torsdag 26 augusti 2021

Hissen som landade i vattnet – en evighetshistoria av förtretligheter

Om informationen till resenärerna på SL.se inte är korrekt så saknar den inte bara relevans för mig som resenär. Den är vilseledande och går inte att lita på.

Ta t.ex. hissen vid min station.

Den har varit avstängd på grund av tekniska problem i evigheter sedan den tidigare under sommaren landade i ett vattenfyllt hisschakt efter ett lokalt slagregn.

Det har tydligt stått på stationsinformationen på sl.se.

Tills i går.

Då var den informationen försvunnen.

Vilket ju borde betyda att hissen åter fungerade, eller hur?

Glad i hågen bestämde jag mig för att testa den teorin. Speciellt eftersom jag var innerligt trött på att behöva gå en längre sträcka till den andra pendeltågsuppgången – vilket i sin tur också innebar att jag hamnade i fel ände av tåget vid framkomsten till min destination och fick längre gångsträckor även där.

Nu skulle jag åter kunna komma betydligt närmare min egen port.

Det var bara det att i biljetthallen så möttes jag av meddelandet vid hissen att reparation pågick och att det snart skulle vara klart.

Det blev att mödosamt, steg för steg och fot för fot, ta sig nedför trappan.

Muttrandes och svärandes över min och SLs vitt skilda syn på relevant och korrekt information till kunderna. För att reparation pågår och snart ska vara klar, är definitivt inte liktydigt med att hissen FUNGERAR.

Alltså borde varningen på hemsidan ha kvarstått till dess att reparationen verkligen var slutförd och hissen fungerade igen.


söndag 1 augusti 2021

Är du ett Brago- eller Mariekexbarn?

Som barn så älskade jag att få några Brago-kex till saften  till elvafikat på balkongen varma sommardagar. Det var inte alls samma känsla de gånger när mamma hade köpt Mariekex - "det var trevligt med variation". 

Det var inte det att jag hade någonting direkt emot Mariekex - de var fullt OK. Men inte till det heliga elvafikat!

Eller den lika viktiga picknicken på badstranden eller i olika parker.

Jag minns en gång, en sommar när vi hade åkt ut till Gålö havsbad vid Skälåkersviken på Gålö i Haninges kustband. Det var en lång och ofta varm resa som omfattade både pendeltåg och buss för att ta sig till stranden. Man såg alltid fram mot att få breda ut filten öppna kylväskan och ta fram smörgåsar  och för mina föräldrars del skruva upp termosen och hälla upp en efterlängtad kopp kaffe. För min del en annan termos, fylld med väl kyld saft.

Och efter smörgåsarna - så skulle det också bli några Brago-kex.

Det visste jag, jag hade sett rullen i skafferiet när mamma tog fram bröd för att göra i ordning smörgåsarna. Så jag åt min smörgås med ost och medvurst, såg ut över det solglittrande vattnet och såg fram emot att få bada. Men först så skulle jag ha mina nästan lika efterlängtade Brago-kex.

Så döm om min fasa när mamma tog fram en oöppnad rulle med Mariekex!

Hon såg min min - jag tror inte att jag ylade av frustration - och sade någonting i stil med:

     "Jag vet. Men det var inte så många kex kvar i rullen att det hade räckt till oss allesammans."

Och sedan, självklart:

     "Och det är ju alltid trevligt med lite omväxling."


Det är inte det att jag har någonting direkt emot variation - men Brago-kex var under min barndom definitivt inte en variabel.



Så, hur är det?

Är du ett Brago- eller Mariekexbarn?