Ännu en syrlighet i Coronatider

Japp. Det är dags för ännu en syrlighet i Coronatider.

Också denna gång så riktar jag kängan västerut. Och tar sikte på ett riksärkepucko i den absoluta internationella världsklassen som aldrig upphör att förvåna omvärlden med sina bisarra, besynnerliga utspel av dåligt omdöme, dålig smak och ren hårresande idioti.

Ni vet redan vem jag talar om?

Ah, det förvånar mig inte.

Karln som lider av ett enormt uppblåst ego, obotlig faktaresistens och som älskar att höra sin egen röst – oavsett vilka intelligensbefriade floskler han nu än häver ur sig.


Det senaste utspelet under veckan var att han ansåg att man borde injicera eller spruta in handsprit i sjuka personers lungor för att bekämpa coronaviruset, allt enligt tesen om att om handsprit tar kål på virus på händerna så borde det även ta kål på det i lungvävnaderna.

Att det med mycket stor sannolikhet även skulle ta kål på patienten, det verkade han just inte fråga efter.

Karlns faktaresistens är häpnadsväckande, hårresande och skrämmande farlig. Eventuellt, i värsta fall, livsfarlig.


Varför skriver jag så?

I kristider så är folk oroliga och ängsliga och mer benägna att lyssna på nationens ledare.

Vi gör det också, här i Sverige. Men vi har åtminstone Stefan Löfven som är sansad, saklig och statsmannamässig och håller sig till fakta och förnuftiga rekommendationer. Och som dessutom lyssnar på experterna.

Arma USA har dock haft extrem otur. Inte bara har pandemin slagit extremt hårt mot dem. De har sitt milt sagt egenartade sjukvårdssystem där det är plånboken som styr. Dessutom så har de fått den där faktaresistenta gaphalsen som, i sedvanliga utbrott av ”jag vet bäst” uppblåst ego, kan häva ur sig vilka idiotiska utspel som helst på halsen.


I spåren av det senaste urbota korkade utspelet, som han nu försöker backa ifrån med hänvisning till att han var sarkastisk, så var tillverkarna av handsprit i USA tvungna att gå ut med varningar om att man inte skulle dricka eller injicera eller spruta in handsprit för att skydda befolkningen från att skadas eller skada sig själva.

Faktaresistens, kan vara dödlig.

Det skulle rentav av kunna anses som en pandemi i sig självt.

Och då alldeles speciellt om den drabbar en nations ledare och en ängslig och orolig befolkning, som även de i vissa fall lider av mer eller mindre allvarligt utbredd faktaresistens, lyssnar på vad han har att säga.


Även om det kanske inte är min sak, så skulle jag ändå vilja råda amerikanarna att lyssna på vad karln än häver ur sig med en sund och rejäl dos av skepsis och självbevarelsedrift.

Tillämpa även god mental hygien i form av källkritisk faktagranskning, i förebyggande syfte, innan ni sväljer några råd som han häver ur sig.



Avslutningsvis så är min kommentar om karlns idé om att injicera eller spruta in handsprit i lungorna för att bekämpa coronaviruset följande:

”After you, Mr President!”

* Jag är givetvis sarkastisk.

Eller kanske inte.

Nya syrligheter i Coronatider

Strax före Påsk, under en pressträff i Vita Huset, fick Donald Trump - som har fått oerhört mycket kritik för sitt agerande i början av coronakrisen, då han arrogant och systematiskt tonade ner allvaret med viruset och risken för en pandemi - en fråga om vad han (just rätt person att fråga) skulle ge för råd till länder som är emot social distansering och tog då upp Sverige som ett exempel.

”De är inte så många” svarade han. ”Nästan alla som utövat det stänger nu ner. Storbritannien till exempel. Det pratas om Sverige, men Sverige lider väldigt svårt”.


Hm. Gör vi det?

Vi har det kanske kämpigt och sjukvårdpersonalen gör heroiska insatser i en väldigt tuff situation och skall ha en stor eloge. Och alla vi andra, som har möjlighet att göra det, jobbar hemifrån efter bästa förmåga och undviker att ge oss ut om det inte är för att proviantera eller köpa medicin.

Och det verkar faktiskt funka riktigt bra.

Det stora problemet är väl att det saknas tillräckligt med skyddsutrustning för vårdpersonalen. Samt givetvis att smittan, trots ansträngningarna att skydda just de äldre, nu tyvärr har tagit sig in på många äldreboenden (möjligtvis, förmodligen ganska säkert, eftersom vårdpersonalen inte har fått tillgång till adekvat skyddsutrustning alternativt instruktioner från arbetsgivare eller myndigheter att inte använda dem) och slår hårt där.

Jag vet inte – vad har Trump egentligen har emot Sverige?

Av outgrundlig anledning så tycks han älska att hålla upp oss som ett avskräckande exempel när han behöver undvika inhemsk, amerikansk kritik.


Nå, tillbaka till Trumps utalanden.


”Alla tittar på alla andra och hittills gör nästan alla länder samma sak som vi gör” sade Trump vidare vid pressträffen i Vita Huset.


Hm. Nej. Som tur är.

Det har framkommit att Trump redan i november, genom amerikansks signalspaning, hade blivit informerad om ett farligt virusutbrott i centrala Kina. Men med sin sedvanliga strutsmentalitet så nonchalerade han det och stoppade huvudet i sanden.

Sedan fortsatte Trump – månad efter månad – att envist att tona ned allvaret med virusutbrottet. Han förnekade systematiskt och envist hur svår sjukdomen verkligen var och viftade bort riskerna för en pandemi. På sitt sedvanliga vis, i sina karaktäristiska koleriska utbrott så fortsatte han att kalla det för fake news, överdrifter och hysteri.

Under december, januari, februari och även första halvan av mars fortsatte Trump att undervärdera situationens allvar och förringa riskerna.

Idag betalar hundratusentals amerikaner priset för hans tillkortakommanden.

Allt för många med sina liv.

Andra med förlusten av sina anhöriga.

Under de senaste veckorna har Trump dock tvingats inse situationens allvar och har försökt ta tag i den. 


”Om vi inte gjort det hade hundratusentals fler människor dött” fortsatte Trump.


Det skall inte förnekas att Trump-administrationen faktiskt har vidtagit en rad åtgärder och lanserat ett av världen kanske mest omfattande ekonomiska stödpaket.

Men hur mycket Trump-administrationen än satsar, så kommer den satsningen för sent för hundratusentals amerikaner som redan har smittats på grund av Trumps långvariga nonchalans inför situationens allvar.

Jag är inte så insatt i hur detta stödpaket ser ut men efter vad jag förstått så har det en ganska omfattande tyngdpunkt på att kanske snarare rädda ekonomin, än att rädda liv.

Så jag förstår att Trump försöker finna syndabockar, det är ju självklart enklare och bekvämare än att axla sitt eget ansvar. Hundratusentals fler människor kommer att dö på grund av hans klumpiga och kortsiktiga sätt att hantera situationen, och det är kanske svårt att acceptera för en 100%-igt självcentrerad gammal man som tror att han alltid vet bäst. 

Och han börjar väl också känna av att det kryper allt närmare nu, sedan Boris Johnson visat att inte ens statschefer går säkra. 

Trump tillhör minst en, förmodligen flera, riskrupper. Han är 70+, han är överviktig eller på gränsen till överviktig (ytterligare en riskfaktor) och han har ett koleriskt och explosivt temperament vilket hos överviktiga män i hans ålder kan indikera högt blodtryck (ännu en riskfaktor). Ett sådant temperament och utåtagerande sätt kan för en man i hans ålder och med hans vikt också vara påfrestande för hjärtat.

Men varför just Sverige?


Ah, möjligen eftersom Bernie Sanders framhåller oss som ett föregångsland - med andra ord som att vifta med ett rött skynke framför nosen på en självcentrerad ärkekapitalist som Trump.


Vi måste verkligen vara en törntag i tassen på karln.


Sedan dess så har det fortsatt med det ena efter det andra märkliga utspelet från Trumps sida, där han försöker vältra över skulden och ansvaret på någon annan - från Sverige till Kina till WHO.

Inkonsekvent, som alltid, har Trump givetvis också varit. Nu ivrar han istället för att öppna upp USA igen, oavsett riskerna för medborgarnas hälsa eller i värsta fall liv. Bland hans utspel har det med närmast förbluffande cynisk tydlighet framgtått att Trumps åtgärder överlag snare är inriktade på att rädda den amerikanska ekonomin - och tillfredställa hans kärnväljare - än att rädda människors liv och hälsa.

Allt under det att tusentals amerikaner dagligen insjuknar och dör i pandemin.


Man skulle nog med fog kunna påstå att Trump-administrationens hantering av Coronakrisen har varit ett skolexempel på krishantering med en åsna vid rodret.

Om det har funnits ett fundamentalt fel att begå, så nog fasen har karln lyckats hitt det. 

Och det alltid vid absolut värsta tänkbara tillfälle att begå det.


Det är inte utan att också någon som är nära nog ateist är frestad att säga: "God save America".

För någon annan lär inte göra det.

Speciellt inte Trump.

Det tog tid, men nu är den min!

Har ni också haft svårt att få tag på handsprit under Coronakrisen?

Det har i alla fall jag. Så före Påsk tingade jag en flaska handsprit på Apoteket i Skogås - och i går hade den kommit.

Hitintills hade jag fått använda Alsolsprit för att desinficera händerna.

Och säga vad man vill om Alsolsprit, men det är litet för starkt för att använda på .på daglig basis. Min händer är konstant nariga och spruckna, trots flitigt användande av handkräm. Och det är nog inte heller så nyttigt.

För att skona händerna så hade jag börjat sprita dem enbart när jag hade varit ute - och det är väl inte heller direkt lyckat.

Men nu har jag till syvende och sist äntligen fått riktig handsprit och hoppas på en förbättring av situationen.

Önskar vänner och bloggföljare en trevlig Påsk!

Det är litet annorlunda i år för de de flesta. Vissa kan inte träffa sina nära och kära, andra kan inte resa till landet eller till fjällen och åter andra har förlorat sina jobb eller riskerar att förlora dem.

Vissa vågar inte ge sig ut, andra har blivit avrådda från att göra det.

Så också Påsken kom att bli litet annorlunda i år.

Jag önskar er alla en trevlig Påsk. Hoppas att ni har det bra, var ni än befinner er och vad ni än gör.

Var rädda om er.

Reflektioner i Coronatider

En sak som dessa Coronatider har medfört är att man i under dagar av isolering i social distansering, frivillig karantän och hemförlovning/hemarbete onekligen får mer tid än vanligt över för reflektion och kontemplation.

En sak som t.ex. slog mig under gårdagen, långfredagen, var hur mycket vår tillvaro just nu påminner om min barndoms långfredagar under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet.

På den tiden var allting nedstängt under långfredagarna och allting som var roligt, underhållande och nöjsamt var antingen förbjudet eller ansågs som olämpligt.

Man höll sig hemma, i lugn och stillhet, kanske blev det en promenad eftersom det ansågs hälsosamt och passande (men också dessa skulle hållas i relativ stillhet) och sedan blev det en bit mat.

Känns det igen?

Ungefär som i dessa Coronatider.

Fast på den tiden så var allt, till och med livsmedelsbutikerna, nedstängda.

Hur upplever ni den rådande situationen och isoleringen under social distansering, frivillig karantän och/eller hemförlovning och hemarbete?

Vad gör ni för att hålla er sysselsatta? För att hålla er aktiva?

För att hålla humöret upp?

Jakten på handsprit i Coronatider och andra nödlösningar

Min fåfänga jakt på handsprit har varit milt sagt frustrerande. I vartenda apotek, oavsett vilken apotekskedja de tillhör, så har hyllorna med handsprit gapat tomma i mer än en månad.

Jo, visst, de får in handsprit.

Små lager, som går åt som glass i solsken.

Sporadiskt och inte särskilt ofta.

Och aldrig de ytterst få gånger som jag ger mig ut ur tryggheten i min lägenhet för att proviantera mat och andra nödvändiga förnödenheter (t.ex. toalettpapper, som nu faktiskt börjar finnas i butikshyllorna).

Så i går var jag in på apoteket och tingade en flaska handsprit ur nästa leverans. De skall ringa när den kommer in, så får jag åka och hämta den.

Hoppas att det funkar, för hitintills så har jag fått desinficera händerna med gammal Alsolsprit (flaskan som jag hittade i kylskåpet gick ut 2017).


Nu frågar ni er kanske varför jag hade Alsolspriten i kylen?

För några år sedan så hade jag ett slags eksem med vätskande blåsor på smalbenen. De skulle göras rent dagligen med Alsolsprit för att hålla det så sterilt som möjligt, men det sved så jäkligt att jag var tvungen att kyla Alsolspriten för att härda ut.

Sedan blev flaskan helt enkelt bortglömd där, längst in i kylen,


För att sammanfatta det hela, så var det tur i oturen att jag hade den bortglömda flaskan i kylen. För det är det enda som jag har haft att desinficera händerna med.

Enda problemet är att Alsolsprit nog är lite för starkt. Trots att jag smörjer händerna så gott som hela tiden med handkräm så är händerna nariga och jag har självsprickor på knogarna.

Det har varit en lösning, men den lösningen håller inte i längden.

Hoppas, hoppas att jag får den där flaskan med handsprit.

Ostkris nära förestående

Förra torsdagen så förkunnade jag stolt att det åtminstone inte rådde någon krisstämning i det här hushållet på ostfronten. Jag förkunnade till och med, med stolthet, att jag hade fyra olika sorters ost.

Problemet är att "hade" var nyckelordet.

I slutet av helgen så hade ostarna reducerats till tre stycken. Sedan i tisdags till två. Och sedan i torsdags till bara en - och den var på upphällningen.

Vad kan jag säga?
Jag tillhör ett släkte av hängivna ostomaner!


Och i fredags var det här hushållet definitivt och officiellt i kris. Ostkris.

Efter en tur till ett närbeläget centrum för diverse nödvänding proviantering, så är den krisen nu avvärjd. Visserligen så har jag den här gången bara två ostar. Men en av dem är en stor, rejäl ostbit som kommer att räcka länge.

Förhoppningsvis.

Lämna aldrig en hängiven ostoman ensam med en obevakad ost. Den kan bli förtärd.

Snöstorm och åskstorm, på samma gång

Det är inte ofta man upplever det, men det var exakt vad vi hade här över min del av Södertörn i går eftemiddag.

Först blev det dock slagregn - och en panikrusing för att se om jag hade kommit ihåg att stänga balkongdörren när det började blåsa upp.

Det hade jag.

Sedan brakade det till rejäl. På alldeles för nära håll.

Nästa panikrusnig, för att fortare än kvickt stänga ned datorn. Ganska rufft, slet ur alla sladdar, vilket nog var tur för bara några minuter senare slog det ned någonstans i industriområdet på andra sidan järnvägen.

Sedan så snöade det och åskade det på en och samma gång, medan vindarna närmast var trombartade.

Mäktigt.
Men onekligen litet ur gängorna. Det blev vinter igen.

Syrligheter i Coronatider

Här om veckan så rapporterades det på SVT om ryska desinformationskampanjer om Coronakrisen och Coronaviruset mot väst. Någonting som ryska representanter menade var rent nys, vilket är deras standardreaktion beträffande den typen av avslöjanden.

Som den gamla säkerhetsmänniska som jag är, så tar jag dock det påståendet med en nypa salt. Av hävd förnekar ryska myndigheter – och, under min tid på säkerhetsidan, sovjetiska myndigheter – med det bestämdaste att de har fingrarna i kakburken. Också när de ertappas med kaksmulor under naglarna och spår av halvsmält chokladkräm på fingertopparna.

Definitivt desinformationskampanj.

Jag ställer mig dock rätt frågande till klokskapen i att i dessa tider bedriva desinformationskampanjer om Coronakrisen och Coronaviruset.

Vore det inte betydligt bättre att bättre att bedriva desinfektionskampanj? Eller tror de ryska myndigheterna att Coronaviruset skall stanna vid den ryska gränsen och respektera den?

Nej, mina kära ryssgubbar, en desinfektionskampanj ligger i ert bästa intresse. Tvätta händerna enligt trettiominutersregeln…

Oops!

Där höll det på att bli en desinformationskampanj av min lilla desinfektionskampanj!

Trettiosekundersregeln, skall det givetvis vara.

Använd tvål och varmt vatten och tvätta händerna i trettio minuter…

Oops, igen!

Trettio sekunder, skall det givetvis vara.

Alltså, använd tvål och varmt vatten och tvätta händerna i trettio sekunder – översida av händerna, undersidan av dem och mellan fingrarna. Glöm inte tumgreppet, undersidan av tummarna och handlovarna.

Avsluta med handsprit.

Det håller era händer rena och säkra och smittfria. 

Visst är det trettio väl investerade minuter?

Ah, OK, sekunder.

Fast det är klart, kära ryssgubbar, om ni tvättar händerna i trettio minuter så får ni mindre tid över att ställa till ofog för andra i kristider.

Det skulle också undanröja spåren av att ni har haft fingrarna i kakburken, inklusive kaksmulorna under naglarna och spåren av halvsmält choklad på fingrarna.

• Försök att en gång för alla fatta att vi är i den här krisen tillsammans.
• Försök vara rädda om varandra, istället för att försöka fördärva för andra.
• Bedriv bara desinfektionskampanjer, om ni nu prompt måste bedriva kampanjer.

Det, var dagens Syrligheter i Coronatider.