Kränkt vit mormor med barnvagn

I går så tog jag bussen till ICA i en grannförort – vi har inte längre någon ICA-butik i mitt lokala centrum och ICA-kortet utgör lejonparten av min hushållsbudget.

Det började som rofylld resa i ett nysnötyngt vinterlandskap en tidig lördagsförmiddag. Men stillheten bröts när vi kom upp i de mer välbärgade radhusområdena och en mormor med minst två barnbarn och en barnvagn steg på.

Hon var den högljudda sorten, som älskar att påpeka att allting är någon annans fel och att hon minsann alltid har rätt och att hon aldrig gör någonting fel. Vilket hela bussen blev upplyst om under de följande tio minuterna.

Jag satt med ryggen till, längre fram i bussen, men om jag förstod det rätt så fanns det redan en barnvagn på bussen (det finns ordentlig plats för minst två barnvagnar) och hon var sur för att föräldrarna inte flyttade sin vagn så att hon fick platsen mitt för bussens mittdörr. Detta eftersom hon inte var van att köra barnvagn och det krävdes lite manövrerande för att få in vagnen smidigt på den andra platsen – vilket den perfekta mormodern, som minsann aldrig gjorde någonting fel, uppenbarligen hade vissa problem med.

Föräldrarna till barnet i den första barnvagnen var tydligen invandrare – och allt var självklart, enligt kränkt vit mormor med gäll stämma – deras fel. Det blev en massa upprört grumsande om att ”i SVERIGE talar vi SVENSKA!!!” när de inte ville flytta på sin vagn på hennes order – och varför skulle de det?

Det fanns, som sagt, gott om plats för två barnvagnar på barnvagnsplatsen.

Såvida man inte var lat och bekväm och vill ha allting serverat på silverbricka.

Mormors upprörda och högljudda grumsande fick hennes yngsta barnbarn att börja gråta.

Det var uppenbart inte alls hennes fel – oh, nej, då!

Hur kunde någon ovänlig själ tro någonting sådant?

(Hm – att kränkt vit mormor hade en hög och gäll röst som kunde ha väckt slumrande barn också utanför bussen, skulle kanske kunna vara till någon ledtråd).

Det där med ”i Sverige talar vi svenska” blev ett återkommande tema som ältades till leda för alla i bussen som gitte lyssna. Och, eftersom kränkt vit mormor hade en hög och gäll stämma så var alla som inte gitte lyssna på henne tvungna att göra det också.

Grumsandet och ältandet fortsatte även sedan föräldrarna med barnvagn nummer ett steg av. Högt, gällt, indignerat. Tills en kvinna som satt bakom mig uppenbarligen fick nog och sade åt henne att vara tyst. Som svenska så fick hon skämmas för henne.

Kränkta mormor blev verkligen kränkt och tyckte att det var ingenting som angick henne (kvinnan bakom mig).

Som svarade någonting i stil med att om hon försökte göre det till allas angelägenhet så fick hon finna sig i att en del tyckte att hon hade fel. Och till slut fick nog av hennes uppförande.

Sedan blev det tyst på kränkt vit mormor, som också strax därpå gick av med både barnvagn och barnbarn.

Jag kunde initialt kanske ha en viss sympati för en kvinna som uppenbarligen inte var särskilt van att hantera en barnvagn i kollektivtrafiken och hamnade i en situation som krävde lite manövrerande. 

Men jag har aldrig haft vare sig sympati för eller tålamod med människor som högt och påstridigt prompt ska pådyvla andra sina åsikter.

Så, bra rutet, okända kvinna bakom mig! 

Bloggar kommer och går

När jag bläddrat igenom bloggen nu på morgonen så har jag upptäckt att jag fortfarande följer vissa bloggar som inte har varit aktiva på många, många år. Ett år. Två år. Tre. Fem. Sju.

Räknat från februari 2022. Om du läser detta längre fram så är årtalen förmodligen högre än så. Eller också är bloggarna borta ur mitt flöde, antingen för att de har tagits ned från nätet eller för att jag kommit ihåg att gallra och städa upp i mitt bloggflöde.

Varför jag inte har gjort det än?

Vissa av dessa bloggar har haft kortare eller längre pauser tidigare – så vem vet? Kanske kommer de tillbaka veckan efter det att jag plockat bort dem. Eller kanske aldrig.

Andra hade jag stort nöje av att följa genom åren och har lärt mig mycket om såväl skrivande och romancegenren som andra intressanta områden från. Av? Ifrån?

Sak samma. Ni kan nog förstå andemeningen, även om semantiken kanske blev för invecklad för att en morgontrött bloggare ska orka försöka veckla om den.

Hur som helst, så länge de bloggarna finns kvar på nätet så återvänder jag ibland för att kolla en detalj. Eller kanske läsa igenom något särskilt intressant gammalt blogginlägg som tog upp ett ämne eller frågor som jag har haft särskild nytta av i mitt skrivande. Eller som helt enkelt var roande. 

Många gamla romancebloggar har t.ex. fått mig att upptäcka nya, spännande romanceförfattare.

Så sett ur vissa perspektiv så är dessa bloggar ett slags tidsarkiv.

Andra gamla bloggar åter är skapade av personer som jag känner - eller i vissa fall är ytligt bekant med. Personer som har testat på att skapa en blogg, kanske kring ett skrivintresse men lika ofta för livet i stort och i smått, men sedan har livet kanske tagit andra vägar och tiden för bloggande minskade eller också försvann intresset.

Jag känner igen det där. Min egen aktivitet här på bloggen går i vågor. Vissa år finns orken, engagemanget och intresset där. Andra år är det motigare, mer av en kamp – med sporadiska utbrott av engagemang för ett ämne eller en händelse.

Och ibland, så har jag helt enkelt ingenting vettigt att säga. 

• Ingenting nytt på skrivfronten
• Ingen dråplig epistel om en pendlares vedermödor i kollektivtrafiken
• Inga nostalgiska episoder om Nellie från hundåren
• Inga reflektioner kring samtida händelser
• Just inget nytt att säga om romance eller romancegrenen
• Varken tid, ork eller energi nog för att göra bokrecensioner – jag vet, det var länge sedan

Och ibland så undrar jag om någon ens är intresserad av vad jag eventuellt skulle komma på att skriva om. Kanske är det helt enkelt bara för mig själv?

För mitt eget nöje av att se texten växa fram under mina fingrar, ett sätt att samla och kanalisera mina tankar?

Och kanske är det skäl nog.

Bloggar kommer och går. Den här består.

Även om aktiviteten kanske går i vågor.

Hur som helst, en dag så kommer jag förmodligen att städa upp mitt bloggflöde och bara följa aktiva bloggar. Men det blir inte idag.