tisdag 17 oktober 2017

En märkligt grå morgon

Södertörn, söder om Stockholm.

Hela morgonen har ett tjockt, grått molntäcke legat över trakten. Som ett extra täcke som bara inbjuder till att rulla över på sida, dra det över huvudet och somna om. Det blåser inte så mycket längre, det regnar inte heller. Tror jag, det smattrar åtminstone inte på fönsterblecken som det gjorde medan det var mörkt. Det känns ganska råfuktigt.

Någon sällsynt gång ser det som om molntäcket är på väg att spricka upp. Några minuter senare drar ett askgrått moln in och det känns som som om det är natt igen.

Just nu är det mörkare än det någon gång varit sedan det först ljusnade. Askgrått. Allt kompaktare. Höstfärgerna är nästan på väg att tona bort igen.





måndag 16 oktober 2017

Helgens skrivande

Det blev inte bara läsande i helgen, det blev en hel del skrivande också. Jag har en tid oroat mig för att jag tappat Jennie, min kvinnliga huvudperson, ur sikte. Hon ägde prologen, den var helt berättad ur hennes perspektiv, men sedan dess har hon utöver några referenser till henne varit osynlig eftersom hon varken är  involverad i handlingen i den nya början jag skriver just nu eller ens fysiskt närvarande.

Eftersom jag saknade henne och hennes perspektiv hade jag fällt in en scen med henne men när jag i slutet av förra veckan läste igenom hela den nya början fick jag dock en chock. Trots den nya scenen kändes det som om det var Carl Johans och Evas historia snarare än Carl Johans och Jennies.

Och, OK, det finns en historia mellan Carl Johan och Eva - en ungdomsförälskelse. Men den är avslutad sedan länge, Eva är lycklig - hon är gift (mycket lyckligt) och blivande mor - och det här är inte ett slags andra chans historia. Nope. Det enda som kanske spökar litet där är väl att själva avslutet på deras historia blev tämligen stormigt och lämnat en del sårade känslor och taggar i tassarna på såväl Carl Johan som Eva (och i förlängningen också hennes make). De behöver allesammans ett slags bokslut.


Men Jennie, min kvinnliga huvudperson, hade försvunnit från radarn. Ända till en scenen jag lagt till i åttonde kapitlet, framför allt eftersom jag saknade hennes röst och hennes perspektiv så mycket. Och jag var faktiskt rätt nöjd med den scenen. Den hade en härlig, rolig ton. En ganska häftig tvist. Men genomläsningen visade att den dessvärre inte var på långa vägar nog för att fylla det tomrum som uppstått.

Så jag har ägnat helgen åt att bryta upp delar av den scenen till kortare scener, som jag kunnat portionera ut där de tidsmässigt passat in i tidigare kapitel, och skriva om den större scenen. Eventuellt måste jag lägga till ytterligare en eller ett par scener ur Jennies perspektiv, jag måste läsa igenom det igen först och känna efter, men nu vet jag i alla fall vad jag har för trådar att spinna på.


Så det har varit en fullspäckad skrivhelg också.


Jag tror att jag brutit mot i stort sett varenda regel för vad som gör romance till romance så här långt. Åh, den har för all del på sitt speciella sätt en form av lyckligt slut. Åtminstone ett etappslut. Men ändå.

Text tycks, förefaller det ibland, ha sin egen vilja och det är nog bara att acceptera att det här förmodligen kommer att bli mer av en romantisk släktkrönika än renrasig romance. Men när texten så tydligt och så starkt visar vartåt den vill, och resultatet blir så starkt som det ändå blir, tror jag inte det vore någon särdeles bra idé att försöka tvinga den åt ett håll den uppenbarligen inte vill flyta naturligt.





Helgens läsning

Det har varit en ganska blåsig oktoberhelg med varierande väder och tvära kast mellan solglimtar och spöregn över min del av Södertörn. Med andra ord en perfekt läshelg som bjuder in till att tända ljus och krypa upp i favoritfåtöljen med en bok.

Den här helgen blev det fråga om två böcker som lästes parallellt. Den ena var en nysvensk romance - Simona Ahrnstedts nya, maffiga romance. Det var ren glädje- och njutningsläsning och jag har ett par kapitel kvar att njuta av senare i dag.



Den andra boken var research för mitt eget skrivande. Inte för mitt nuvarande huvudskrivprojekt, utan för en romantisk historia jag skissat på. En historia som tar sitt avstamp under stadsbranden i Sundsvall 1888 - där stora delar av huvudpersonernas liv läggs, i likhet med Sundsvall, i ruiner och båda tvingas bygga upp en helt ny tillvaro - även om det mesta av handlingen utspelar sig några år senare.


Intressant och gripande läsning, även om den kanske inte riktigt gav mig alla de detaljer jag hade behövt för mitt kommande skrivprojekt. Men jag vet hur som helst betydligt mer än tidigare.


Detta var min läshelg. Så, hur såg er läshelg ut?




fredag 13 oktober 2017

Som jag längtat!

Har just kommit hem från en kylslagen promenad till centrum - och där kan man snacka om att det så här års bara är någorlunda varmt när solen skiner - med ett vadderat paket från Bonniers under armen.

Innehållet var den här efterlängtade godbiten.

Perfekt höstläsning.


Efter middagen skall här bli läsa av!






Frustrationen...

...när man inser att boken man just börjat läsa inte är listad på GoodReads så man kan pricka av den. Nåja, det blir till att läsa så som jag gjort i alla år jag läste innan jag upptäckte GoodReads för ett par år sedan.

Riktigt bra bok, så här långt. Köpte den under bokrean i våras, som research för ett skrivprojekt jag nosar litet på när mitt huvudprojekt vilar. Sundsvallsbranden utlöser en rad händelser som resulterar i historien i fråga.

Mycket intressant att flera städer och orter brann denna torra, stormiga sommardag. Jag kände till Umeå och Lilla Edet, men fler orter eldhärjades också denna dag.