunnat vara utan.

Men allt är inte negativt, så enkelt är det. En Mary Balogh romance är alltid väl skriven. Och där såväl intrigen som personerna fungerar för mig är det ofta gripande och stundtals hjärtslitande läsning.

Jag är, får jag erkänna kluven. Även om jag hade sett fram mot att läsa den här boken, och även om den var romantisk och gripande, så kändes den för mig problematisk. Och, för att vara en Mary Balogh romance, också som något av en besvikelse. Jag förväntade mig faktiskt mer - och det framgår kanske också av betyget.

Men i rättvisans namn skall det sägas att det till viss del kan bero på den ordning jag läste böckerna i. Jag kan ha varit kvinnan som visste för mycket, och som därigenom hade på tok för höga förväntningar. 

Jag hoppas att den här boken kommer att fungera bättre för dig än vad den har gjort för mig.




Betyg: 7 hjärtan av 10

http://elisabetnielsen.blogspot.com/p/betyg-7-av-10.html



(som har en annan betygsskala)





Unforgiven
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2018

- Indiscreet, av Mary Balogh
- The Duchess Deal, av Tessa Dare
- Allt eller inget, av Simona Ahrnstedt

2017

- Devil in Spring, av Lisa Kleypas
- När äventyret väntar, av Sofia Fritzson
- Sonjas andra chans, av Åsa Hellberg
- Will’s True Wish, av Grace Burrowes
- A Night to Surrender, av Tessa Dare
- Hemma där hjärtat väntar, av Sofia Ymén
- Duke of Pleasure, av Elizabeth Hoyt
- A Lady's Code of Misconduct, av Meredith Duran
- Hemligheter små, av Christina Schiller
- Someone to Hold, av Mary Balogh
- Someone to Love, av Mary Balogh
- Seven Minutes in Heaven, av Eloisa James
- Arvtagerskan, av Lina Forss
- The Danger of Desire, av Sabrina Jeffries
- När drömmen slår in, av Sofia Fritzson



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem den här vägen






fredag 29 juni 2018

Det här med ekarnas märkliga färger

som jag skrev om tidigare i juni, har nu fått sin förklaring. Enligt ett inslag på Rapport i dag är det en särskild fjärilssort som har lagt sina ägg på ekens blad. Sedan har fjärilslarverna sugit i sig vätskan ur eklöven som blivit spöklikt, sjukligt beigebleka.

Däremot tror man att den långa perioden värme och torka under våren och försommaren kan ha påverkat att det funnits extra många fjärilslarver i år.





torsdag 28 juni 2018

Wohoo för sju timmars sömn!

I natt sov jag nästan sju timmar utan att behöva ha en kudde till stöd under knät.

Det var fullkomligt ljuvligt. Wohoo för det!




söndag 24 juni 2018

Romancenytt

Jag hade tänkt försöka hålla mig bättre i takt med vad som sker i Romancesverige, men redan tre veckor efter mitt förra Romancenytt ligger jag efter. Ett tydligt tecken på att det nu börjar röra sig rejält på romancefronten här i Sverige - och det är ju inte helt fel!

Så, vad finns att förtälja? Vad har vi att se fram mot under sommaren?

Först en nyhet från månadsskiftet, som dock kommer först nästa år.

Kring månadsskiftet var det stor uppståndelse på Instagram när Heléne Holmström och Lovereads och Nordin Agencey meddelade att Heléne nu är Lovereads andra svenska romanceförfattare och att hennes nästa bok, en romance i advokatmiljö, kommer att komma ut på Lovereads våren 2019. Grattis Heléne!


När vi är ändå är inne på Lovereads utgivning under sommaren så kommer Helen Hoangs Kyssfaktorn kring månadsskiftet juni/juli.



I juli kommer Förälskad i trubbel, den andra delen i Sarah Titles serie om kärlek på bibliotek..




I mitten av augusti kommer så en nyskriven svensk romantisk feelgood-deckare, Söta, röda sommardrömmar, av Christoffer Holst. Jag har ännu inte hittat någon bild på omslaget där, återkommer i något senare Romancenytt när jag väl gjort det.

Men, hur som helst, visst ser det ut som om semesterläsningen är räddad?




Och när vi ändå är inne på Lovereads, romance och utgivning kan vi inte förbigå det här!

Kommer ni ihåg Simona Ahrnstedt fina lilla erotiska alla hjärtans dag-novell, Alla hjärtas mirakel, som Lovereads gav ut i tryckt format i samband med alla hjärtans dag och för övrigt enbart som e-bok och ljudbok?




Så här skriver Lovereads nu på Instagram:

"Nu söker vi nästa års alla hjärtans dag-novell med romancetema!
Skicka din novell till oss på info@lovereads.se senast den 30 september. Maxlängd 50 000 tecken."


Visst låser det lockande?

Blir ni frestade att försöka? Det är faktiskt inte utan att jag blir det, även om jag nog nästan avsvurit mig fler novelltävlingar (eftersom jag aldrig riktigt får till en bra novell). Mitt sista försök (då var formatet 12 000 tecken) exploderade (utan att huvudpersonerna ens hade hunnit träffas när jag passerade 12 000 tecken - även om deras möte närmade sig) och plötsligt satt jag där med lika otippat som oplanerat romanprojekt.

Men 50 000 tecken? Nu snackar vi! Nu är vi upp i den längd där jag faktiskt lyckats få till några någorlunda hyfsat läsbara alster.

Men eftersom det här är ett Romancenytt och inte ett Skrivdagboksinlägg så avrundar jag där.

Om ni är frestade och om ni känner er manade så dra fram anteckningsböckerna och börja planera. Eller sätt fingrarna mot tangentbordet, om det är det angreppssätt ni föredrar.

Och lycka till!




Och annars då?

Sofia Fritzsons andra bok, äventyret väntar, har översatts och kommer nu på danska. Någon gång under sensommaren/hösten, jag är inte säker på mer exakt när, är Sofia också aktuell med sin tredje bok i serien om systrarna - och det är ju någonting att se fram mot!


Elin Abrahamsson har skrivit en bok om romance, Enahanda läsning: En queer tolkning av romancegenren. Boken, som verkar mycket intressant, tar upp fördomarna mot romance och romancegenren samt den kritik som riktar sig mot den.


Boken finns att köpa hos bl a.Bokus.




Och det, var nog allt jag har att rapportera i denna upplagan av Romancenytt. Önskar alla bloggföljare en härlig sommar, med massor av romantisk läsning. Och strunta i alla fördomar mot genren, den kommer i regel från små personer med sköra egon som känner sig hotade av en genre som bejakar livet och kärleken och friheten - för att inte tala om lyckliga slut!

Det är nog egentligen rätt synd om dem, de kan inte ha mycket glädje i livet.






Beträffande kulturmän som beter sig och domderar







lördag 23 juni 2018

Konkurrens kroppsdelar emellan

Mitt vänstra knä ("Aow! Aow! Aow!"-knät) älskar min huvudkudde, som därför i natt inte låg där den brukar - under mitt huvud - utan under mitt vänstra knä. Sedan, med den som stöd, sov jag som en utmattad hundvalp.

Och jag kan säga en sak - så gott har jag inte sovit sedan knät först började krångla!

Anledningen till denna oväntade konkurrens så omaka kroppsdelar emellan om en huvudkudde är den att kudden i fråga är mjuk som en hopsjunken sufflé. Därför är den efter alla år fortfarande i tjänst. Det är också den enda huvudkudde mitt huvud accepterar.

Det är också den enda stödkudde mitt inflammerade knä accepterar.


Det gick faktiskt att sova utan huvudkudden.

Men den är saknad. Hoppas knät fortsätter bättra på sig, så jag snart kan få tillbaka min favoritkudde där jag givetvis allra helst vill ha den.





tisdag 19 juni 2018

En uppdatering av läget

Vänster knä röntgades i går eftermiddag. Det fanns, som tur var, inga tydliga tecken på att någonting skulle vara rent fysiskt fel. Däremot har jag en inflammation i det. Och jag kan faktiskt själv känna temperaturskillnaderna där, om jag kupar handen om först höger knä och därefter om vänster knä. Vänster är definitivt ett par grader varmare.

När jag var på närakuten lindades också mitt knä, så nu känns det litet stabilare.

Det är dock det här med inflammationen som är det mest problematiska. Speciellt eftersom jag får negativa reaktioner på biverkningarna på alla de vanligaste antiinflammatoriska mediciner som t ex Ipren och Ipren-kusinerna. Någonting i dem (den läkemedelstekniska/medicinska termen flög tyvärr rakt igenom min hjärna utan att lämna något avtryck i teflonen) får mina njurvärden att rusa i höjden.

Och dessvärre finns det inga ”säkra” alternativ. Läkaren var också tveksam till att sätta in kortison, som dessvärre också har sina negativa biverkningar i sammanhanget. Så det enda som återstår är att vila och låta inflammationen värka ut av sig själv.

Så det är väl bäst att försöka göra så.


På den negativa sidan är att jag fortfarande inte kan sitta mer än kanske en halvtimme åt gången vid datorn innan jag måste resa mig och skifta sittplats. Inte heller går det särskilt bra att sitta i fåtöljen (periodvis med knät på min pilatesboll/fotpall) eftersom det också där är svårt att sitta i samma position i mycket mer än en halvtimme. Till råga på eländet är fortfarande smärtsamt att resa sig.

Grannarna får ursäkta vissa yl sessions. De är tyvärr ofrånkomliga.

På den positiva sida är dock att jag sov i närmare åtta välbehövliga timmar i natt. Alltid något.



måndag 18 juni 2018

Läget är fortfarande "Aow! Aow! Aow!"

Och jag har en tid på närakuten i eftermiddag för att se vad vi kan göra för att reda ut knäeländet. Jag måste också få en antiinflammatorisk medicin som a) fungerar och b) inte har biverkningar som är skadliga för min hälsa i andra avseenden.

I natt gick det inte att sova, så jäkla ont gjorde det. Och så omöjligt var det att finna en position som knät kunde tolererar i mer än tre minuter. Inte förr än ett stycke fram på småtimmarna, sedan jag letat fram en kudde som jag kunde dra in ett hörn av under knät för att avlasta och stabilisera det, lyckades jag somna.

Och ca fyra timmars sömn är inte nog.
Inte på långa vägar.




söndag 17 juni 2018

Ny romancerecension på gång

Nu är äntligen en ny romancerecension på gång. Också den här gången är det en historisk, engelsk romance som står i fokus.








fredag 15 juni 2018

Torkans märkliga färger

Den långvariga torkan och hettan under maj och juni börjar nu ge Södertörn säreget torkbaserade färgeffekter.

Gräsmattorna visar markanta färgskiftningar, beroende på jordmån och jordens djup. Fläckvis ser de upp som torr stepp med variationer i form av frodigare klövertuvor som, förmodar jag, antingen har djupare gående rötter eller också klarar torkan bättre än stubbat gräs.

Och hur tusan tänkte bostadsbolagets ansvariga för parkarbete egentligen, när de hade gräsmattorna klippta mitt under den värsta torkan så här års i mannaminne? Långt gräs har, som de flesta vet, bättre kraft att stå emot torka eftersom långa grässtrån utvecklar längre och djupare rötter än ständigt stubbade gräsmattor.

Och fläckvis, där såväl jordmånen som jordens djup är bättre, ger gräsmattorna - åtminstone än så länge - ett frodigare intryck.


Men det kanske ännu mer påtagligare intrycket av en för årstiden nära nog unik torka är vissa träds märkliga, närmast sjukliga färger.

Under slutet av förra veckan och början av den här veckan slog det mig att på vissa områden här på Södertörn  har vissa träd i torkan fått de mest märkliga färger - som inte direkt har någon större likhet med grönt. Det är grågrönt, det är gråbeige, det är grönbeige, det är beigebrunt.

Det är inte för tidiga höstfärger, det är helt enkelt fel färger. Onaturliga färger.


Speciellt påtagligt är detta på pendeltågssträckan längs Västerhaningelinjen mellan Farsta Strand och Älvsjö, där dessa märkligt färgade träd fläckvis dominerar landskapet.

Det är svårt att från ett pendeltåg i full fart se vad slags träd det är frågan om. Men jag har fått ett intryck av att lejonparten av dem är ekar. Och ekar är träd som i regel får sina blad senare än t ex björkar.

Kanske kan det spela in att delar av denna sträcka är tämligen bergig och att såväl jordmånen som jordens djup kan variera kraftigt och att grundvattnet därför, på sina ställen, kan vara mer svåråtkomligt för rötterna.

Det kan var hur det vill med det. Min fundering är i alla fall att kanske fick de träd som slog ut tidigt och hastigt i början av värmeböljan (och därigenom orsakade en veritabel pollenchock under maj och början av juni) i regel ändå fick tillräckligt med vatten när deras löv slog ut. Medan ekarna, som fått kämpa med långvarig torka och hetta och eskalerande vattenbrist därtill under sin lövsprickning, farit mindre väl.


Och min fråga är - bör vi börja oroa oss för ekarna?

Finns det någon chans att de återhämtar sig och blir mer normalgröna om vi får rikligt med regn under resten av sommaren? Eller finns det risk för att vissa ekar fått permanenta skador som de inte kommer att återhämta sig från så enkelt?




torsdag 14 juni 2018

Läget just nu: "Aow! Aow! Aow!"

Och fötterna är faktiskt oskyldiga, den här gången är det knät som spökar.

Jag vet just inte vad jag gjort för att förtjäna detta den här gången. Om knät fick bära en orättvis belastning när vänster fot tidigare i månaden mopsade sig och därför protesterar mot behandlingen nu.

Varje gång jag har fotsmärtor säger jag mig själv att ingenting kan vara värre.


Nå...

När knäna smärtar inser jag att, jo, det kan det nog fasen ändå vara.

Eller också är det oavgjort, dem emellan.

Det gör ont när jag sitter för länge i samma ställning. Det gör jäsiken så ont när jag skall resa mig. Det gör ont att gå, det gör ont att sätta sig - det gör fasiken så ont att böja och belasta knät.

Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig. Enda problemet med det, är att med ett smärtande knä, blir jag den mänskliga motsvarigheten till en strandad val. Varje försök att vända sig i sängen gör rent rasande ont och ackompanjeras av yl.

Högljudda yl.

Jag får väl vara tacksam så länge grannarna inte klagar.


Och efter varje yl session tar det sin stund att somna om igen.




torsdag 7 juni 2018

Bokbudgeten står på noll

Sedan räkningarna betalats och ICA-kortet bostats (med litet mindre pengar än jag väl egentligen skulle ha föredragit) har jag 58:- kronor kvar på kontot.

Bokbudgeten - liksom för övrigt också hela min budget - är därför strikt begränsad. I princip ickeexisterande.

Vi är med andra ord tillbaka till Viktoriansk korsettbudget.

Eww!


Det är bara att konstatera - boktorka är att vänta i sommar.




onsdag 6 juni 2018

Hissdörrarna som blev till förtret

Frustrationen när man hör hissdörrarna försöka stängas någonstans längre ned i hisschaktet går inte att beskriva. Inte när man befinner sig utanför sin lägenhet (som för ögonblicket är jäkligt olägligt belägen på sjunde våningen), har varit sjukanmäld en vecka p g a av fotsmärtor och just återvänt till jobbet och man hör att hissdörrarna försöker och försöker stängas och efter att ha lyssnat på dessa försök inser att de försöker och försöker förgäves.

När man inser att man måste gå nedför sju jävla trappor. Med fotsmärtor. Med käpp. Med väska. Med en jävla soppåse därtill.

Och, nej, jag hade inte kunnat låsa upp dörren och slänga in soppåsen innanför dörren igen. Bröd hade möglat i värmen och hamnat i soppåsen, som nu stank så man storknade.

Soppåsen, visade sig vara ett jävla åbäke. Jag höll den i samma hand som jag höll i ledstången. Den roterade ett halvt varv för varje steg jag tog. Det ledde till att påsens handtag snurrades och snurrades tills öglan för mina fingrar blev mindre och mindre.

Vilket i sin tur ledde till jag måste stanna på varje trapplan och låta soppåsen snurra upp igen för att få tillbaka blodtillförseln till mina fingrar.

Det tog någonstans runt en kvart att fot för fot, steg för steg ta sig nedför trapporna. Det innebar också att jag kom iväg ett pendeltåg senare än jag hade tänkt, så det var förbaskad tur att jag hade tänkt åka med ett tidigare tåg än normalt.

Och nog kändes det i fötterna. Det blev kanske inte nedstigandet i helvetet, men nog fasen blev nedstigandet helvetiskt.



Dagens fotnot är att:
  • De där hissdörrarna man satte in i samband med hissrenoveringen 2015, eftersom hissar av säkerhetsskäl måste ha innerdörrar, har visat sig mest vara till förtret
  • Säkerhetsaspekten har visat sig vara en funktionssabotör
  • Det, i vissa lägen är olägligt, att bo på sjunde våningen



lördag 2 juni 2018

Romancenytt

Äntligen är det dags för en ny upplaga Romancenytt. Än en gång är det fråga om en försenad upplaga. Eller också är det en upplaga som ligger helt rätt i tiden.

Det är så roligt att se hur svensk romance blommar ut nu - nästan lika intensivt som årets vårblomning, där hägg och syren och japanskt körsbärsträd under några majdagar här på Södertörn blommade sida vid sida. Lika roligt är det att se och höra hur många olika berättarröster svensk romance har fått de senaste åren och vilka olika teman och idéer de tar upp. Vilken romancerevolution vi befinner oss mitt i just nu!


Låt oss börja med de nya svenska romanceböckerna.

I början av maj kom Christina Schillers andra småstadsromance, Brutna små regler.

Visst ser den läcker ut?


I maj kom även Sara Dalengren med en ny romance, En midsommarnatt. Den här gången är det inte fråga om paranormal romance utan istället om contemporary romance i landsbygdsmiljö.



Och nu kommer också Sofia Yméns Den mitt hjärta slår för, den andra boken i hennes serie med landsbygdsromance, .


Visst ser de allesammans läckra och spännande ut?
Som ett löfte om att sommarens romantiska läsning är räddad.



Samtidigt fortsätter Lovereads, Sveriges nya romanceförlag, sin utgivning av engelskspråkig romance översatt till svenska med flera nya titlar.

I maj utkom Chefen av Vii Keeland

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/c/chefen/


Och nu i början av juni kommer Renée Carlinos Vi som älskade

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/v/vi-som-alskade/



Det blir mer översatt romance från Lovereads under sommaren.

I juli kommer Kyssfaktorn av Helen Hoang

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/k/kyssfaktorn/


Och i augusti kommer Sarah Titles Förälskad i trubbel

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/f/foralskad-i-trubbel/


Så om det är romance du vill läsa i sommar, så är semesterläsningen definitivt räddad.



Och sist men inte minst:

Historiens vingslag när en ny akademi tar plats på scen

I mitten av maj upplevde vi också ett historiskt ögonblick när den nyligen bildade Romanceakademin höll sin första offentliga sammankomst på mysiga Söderbokhandeln mitt på Götgatan i Stockholm.


Ja - det var på många sätt ett historiskt möte. Det är inte var dag en ny akademi bildas här i Sverige och det är inte var dag de håller sitt första offentliga evenemang. Så det är inte utan att man hade en känsla av historiens vingslag.

Så jag är så himla glad att jag hade möjlighet att närvara. Det blev ett helt otroligt möte med stor uppslutning från den svenska romance communityn. Bokhandeln var fullsatt, stämningen var hög och möjligheten att för en gångs skull få diskutera romance med andra som delar ens intresse var en fantastisk upplevelse.


Så om ni missade den här sammankomsten, missade ni en riktigt rolig och trevlig upplevelse.


Jag hade dessutom förmånen att få följa med på första svängen av eftersnacket, och det var - ja, ursäkta, men jag MÅSTE helt enkelt använda ordet igen - en upplevelse! Glädjen i att få tala romance med personer som delar och respekterar ens intresse går inte att övervärdera. Och sedan är det också glädjen i att bara få lyssna till deras samtal om romancegenren och bokutgivning och kultursverige.



Och därmed har jag äntligen levererat ännu ett länge uppskjutet Romancenytt!

Och, ja, jag är fortfarande efter med romancerecensionerna. 

Jag hoppas komma tillbaka med ännu en recension inom kort, jag har för närvarande en kö med böcker som väntar på att recenseras - och en del av dem har fått vänta oförsvarligt länge.
Vare sig orken eller hälsan har riktigt velat räckt till under våren.

Över och ut för den här gången.
Önskar er alla en god fortsättning på juni och riktigt härlig och romantisk sommarläsning.