Skrivdagbok – 23 januari 2022

Fortfarande strömlös dator och ännu ingen strömkabel till skrivardatorn men kreativitet är kreativitet så jag skriver på ett nytt projekt inom UG – på fel dator.

Detta är ett nytt projekt för en ny första bok i serien, (vilket kommer att göra den redan påbörjade Förvaltaren till den andra boken i serien istället).

Förklaringar till varför jag har tagit ett så drastiskt steg följer längre ned, men det är bland annat lite problematiskt eftersom jag inte kommer åt styr- och strukturdokumenten för UG-konceptet på gamla datorn, min ordinarie ”ordbehandlare”. 

Så just nu får jag mer eller mindre treva mig fram i blindo. 

Men onekligen kul att vara på g igen.

Med start i lördags så har jag så här långt: 

• Skapade en mall (som jag är rätt nöjd med) på Contentent datorn (alltså den dator som jag skriver content på) för att kunna skriva mina egna skrivprojekt fram tills att jag får en ny strömkabel till ”ordbehandlaren” (d v s min gamla dator).
  
  Det var för övrigt inte det enklaste i ett Word som är flera generationer senare än det jag har på gamla datorn (och som jag är van att närmast ha i ryggmärgen)
  
  
• Lärde mig var jag hittar en rad funktioner i Word på Content-datorn som jag är van att använda när jag skriver på min gamla dator, men som här är dolda i olika paneler och undermenyer (och definitivt inte där jag är van att finna dem)
  
  
• Började skissa upp första kapitlet i form av en scen mellan en finansiellt desperat ung man och hans välbärgade mormor – bra relation, bra kemi – men scenen måste byggas ut

Det var verkligen härligt att komma i gång med skrivandet igen under gårdagen. Tro mig, det är tokfrustrerande att känna att kreativiteten finns där – i fulla mått, att den närmast håller på att bubbla över. Utan att kunna få något ordentligt utlopp för den. Att vilja skriva och skriva och skriva – och inte kunna låta fingrarna dansa över tangentbordet.

Första kapitlet flödar hur som helst på bra, det blev nästan tolv sidor bara den första dagen. Den första scenen beskriver en fin relation mellan en desperat ung man som har ärvt en finansiell katastrof efter sin far och hans välbärgade mormor, som tvingas inse att hon trots allt inte är rik nog att kunna rädda honom.

Så här långt så är det mest dialog och reflektioner, för att sätta scenen och omständigheterna i hjärnan. Nu måste jag bygga ut scenen efterhand med deras interagerande, deras känslor, samt göra omgivningen betydligt mer detaljerad än den skissartade version som den i nuläget utgör.

Att tidigarelägga denna historia (som initialt var planerat att komma några år senare i konceptet) gör det möjligt för mig att kunna skriva utkastet till en bok som utspelar sig före ”Förvaltaren” (arbetsnamn) i UG-konceptet (som för närvarande är oåtkomlig på min strömlösa gamla dator).

Det var absolut nödvändigt att lägga den historia som jag nu har börjat skriva på i Content-datorn före Förvaltaren, annars hade risken varit allt för stor att skriftligt gräva onödiga fallgropar eller gå i oförutsedda fällor i förhållande till strukturen och tidslinjen i UG-konceptet.

”Been there, done that” med mitt huvudskrivprojekt, som jag fortfarande (efter nästan 10 års vedermödor) håller på att trassla ut ur en veritabel tågurspårning i tunnel under ett berg i oländig terräng. 

Ingen önskan att upprepa detta. 

Genom att ändra marginellt i tidslinjen och lägga denna historia före ”Förvaltaren” så kan jag med relativt enkla medel justera den texten (Förvaltaren) i förhållande till denna. Utan att vara beroende av vartåt den historian drar i väg (eller hur de som skulle ha kommit mellan den och denna i sin tur kommer att utveckla sig).

Och utan tillgång till styr- och strukturdokumentationen för UG-konceptet.

Denna historia hade fördelen att den inte är definitivt bunden till något bestämt år (den hade bara blivit lite löst planerad att utspela sig några år in i UG-konceptets tidsaxel). Det gjorde att den var enkel att flytta. Att det också är en tilltalande historia, med tilltalande huvudpersoner, gör den bara mer frestande att få sätta tänderna i.

Öppningsscenerna utspelar sig för övrigt i Bohuslän.

Kreativiteten blommar men läget är strömlöst

Ni vet hur det är. Ibland kan man inte skriva eftersom kreativiteten står på noll. Man saknar energin. Orken. Lusten. Hågen. Man har ingenting att säga. 

Kanske framförallt eftersom ens personer inte är hågade att prata med en. 

Under de sista månaderna av 2021 så började dock saker på att röra på sig. Sakta, sakta, ungefär som ett rostigt gammalt maskineri lite knirrande och motspänstigt drar igång efter att ha stått oanvänt i månader.

Jag började på att skapa ny strukturer som gjorde att spretande trådar, osammanhängande fragment och oförenliga idéer plötsligt bildade en begriplig helhet med såväl sammanhang som potential att bli någonting alldeles extra.

Jag var på gång (och mina personer pratade formligen i munnen på varandra för att bli först med att berätta sina historier för mig). Och jag skrev så fingrarna dansade över tangentbordet - och det var helt sagolikt!

Som om dammluckorna hade öppnats och kreativiteten bara flödade.

Så kom nyårsaftons morgon.

Datorn fungerar förhoppningsvis fortfarande.

Men strömkabeln är stendöd.

Jag har testat den i en annan dator, där den i nödfall också har fungerat till husbehov. Ingen strömming.

Och, nej, det går givetvis inte att använda den andra datorns strömkabel till min gamla dator. Om nu någon skulle tro att skulle kunna vara så enkelt och smidigt. Själva kontakten är kortare och sedan blir fästet för tjockt, för tidigt. Om jag nu lyckas göra den bilden begriplig.

Ibland kliar det i fingrarna efter att få skriva. Men tills jag har fått tag på rätt sorts strömkabel till det gamla datorskrället så får jag försöka komma ihåg vad min personer vill få fram och hur historierna hade börjat utveckla sig.

Frustrationen.