söndag 24 april 2016

Slussen - en plats i tiden

Det är så mycket rabalder om och kring Slussen i Stockholm de senaste åren. Vi har en kulturelit som med näbbar och klor kämpar för att bevara dagens slusslösning. Jag säger inte att de nödvändigtvis har fel. Lösningen är smart och genomtänkt och överlevde omläggningen till högertrafik utan större problem. Jag säger inte heller att den nya slussenlösningen är optimal - för det har jag svårt att se att den skulle vara. Men jag tror att denna protesterande kulturelit i sin bevarelseiver missat en sak.

För ungefär fyra år sedan, inspirerad av allt detta rabalder som pågått i åratal och av allt att döma kommer att pågå ännu i många år, gjorde jag en liten tidsresa kring Slussen – och lade upp resultatet på Tumblr, som ett led i mitt experiment med olika sociala medier. Mycket litet har hänt sedan dess, vare sig på när det gäller min sida på Tumblr eller när det gäller mina åsikter om Slussen.

Om ni har följt med på min lilla tidsresa har ni sett hur Slussenområdet sett ut genom seklerna, hur det utvecklats och hur trafiklösningarna mellan vägar och vatten sett ut – och hur de förändrats.

Men eftersom relativt få svenskar använder Tumblr tvivlar jag på att ni sett den. Därför kommer här en uppdaterad och utökad version, på en plattform fler följer, om varför jag inte sällar mig till skaran som ropar ”Rädda Slussen!”

Jag tror tvärt om att den kulturelit som med näbbar och klor kämpar för att bevara dagens slusslösning missat en sak - en grundläggande sak. Ända från början har Slussen varit en plats i ständig förvandling. Inte bara för att den behöver vara det. Utan för att den måste vara det.



Av hävd har vattenvägarna varit viktigare än landsvägar i Sverige, då tyngre transporter lättare transporterades ombord på en båt än i en skranglig kärra på vägar som sällan var mer än uppkörda hjulspår. Lättare, lokal transporter inom Stadsholmen (Gamla Stan) och dess omgivande öar skedde med sagda skrangliga kärra (i mån av förbindande broar) eller med mindre båtar (oftast roddbåtar).

Roddarmadamerna, de kvinnor som skötte färjetrafik på Stockholms vatten, genom att i småbåtar transportera människor och gods mot betalning är kända från 1400-talet. Dessa rodderskor utgjorde en talrik yrkesgrupp fram till mitten av 1800-talet, för att därefter konkurreras ut först av vevsluparna och sedermera också av ångbåtar.


Stockholms roddarmadammer var ett stridbart släkte.


Därför koncentrerar jag åtminstone inledningsvis den här historiken om och kring Slussen till själva slussarna.



Var tid har haft sin lösning, anpassad till sin tids behov. Och när den inte längre uppfyller sin tids behov, har den uppdaterats. Utvecklats. Moderniserats. Förnyats.

Det fanns en tid före allt vad slussar heter. En tid när passagen - Söderström - var farbar utan större problem och fartyg kunde passera fritt mellan Åsön (Södermalm) och Gamla Stan. I takt med landhöjningen i Stockholmstrakten och den ökande nivåskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön blev dock passagen allt mer svårforcerad,  speciellt i samband med vårfloderna.

Med tiden blev det så besvärligt att båtar fick halas eller stakas uppströms vilket i längden blev såväl dyrt som opraktiskt och många fartyg gick på grund i det allt grundare vattnet.



Renässansens Stockholm, Söderström och stadsportarnas torn.

.

Så här såg Drottning Kristinas sluss ut på 1600-talet.




Och så här såg Polhems sluss ut på 1700-talet.




I slutet av 1800-talet såg Slussen i Nils Ericsons tappning ut så här.


På tjugotalet såg det ut så här kring Slussen. I mitt tycke en betydligt vackrare lösning än dagens motorvägskaruesell. Vyn upp mot husen på Södermalm är magnifik!




På trettiotalet, före tillkomsten av dagens fyrklöverlösning, såg trafiklösningen vid Slussen ut så här. Ganska brötigt och föga inspirerande. En stadsdel i omdaning, till följd av en alltmer ökande biltrafik och ett ökande behov av transporter när staden sprängde sina traditionella gränser och växte ohämmat åt alla håll, som ännu inte hittat sin nya form.



Så var då tiden inne att lösa stadens trafikproblem. Invigningsdagen blev en veritabel folkfest. Och det var en smart lösning, jag säger inget annat. Den överlevde till och med omläggningen till högertrafik utan större problem!

Slussen, invigningen, 1935


Så jag säger inte att dagens trafiklösning vid Slussen saknar genialitet eller effektivitet. Men jag har vid flera tillfällen sett den från ovan (gångbron ut till Katarinahissen) och jag har litet svårt att förstå den närmast religiösa vurmen för dess påstådda skönhetsvärden. Den är trots allt ett schabrak av betong och asfalt som ber ut sig över stora delar av vattenytan och sedd från ovan, finns det få saker som skiljer den från vilken motorvägskarusell som helst med alla dessa ramper och påfarter och avfarter.

Dessutom är delar av konstruktionen ofullständigt underbyggd (när det gäller broar och dess fundament är stenhård fundamentalism en positiv sak) med för klen pålning i instabilt underlag och har genom decennierna satt sig ganska så rejält.



Några år innan jag sammanställde inlägget på Tumblr hade jag, en solig försommardag när jag stod och såg på båtar som slussades mellan Mälaren och Saltsjön – och vice versa – träffat en äldre man som under många år arbetat i en lokal under Slussen. Det blev ett intressant samtal där han berättade om en rad incidenter som inträffat kring den lokalen under hans tid där.

En morgon, jag tror det var efter en längre helg eller möjligen en semesterstängning, kunde man inte öppna dörren (som öppnades utåt) eftersom stenläggningen utanför rest sig så pass att den blockerade dörren. Arbetsplatsen förblev stängd tills man kunnat bryta upp stenläggningen, gräva och borra upp därunder och lägga tillbaka stenläggning så den hamnade där den borde vara – några centimeter nedanför tröskeln istället för någon centimeter ovanför den.

En annan gång, en måndagsmorgon, låg en betongklump, stor som en mans knytnäve, som lossnat från bron ovanför och lämnat ett stort hål efter sig snett utanför dörren. En plats där såväl mannen själv som hans arbetskamrater passerade dagligen på väg till eller ifrån arbetsplatsen. Och några år tidigare (eller om det var senare, det minns jag inte) hade bron ovanför satt sig så pass att dörren till lokalen var fastklämd i dörrkarmen och inte gick att rubba.



Det råder knappast någon tvekan om att dagens Slusslösning är i dåligt skick, möjligen bortom rimlig räddning, och skälen därtill är många. Negligerat och bristfälligt underhåll samt sättningar till följd av något klen underbyggnad, åldrande material och tyngre och tätare trafik än trafikkarusellen är dimensionerat för är några av huvudskälen.

Politisk ambivalens att ta tag i situationen – att röra om i getingboet och riva upp känslorna kring hårdhänt stadsomvandling – har varit ännu en bidragande orsak. Rivningen av Klarakvarteren är alltjämt ett öppet sår i såväl den stockholmska folksjälen som i stadsbilden. Ingen politiker har under decennier velat ta i frågan ens med tång.



Men lika tveklöst är Slussen nu i akut behov av en uppdatering, en uppdatering som står för dörren och som kommer att förvandla området till Stockholms största byggarbetsplats under många framöver. Som kommer att omdana området för lång tid framöver.

Jag säger inte att planerna för en ny slussenlösning är optimala, de har i mitt tycke vissa brister. Ett av problem är att man vill bygga litet väl tätt med nya hus på Södrmalmssidan. Det är nog den planerade lösningens akilleshäl men försäljningen av byggrätterna bidrar givetvis till projektets finansiering.

Jag hoppas att man gjort en väl avvägd mellan byggnation och tilltalande vyer och gör Stockholm inbjudande, för såväl stockholmare som turister.

Om Stockholm skall leva upp till namnen Staden på vattnet och Nordens Venedig och bli den stad turisterna vill se krävs att man dels öppnar upp stadens vattenytor så mycket som möjligt och också öppnar upp vyerna mot vattnet. Och dels att man ger människor access till vattnet i form av sittplatser, promenadstråk, uteserveringar vid vattnet (och också ett antal åretruntserveringar med utsikt över vattnet). Vi är ett vattenälskande folk och vattenvidderna och vyerna mot dem är en av våra stora tillgångar turistmässigt sett.




Den tredje viktiga hörnstenen i det pussel Slussenprojektet utgör är att garantera en säker vattenreglering mellan Mälaren och Saltsjön så att Mälarens sötvatten bevaras som vattentäkt för regionen men samtidigt ger möjlighet att släppa ut Mälarens vatten under extrema vårflöden och liknande.

Den fjärde hörnstenen, den som kanske mer än någonting annat - åtminstone direkt - kommer att påverka vardagen för stora delar av Stockholms och länets befolkning, är smidiga och väl fungerande lösningar för kollektivtrafiken. Låt oss nöja oss med att konstatera att dagens lösningar kan må bra av en uppdatering. En tämligen rejäl sådan.




Men en sak kvarstår, hur man än för tillfället väljer att lösa det – Slussen är och förblir till sin natur ett område i ständig utveckling.



måndag 18 april 2016

Lisa Kleypas – Cold-Hearted Rake

Lisa Kleypas är en framstående, New York Times bästsäljande romanceförfattare inom såväl historisk som contemporary romance. Cold-Hearted Rake är hennes senaste historiska romance och den första delen i en ny serie, The Ravenels, som utspelar sig i det viktorianska England på 1870-talet.

Lisa Kleypas hör till mina favoriter bland de författare som skriver historisk romance. När jag hörde att hon skulle återvända till historisk romance efter en längre odyssé inom contemporary romance var glädjen stor. Jag såg verkligen fram mot hennes nya historiska romance, Cold-Hearted Rake.

Cold-Hearted Rake, som inleder The Ravenels, utspelar sig i det viktorianska England på 1870-talet. Det är en tid när industrialismen är på frammarsch och de en gång så välmående lantegendomarna inte längre klarar av att gå med vinst. Eller ens vara självförsörjande.

Detta är också Eversby Priory – släkten Ravenels huvudsätes – öde. Någonting som de senaste generationerna Ravenels blundat för.

Men så, genom en oförutsedd olyckshändelse, dör den grenen av släkten ut och såväl titel som egendomar går till Devon Ravenel, en avlägsen kusin till den siste Earl of Trenear. Skulderna får han på köpet och en nedgången egendom är det sista han behöver. Eller önskat sig.



Cold-Hearted Rake

Devon Ravenel har, sedan en oförutsedd olyckshändelse kostat hans avlägsne kusin Theo Ravenel livet, till sin fasa blivit Earl of Trenear. Även om han inte har någonting emot själva titeln, är det sista han önskat en nedgången egendom som inte längre bär sig. Och skuldbördan han får på köpet? Fullständigt förkrossande.

Till råga på eländet är egendomen bebodd. Av kusin Theos betydligt yngre, föräldralösa systrar och hans unga änka. En stackars ungkarl som föredrar sitt bekväma, bekymmersfria ungkarlsliv i London kunde undvara vart och en av dessa bördor. Speciellt den sista.

Det första mötet mellan Devon och Theos änka, Lady Trenear, kunde knappast ha gått sämre när Kathleen stiger in i rummet just som Devon säger till sin bror, West, att han tänker stycka och sälja egendomen och köra Theos systrar och hans änka på porten. Devon, å sin sida, finner Kathleen med hennes viktorianska ideal allt för pryd och proper för hans smak.

Båda reagerar med omedelbar och ömsesidig avsky. Men situationen förbättras dock något sedan Devon, motvilligt, kommit till Kathleens undsättning när hon blir strandad i ett oväder.

Devon accepterar, lika motvilligt, bördan egendomen innebär och börjar försöka uppbåda pengar till reparationer, jordförbättringar och investeringar som skall ge avkastning nog för att börja betala av skulderna. Under tiden blir det hans bror, West, som får rycka in och försöka sköta det dagliga arbetet på godset.

Kathleen försöker under tiden övervaka sina unga svägerskors utbildning och förbereda dem för att debutera i societeten (något som inte kommer att bli helt enkelt, när ingen av dem har någon hemgift). Hon är djupt indignerad över att Devon (enligt hennes mening) slösar en förmögenhet på att dra in vatten och avlopp till bl a badrum och toaletter i det gamla huset.

Men Devon och Kathleen kommer varandra allt närmare i kampen för att trygga godsets framtid och när katastrofen slår till, tvingas de omvärdera sina känslor.



Cold-Hearted Rake

Lisa Kleypas har skrivit många lysande historiska romance, bland dem den högt älskade Devil in the Winter. När jag hörde att hon skulle återvända till historisk romance efter en längre odyssé inom contemporary romance var glädjen stor och jag såg verkligen fram mot Cold-Hearted Rake, hennes nya historiska romance.

Så döm om min förvåning när jag inte gillade boken något vidare.

Åh, den var för all del välskriven. Det var inte det – en Lisa Kleypas romance är aldrig illa skriven. Men som par lyckades Devon och Kathleen inte engagera mig första gången jag läste boken. Devon var för bufflig och Kathleen för pryd (utom när hon valde att strunta i konventionerna och t ex red i ridbyxor). Faktum är att jag var mer engagerad i det sekundära paret; Helen och Winterborne.

Kanske var det mina förväntningar som var för högt satta eftersom vi fått vänta länge på Lisa Kleypas återkomst till historisk romance. Men först vid tredje genomläsningen (jag läser alltid en bok jag skall recensera/tipsa om minst två gånger) börjar jag försona mig med Devon och Kathleens sidor och sympatisera med dem (eftersom jag vid det laget känner dem och förstår hur de funkar). Och följaktligen också börjar gilla boken.

Och vid det laget är det för sent. Det skall inte ta en romanceförfattare av Lisa Kleypas kaliber tre genomläsningar för att vinna mig.

Jag ser Cold-Hearted Rake som en startsträcka för den nya, historiska romance serien och ser fram emot Helens och Winterbornes bok.



Cold-Hearted Rake (The Ravenels, #1)Cold-Hearted Rake by Lisa Kleypas

My rating: 3 of 5 stars


Lisa Kleypas has written many brilliant historical novels, among them the beloved Devil in the Winter. When I heard that she would return to historical romance after a long odyssey of contemporary romance, I was very happy and I really looked forward to Cold-Hearted Rake, her new historical romance.

But to my surprise, I did not particularly liked the book.

Oh, it was by all means well written. A Lisa Kleypas romance is never badly written. But as a couple, Devon and Kathleen was not able to engage my interest and sympathy the first time I read the book. Devon was to loutish and Kathleen to prudish (except when she chose to ignore the conventions and, for example, riding in riding breeches).

In fact, I was more engaged in the secondary couple; Helen and Winter Borne.

Maybe my expectations were too high because we had to wait so long for Lisa Kleypas return to historical romance. But it was only at the third rereading (I always read a book I review at least twice), I began to reconcile with Devon and Kathleen's flaws and quirks and sympathize with them (because, by then, I know them and understand how they work). And consequently also starting to like the book.

And by then, it was too late. It should not take three rereading of a book by a romance author at Lisa Kleypas level to win me.

Today, I would give Cold-hearted Rake 3.5 stars, but I decided to let my first impression stand. Three solid stars.

I see Cold-Hearted Rake mostly as a good starting point for the new historical romance series, The Ravenels, and looking forward to Helens and Winterbornes book.


There is a book review on Romanceportalen/(The Swedish Romance Portal). Sorry, only in Swedish!

http://elisabetnielsen.blogspot.se/20...





View all my reviews






Cold-Hearted Rake
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon









http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare tips om romantisk läsning:

2016

- Four Nights with the Duke, av Eloisa James
- Lord Dashwood Missed Out, av Tessa Dare
- Sweetest Scoundrel, av Elizabeth Hoyt
- Daniel’s True Desire, av Grace Burrowes
- Tremaine’s True Love, av Grace Burrowes

2015

- Irresistible, av Mary Balogh
- Lady Maggie’s Secret Scandal, av Grace Burrowes
- Married To The Viscount, av Sabrina Jeffries
- When a Scot Ties the Knot, av Tessa Dare
- The Lady Risks All, av Stephanie Laurens
- Fool Me Twice, av Meredith Duran
- All in, av Simona Ahrnstedt (tips om kommande, översatt bok) 
- Lady Eve’s Indiscretion, av Grace Burrowes
- Lady Louisa’s Christmas Knight, av Grace Burrowes
- Dearest Rogue, av Elizabeth Hoyt
- Wed Him Before You Bed Him, av Sabrina Jeffries
- The Taming of Ryder Cavanaugh, av Stephanie Laurens
- And Then She Fell, av Stephanie Laurens
- Three Weeks With Lady X, av Eloisa James
- The Bargain, av Mary Jo Putney
- The Virtuoso, av Grace Burrowes
- The Soldier, av Grace Burrowes
- The Heir, av Grace Burrowes
- If the Viscount Falls, av Sabrina Jeffries
- How the Scoundrel Seduces, av Sabrina Jeffries
- The Temporary Wife, av Mary Balogh
- The Dangerous Lord, av Sabrina Jeffries
- The Duke’s Disaster, av Grace Burrowes
- This Duchess of Mine, av Eloisa James
- A Duke of Her Own, av Eloisa James
- A Lady Never Surrenders, av Sabrina Jeffries
- To Wed a Wild Lord, av Sabrina Jeffries
- How to Woo a Reluctant Lady, av Sabrina Jeffries   
- A Hellion in Her Bed, av Sabrina Jeffries 
- The truth About Lord Stonville, av Sabrina Jeffries
- The Hellions of Halstead Hall, av Sabrina Jeffries (introduktion till serien)
- Only a Promise, av Mary Balogh
- The Lady Most Likely, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- En enda hemlighet, av Simona Ahrnstedt
- Only Enchanting, av Mary Balogh
- The Lady Most Willing, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- Not So Innocent, av Laura Lee Guhrke
- To Catch an Heiress, av Julia Quinn
- Say Yes to the Marquess, av Tessa Dare
- By Winter's Light, av Stephanie Laurens

2014

- The Black Cobra Quartet, av Stephanie Laurens
- The Casebook of Barnaby Adair, av Stephanie Laurens
- David, av Grace Burrowes
- The Promise in a Kiss, av Stephanie Laurens
- Cynster-serien - Släkt och vänner, av Stephanie Laurens
- It Happened One Night och It Happened One Season, av Mary Balogh
- The Ideal Wife och A Precious Jewel, av Mary Balogh
- Ladyns hemliga brev / The Lady and the Laird, av Nicola Cornick
- How To Marry A Marquis, av Julia Quinn
- The Bastion Club Novels, av Stephanie Laurens
- Spindle Cove series, av Tessa Dare
- Twas the Night After Christmas, av Sabrina Jeffries
- Lady Whistledown-serien, av Julia Quinn m f
- En enda natt, av Simona Ahrnstedt
- The Captive Hearts Series, av Grace Burrowes
- The Perfect Lover, av Stephanie Laurens
- Gareth, av Grace Burrowes
- Cynster serien - Tvillingarna, av Stephanie Laurens
- Regency Christmas special, ett axplock av Mary Baloghs julskildringar
- Suddenly You, av Lisa Kleypas
- A Christmas promise, av Mary Balogh
- The Bedwyn Prequels, av Mary Balogh
- Wallflower series, av Lisa Kleypas
- The Duke's Men - de 2 första böckerna, av Sabrina Jeffries
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas



söndag 17 april 2016

Ni har väl inte missat att Sverige fått en Romancepodd?

Låt mig inledningsvis säga att Romanceportalen inte har någonting att göra med Romancepodden - men visst är det alltid lika roligt när det dyker upp nya, spännande källor som tar romance seriöst?

Nu kan man inte direkt påstå att gänget som driver Romancepodden är några tillknäppt seriösa, superallavarliga typer. Även om de är kunniga och pålästa och väl insatta i genren, med alla dess olika undergenrer, är stämningen uppsluppen och fylld av genuin livslust och läsglädje.

Vilket faktiskt är ett säkert tecken på att man tar romance på största allvar!


 Något jag verkligen märkte när jag var på releasefesten
för Simona Ahrnstedts En enda hemlighet


Men åter till Romancepodden. Ibland skrattas det så man tappar tråden, men vad gör det när det är så sanna romancekännare diskuterar romance? Vi har nämligen oändligt mycket roligare än några högknäppta kulturkoftor när vi kommer samman och får diskutera vår favoritgenre.

För i vilken annan genre får man fullständigt fritt diskutera allt från stånd till högre stånd?




Den bok som diskuterades/recenserades i första avsnittet av Romancepodden diskuterade man Lisa Kleypas Secrets of a Summer Night, den första boken i hennes Wallflower-serie, som var en av de första bokserier jag tipsade om här på bloggen.


Romancepodden har hittills utkommit med tre avsnitt. Så här långt har man följt en modell där man varannan gång talar om/recenserar en bok man läst gemensamt (avsnitt 1 och 3) och varannan gång (avsnitt 2) diskuterar ett tema - förra gången var det adel och adelstitlar i olika länder med tonvikt, givetvis, på den engelska aristokrati som dominerar romancegenren. Men även fransk och svensk aristokrati fick en genomgång.


En sak bara, Romancepodden - om ni läser detta - så skulle jag personligen uppskatta en vidare genomgång av den svenska adeln. Hur långt ut åt sidorna och sedan i nedstigande led folk har/har haft rätt att ha/använda titlar i Sverige. Hur 1809 års regeringsform påverkade adelns ställning över lag och speciellt den titulerade adeln etc.

Bara ett önskemål från en dedikerad lyssnare som delar ert intresse för romance.




Vad nästa temaavsnitt skall handla om var i slutet av senaste avsnittet fortfarande något oklart. Men ungersk adel - eller underkläder - verkade stå högt på listan!





Writing a Romance Novel For Dummies

Jag vet inte om den här boken kan vara någonting, men de här "for Dummies" böckerna brukade vara praktiska, pedagogiska och lättbegripliga när det gällde webbrelaterade saker som FrontPage, HTML och att bygga en webbsida etc. Så vem vet? Kanske kan den vara någon till hjälp när det gäller att reda ut begreppen inom romancegenren.

Om den sedan är bra? Ingen aning. Men jag har i alla fall lagt till den som "vill läsa" på GoodReads.


Boken finns att köpa hos bl a:
Adlibris, Bokus och Amazon





lördag 9 april 2016

Tre böcker som hör samman

Vad jag inte anade när jag beställde det här läckra lilla bokpaketet från Bokus under bokrean, var att jag med mitt val av böcker skulle få hela kärnhistorien om the Ghost of St. Giles i Elizabeth Hoyts Maiden Lane Serie.



En historia som visade sig vara till och med mer komplicerad än väntat. 
En historia som inte hade varit komplett utan någon av dessa böcker.

Ibland får man en oväntad bonus.




söndag 3 april 2016

Skrivprocessen - Det allra mest grundläggande

Den enda grundregel man egentligen behöver följa om man vill skriva en bok.



Allt annat faller på plats efter det.


Eller åtminstone efter ändlöst filande och putsande och polerande.

Och en och annan ombyggnad.

Och kanske någon enstaka helrenovering.



Men utan ett fullbordat First drafts blir det aldrig en bok.

Så enkelt är det.