lördag 29 juni 2019

Mina sandaler = Mitt territorium!

Häromkvällen, i spärren vid Sankt Eriksplan, så blev det plötsligt tvärnit sedan jag hade passerat genom dörrarna i spärren. Jag kom inte ur fläcken. Mina sandaler (sportsandaler, med ganska rejäla sulor) var som rotade i golvet.

Tvärstoppet gjorde att jag var nära att förlora balansen. Som en del av er vet, så går jag sedan några med käpp. Så ni förstår nog att det var en ganska obehaglig och omskakande upplevelse att utan någon som helst förvarning inte kunna förflytta sig.

Tvärstoppet berodde på att ärthjärnan som trängde sig efter mig genom spärren, medan hon ägnade mobilen all sin uppmärksamhet, hade trampat upp på bakkanten av sulorna till mina sandaler.

Hon var skitsur för att jag hade stannat och hindrade henne från att komma igenom spärren.

Men vad hade Madam Gnällfia med blicken i mobilen väntat sig?

När man utan förvarning får ca sjuttio kilo extra tjej på hälarna på sandalerna så kommer man helt enkelt inte ur fläcken.

Nå, jag kanske överdriver tjejens vikt något. Förmodligen en hel del - jag lade till några kilos marginal med hänsyn till att hon uppenbarligen led av extra tjockt skallben.

Bad Madam Gnällfia om ursäkt?
Nej. 

Undrade Madam Gnällfia om jag hade klarat mig oskadd?
(Hon såg mycket väl att jag gick med käpp)

Det hade jag visserligen, även om hon så när hade slagit omkull mig. Drullputtan.
Men, nej, inte det heller.

Hennes föräldrar hade uppenbarligen inte lyckats överhövan med hennes uppfostran. Man hade behövt börja om från grunden - efter att först ha gjort klart för henne att hon tyvärr inte var universums medelpunkt.


Jag kom i sammanhanget osökt att tänka på en av Magnus Ugglas låtar - IQ, tror jag - där han sjöng om någon som inte gå och tugga tuggummi samtidigt.

Dessvärre så led Madam Gnällfia med blicken i mobilen av en motsvarande åkomma - hon var av allt att döma inte kapabel att passera en tunnelbanespärr och kolla i mobilen samtidigt.


Om du plötsligt befinner dig uppe på någon annans hälar, så är det uteslutande din egen brist på uppmärksamhet som det beror på.

Så, lyft gärna blicken ur mobilen.
Innan du mejar ned någon medtrafikant.


Jag begär inte så mycket här i världen, men följande är faktiskt inte förhandlingsbart:

Mina sandaler = Mitt territorium!

Kränk det på egen risk.
Jag har ett mycket giftigt tangentbord.



tisdag 25 juni 2019

Flygskam? Nej - men inte heller någon flygning.

Med tanke på att jag bara har flugit tre gånger i mitt liv - och bara en gång detta årtusende - så känner jag mig helt enkelt inte särskilt skyldig till något överdrivet utsläpp. Speciellt som ingen av dessa resor översteg två timmars flygtid.

Två av dessa resor gjordes dessutom i tjänsten, medan jag arbetade för Televerket/Telia. Jag har med andra ord inte gjort en massa nöjesresor kors och tvärs runt jorden för mitt eget höga nöjes skull.

Att jag aldrig har gjort det beror en rad olika saker, men ingen av dem har någonting att göra med skam.

  1. Att resa någonstans med flyg fanns inte i min familjs resemönster när jag var barnVi hade helt enkelt inte råd att resa på charterresor utomlands. Vi reste för att hälsa på släktingar, i Sörmland, på västkusten eller i Danmark Eller till någon stuga som vi hade hyrt någonstans i Sverige - på det viset så var vi under min uppväxt i Blekinges skärgård, i Värmland och i Jämtland.

    Sedan jag var tre år så reste vi alltid med tåg och båt. Innan dess hade pappa bil, men av de resorna minns jag inte så mycket.
     
  2. När man inte har ett särskilt resemönster med sig från barnsben, så känns det inte så viktigt att lägga sig till med ett själv eftersom det kostar mer än det smakar

    Visst, jag har kanske sett reseprogram och tänkt att "Wow! Så läckert! Dit skulle jag vilja åka!"
     

    Sedan har man tittat i plånboken och konstaterat att det skulle kosta mer än det skulle smaka - samtidigt som man har undrat hur sjutton en massa andra människor hade råd att resa, kanske flera gånger om året.

    Men det var väl en prioriteringsfråga.
     
  3. Jag trivs inte när det är varmare än 25 grader

    Faktum är att min favorittemperatur för en riktigt perfekt svensk sommardag ligger på härliga, ljuvliga, njutbara 18 - 24 grader. Så det där med att "resa till solen och värmen" är helt enkelt inte riktigt min melodi.
     
  4. Jag får redigt ont i huvudet av att flyga

    När jag flyger så poppar trumhinnorna åt alla upptänkliga olika håll så det slår lock för öronen och det känns som om huvudet är bortkopplat från såväl mig som från verkligheten. Och det kunde i värsta fall höll i sig upp till flera dygn efter flygturen. Det kunde göra rejält ont också, så det var helt enkelt inte värt besväret.
     
  5. Jag kom på den perfekta lösningen på problemet- sedan torpederades lösningen

    Klassiska lösningar som att växla mellan tuggummi och halstabletter funkade aldrig mer än än en halvtimme. Problemet var att saliven tog slut fullständigt efter det och sedan var jag utlämnad åt tryckväxlingarna på nåd och onåd (mest onåd). Under min sista flygtur så kom jag dock på en lösning som fungerade för mig. Jag bad om att få en Festis med sugrör och upptäckte att om jag tog en klunk av den och sedan omväxlande smuttade på den eller blåste ned luft genom sugröret så kunde jag äntligen enkelt och smidigt reglera trycket i öronen.

    Det var en för min del revolutionerande upptäckt som också öppnade möjligheten att överleva längre flygturer och kanske få se de där platserna som jag drömde om att få se. Som Madeira, Toscana, Venedig för att bara nämna några platser. Världen hade öppnat sig, också för mig.

    Problemet var dock att en Festis innehåll hade en räckvidd på att parera lufttrycksväxlingar under ungefär en timmes flygtid (sedan hade jag smuttat den i mig). Och jag kunde inte förutsätta att ett flygplan skulle ha tio, femton Festisar ombord som de kunde öronmärka för en enstaka passagerares behov under en lång flygning.

    Däremot så fanns det ju ingenting som hindrade mig från att köpa ett gäng trepack Festisar som jag kunde dosera mig själv med.vid behov under resan.

    Häpp! Problemet var löst!
    Nu var plötsligt till och med platser som t ex Sydney eller New York eller Island inom räckhåll!

    Inte långt därefter - innan jag hade hunnit testa mina nyupptäckta flygmöjligheter i verkligheten - så inföll dock ett datum som fortfarande ger eko i världen och förändrade förutsättningarna för flygsäkerhet i grunden. Elfte september.

    Så småningom så infördes av säkerhetsskäl förbud mot att ta med sig egen mat och dryck på flygplan. Och där föll också mina flygplaner samman som ett korthus.

    Markbunden. Igen.

Jag har, av förklarliga skäl, inte flugit sedan dess. Bättre för mina öron och för mitt huvud. Bättre för min plånbok, dessutom. Men inte någon direkt förbättring av mina upplevelser av världen.


Så, nej, jag känner ingen flygskam

Och jag vägrar blankt att låta någon tyckare pådyvla mig någon känsla av skam för de flygningar som jag har gjort i det förflutna - eller för någon enstaka resa som jag - högst motvilligt - kan komma att göra i framtiden.


Så om DU skäms över din flygtid, över dina flygresor och de utsläpp som du och de har förorsakat - så är det din sak. Kompensera för det - överkompensera gärna för dina utsläpp, om det är vad du känner att du behöver göra för ditt själsliga välbefinnande - men skambelägg inte andra för att du skall må bättre.

Uppmuntra gärna dina vänner att inte resa på flygsemestrar, att inte flyga kortare resor inrikes om de inte behöver och kan ta sig dit de skall med tåg, eller ta nattåget till och från konferenser. Peppa och stötta och uppmuntra dem.

Men skambelägg dem inte när de väljer att ta flyget. Den där resan är kanske deras enda glädjeämne under året, kanske någonting som de har sett fram emot hela livet.

DU har ingen rätt att skambelägga någon.

DU är nämligen inte perfekt, bara för att DU väljer att inte flyga.

Bara mänsklig.




fredag 21 juni 2019

Önskar alla en riktigt trevlig midsommar!



Själv tänker jag fira litet stillsamt genom att skämma bort fossigarna, som inte har farit särskilt väl i sommarvärmen. På dagens program står bland annat att lägga upp dem framför fläkten och låta dem svalkas av riktigt ordentligt. Längre fram så skall de få ett dopp i en balja med riktigt kallt vatten - följt av ett härligt varmt fotbad med mängder med fluffigt skum och sedan upp framför fläkten igen.

På menyn står potatissallad med soltorkade tomater och rökt skinka till lunch. Och lax i folieknyte till middagen. Dessvärre ingen sill och inte heller någon rökt eller gravad lax - mitt matsmältningssystem kräver att alla fiskrätter skalla vara väl kokta, stekta, ugnsbakade eller grillade. Så har det varit sedan nittiotalet, när mängder av favoriträtter fick strykas från menyn.

Det blir inga jordgubbar heller, jag hittade inga som såg riktigt fräscha och inbjudande ut samtidigt som de kändes prisvärda. Det fick bli hallon istället, och det är ju inte så tokigt det heller.

Hoppas att ni får en riktigt härlig midsommar!



söndag 2 juni 2019