tisdag 19 juni 2018

En uppdatering av läget

Vänster knä röntgades i går eftermiddag. Det fanns, som tur var, inga tydliga tecken på att någonting skulle vara rent fysiskt fel. Däremot har jag en inflammation i det. Och jag kan faktiskt själv känna temperaturskillnaderna där, om jag kupar handen om först höger knä och därefter om vänster knä. Vänster är definitivt ett par grader varmare.

När jag var på närakuten lindades också mitt knä, så nu känns det litet stabilare.

Det är dock det här med inflammationen som är det mest problematiska. Speciellt eftersom jag får negativa reaktioner på biverkningarna på alla de vanligaste antiinflammatoriska mediciner som t ex Ipren och Ipren-kusinerna. Någonting i dem (den läkemedelstekniska/medicinska termen flög tyvärr rakt igenom min hjärna utan att lämna något avtryck i teflonen) får mina njurvärden att rusa i höjden.

Och dessvärre finns det inga ”säkra” alternativ. Läkaren var också tveksam till att sätta in kortison, som dessvärre också har sina negativa biverkningar i sammanhanget. Så det enda som återstår är att vila och låta inflammationen värka ut av sig själv.

Så det är väl bäst att försöka göra så.


På den negativa sidan är att jag fortfarande inte kan sitta mer än kanske en halvtimme åt gången vid datorn innan jag måste resa mig och skifta sittplats. Inte heller går det särskilt bra att sitta i fåtöljen (periodvis med knät på min pilatesboll/fotpall) eftersom det också där är svårt att sitta i samma position i mycket mer än en halvtimme. Till råga på eländet är fortfarande smärtsamt att resa sig.

Grannarna får ursäkta vissa yl sessions. De är tyvärr ofrånkomliga.

På den positiva sida är dock att jag sov i närmare åtta välbehövliga timmar i natt. Alltid något.



måndag 18 juni 2018

Läget är fortfarande "Aow! Aow! Aow!"

Och jag har en tid på närakuten i eftermiddag för att se vad vi kan göra för att reda ut knäeländet. Jag måste också få en antiinflammatorisk medicin som a) fungerar och b) inte har biverkningar som är skadliga för min hälsa i andra avseenden.

I natt gick det inte att sova, så jäkla ont gjorde det. Och så omöjligt var det att finna en position som knät kunde tolererar i mer än tre minuter. Inte förr än ett stycke fram på småtimmarna, sedan jag letat fram en kudde som jag kunde dra in ett hörn av under knät för att avlasta och stabilisera det, lyckades jag somna.

Och ca fyra timmars sömn är inte nog.
Inte på långa vägar.




söndag 17 juni 2018

Ny romancerecension på gång

Nu är äntligen en ny romancerecension på gång. Också den här gången är det en historisk, engelsk romance som står i fokus.








fredag 15 juni 2018

Torkans märkliga färger

Den långvariga torkan och hettan under maj och juni börjar nu ge Södertörn säreget torkbaserade färgeffekter.

Gräsmattorna visar markanta färgskiftningar, beroende på jordmån och jordens djup. Fläckvis ser de upp som torr stepp med variationer i form av frodigare klövertuvor som, förmodar jag, antingen har djupare gående rötter eller också klarar torkan bättre än stubbat gräs.

Och hur tusan tänkte bostadsbolagets ansvariga för parkarbete egentligen, när de hade gräsmattorna klippta mitt under den värsta torkan så här års i mannaminne? Långt gräs har, som de flesta vet, bättre kraft att stå emot torka eftersom långa grässtrån utvecklar längre och djupare rötter än ständigt stubbade gräsmattor.

Och fläckvis, där såväl jordmånen som jordens djup är bättre, ger gräsmattorna - åtminstone än så länge - ett frodigare intryck.


Men det kanske ännu mer påtagligare intrycket av en för årstiden nära nog unik torka är vissa träds märkliga, närmast sjukliga färger.

Under slutet av förra veckan och början av den här veckan slog det mig att på vissa områden här på Södertörn  har vissa träd i torkan fått de mest märkliga färger - som inte direkt har någon större likhet med grönt. Det är grågrönt, det är gråbeige, det är grönbeige, det är beigebrunt.

Det är inte för tidiga höstfärger, det är helt enkelt fel färger. Onaturliga färger.


Speciellt påtagligt är detta på pendeltågssträckan längs Västerhaningelinjen mellan Farsta Strand och Älvsjö, där dessa märkligt färgade träd fläckvis dominerar landskapet.

Det är svårt att från ett pendeltåg i full fart se vad slags träd det är frågan om. Men jag har fått ett intryck av att lejonparten av dem är ekar. Och ekar är träd som i regel får sina blad senare än t ex björkar.

Kanske kan det spela in att delar av denna sträcka är tämligen bergig och att såväl jordmånen som jordens djup kan variera kraftigt och att grundvattnet därför, på sina ställen, kan vara mer svåråtkomligt för rötterna.

Det kan var hur det vill med det. Min fundering är i alla fall att kanske fick de träd som slog ut tidigt och hastigt i början av värmeböljan (och därigenom orsakade en veritabel pollenchock under maj och början av juni) i regel ändå fick tillräckligt med vatten när deras löv slog ut. Medan ekarna, som fått kämpa med långvarig torka och hetta och eskalerande vattenbrist därtill under sin lövsprickning, farit mindre väl.


Och min fråga är - bör vi börja oroa oss för ekarna?

Finns det någon chans att de återhämtar sig och blir mer normalgröna om vi får rikligt med regn under resten av sommaren? Eller finns det risk för att vissa ekar fått permanenta skador som de inte kommer att återhämta sig från så enkelt?




torsdag 14 juni 2018

Läget just nu: "Aow! Aow! Aow!"

Och fötterna är faktiskt oskyldiga, den här gången är det knät som spökar.

Jag vet just inte vad jag gjort för att förtjäna detta den här gången. Om knät fick bära en orättvis belastning när vänster fot tidigare i månaden mopsade sig och därför protesterar mot behandlingen nu.

Varje gång jag har fotsmärtor säger jag mig själv att ingenting kan vara värre.


Nå...

När knäna smärtar inser jag att, jo, det kan det nog fasen ändå vara.

Eller också är det oavgjort, dem emellan.

Det gör ont när jag sitter för länge i samma ställning. Det gör jäsiken så ont när jag skall resa mig. Det gör ont att gå, det gör ont att sätta sig - det gör fasiken så ont att böja och belasta knät.

Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig. Enda problemet med det, är att med ett smärtande knä, blir jag den mänskliga motsvarigheten till en strandad val. Varje försök att vända sig i sängen gör rent rasande ont och ackompanjeras av yl.

Högljudda yl.

Jag får väl vara tacksam så länge grannarna inte klagar.


Och efter varje yl session tar det sin stund att somna om igen.




torsdag 7 juni 2018

Bokbudgeten står på noll

Sedan räkningarna betalats och ICA-kortet bostats (med litet mindre pengar än jag väl egentligen skulle ha föredragit) har jag 58:- kronor kvar på kontot.

Bokbudgeten - liksom för övrigt också hela min budget - är därför strikt begränsad. I princip ickeexisterande.

Vi är med andra ord tillbaka till Viktoriansk korsettbudget.

Eww!


Det är bara att konstatera - boktorka är att vänta i sommar.




onsdag 6 juni 2018

Hissdörrarna som blev till förtret

Frustrationen när man hör hissdörrarna försöka stängas någonstans längre ned i hisschaktet går inte att beskriva. Inte när man befinner sig utanför sin lägenhet (som för ögonblicket är jäkligt olägligt belägen på sjunde våningen), har varit sjukanmäld en vecka p g a av fotsmärtor och just återvänt till jobbet och man hör att hissdörrarna försöker och försöker stängas och efter att ha lyssnat på dessa försök inser att de försöker och försöker förgäves.

När man inser att man måste gå nedför sju jävla trappor. Med fotsmärtor. Med käpp. Med väska. Med en jävla soppåse därtill.

Och, nej, jag hade inte kunnat låsa upp dörren och slänga in soppåsen innanför dörren igen. Bröd hade möglat i värmen och hamnat i soppåsen, som nu stank så man storknade.

Soppåsen, visade sig vara ett jävla åbäke. Jag höll den i samma hand som jag höll i ledstången. Den roterade ett halvt varv för varje steg jag tog. Det ledde till att påsens handtag snurrades och snurrades tills öglan för mina fingrar blev mindre och mindre.

Vilket i sin tur ledde till jag måste stanna på varje trapplan och låta soppåsen snurra upp igen för att få tillbaka blodtillförseln till mina fingrar.

Det tog någonstans runt en kvart att fot för fot, steg för steg ta sig nedför trapporna. Det innebar också att jag kom iväg ett pendeltåg senare än jag hade tänkt, så det var förbaskad tur att jag hade tänkt åka med ett tidigare tåg än normalt.

Och nog kändes det i fötterna. Det blev kanske inte nedstigandet i helvetet, men nog fasen blev nedstigandet helvetiskt.



Dagens fotnot är att:
  • De där hissdörrarna man satte in i samband med hissrenoveringen 2015, eftersom hissar av säkerhetsskäl måste ha innerdörrar, har visat sig mest vara till förtret
  • Säkerhetsaspekten har visat sig vara en funktionssabotör
  • Det, i vissa lägen är olägligt, att bo på sjunde våningen



lördag 2 juni 2018

Romancenytt

Äntligen är det dags för en ny upplaga Romancenytt. Än en gång är det fråga om en försenad upplaga. Eller också är det en upplaga som ligger helt rätt i tiden.

Det är så roligt att se hur svensk romance blommar ut nu - nästan lika intensivt som årets vårblomning, där hägg och syren och japanskt körsbärsträd under några majdagar här på Södertörn blommade sida vid sida. Lika roligt är det att se och höra hur många olika berättarröster svensk romance har fått de senaste åren och vilka olika teman och idéer de tar upp. Vilken romancerevolution vi befinner oss mitt i just nu!


Låt oss börja med de nya svenska romanceböckerna.

I början av maj kom Christina Schillers andra småstadsromance, Brutna små regler.

Visst ser den läcker ut?


I maj kom även Sara Dalengren med en ny romance, En midsommarnatt. Den här gången är det inte fråga om paranormal romance utan istället om contemporary romance i landsbygdsmiljö.



Och nu kommer också Sofia Yméns Den mitt hjärta slår för, den andra boken i hennes serie med landsbygdsromance, .


Visst ser de allesammans läckra och spännande ut?
Som ett löfte om att sommarens romantiska läsning är räddad.



Samtidigt fortsätter Lovereads, Sveriges nya romanceförlag, sin utgivning av engelskspråkig romance översatt till svenska med flera nya titlar.

I maj utkom Chefen av Vii Keeland

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/c/chefen/


Och nu i början av juni kommer Renée Carlinos Vi som älskade

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/v/vi-som-alskade/



Det blir mer översatt romance från Lovereads under sommaren.

I juli kommer Kyssfaktorn av Helen Hoang

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/k/kyssfaktorn/


Och i augusti kommer Sarah Titles Förälskad i trubbel

https://www.forum.se/bocker/skonlitteratur-allmant/f/foralskad-i-trubbel/


Så om det är romance du vill läsa i sommar, så är semesterläsningen definitivt räddad.



Och sist men inte minst:

Historiens vingslag när en ny akademi tar plats på scen

I mitten av maj upplevde vi också ett historiskt ögonblick när den nyligen bildade Romanceakademin höll sin första offentliga sammankomst på mysiga Söderbokhandeln mitt på Götgatan i Stockholm.


Ja - det var på många sätt ett historiskt möte. Det är inte var dag en ny akademi bildas här i Sverige och det är inte var dag de håller sitt första offentliga evenemang. Så det är inte utan att man hade en känsla av historiens vingslag.

Så jag är så himla glad att jag hade möjlighet att närvara. Det blev ett helt otroligt möte med stor uppslutning från den svenska romance communityn. Bokhandeln var fullsatt, stämningen var hög och möjligheten att för en gångs skull få diskutera romance med andra som delar ens intresse var en fantastisk upplevelse.


Så om ni missade den här sammankomsten, missade ni en riktigt rolig och trevlig upplevelse.


Jag hade dessutom förmånen att få följa med på första svängen av eftersnacket, och det var - ja, ursäkta, men jag MÅSTE helt enkelt använda ordet igen - en upplevelse! Glädjen i att få tala romance med personer som delar och respekterar ens intresse går inte att övervärdera. Och sedan är det också glädjen i att bara få lyssna till deras samtal om romancegenren och bokutgivning och kultursverige.



Och därmed har jag äntligen levererat ännu ett länge uppskjutet Romancenytt!

Och, ja, jag är fortfarande efter med romancerecensionerna. 

Jag hoppas komma tillbaka med ännu en recension inom kort, jag har för närvarande en kö med böcker som väntar på att recenseras - och en del av dem har fått vänta oförsvarligt länge.
Vare sig orken eller hälsan har riktigt velat räckt till under våren.

Över och ut för den här gången.
Önskar er alla en god fortsättning på juni och riktigt härlig och romantisk sommarläsning.