torsdag 29 december 2016

Tessa Dare – Do You Want to Start a Scandal

New York Times bästsäljande författare Tessa Dare, är en romanceförfattare som skriver varma, roliga böcker som stundtals är en smula galna. Och stundtals halvt geniala. Hennes förmåga att variera teman och spinna originella, gripande, romantiska historier kring sympatiska - men motspänstiga - huvudpersoner är närmast fenomenal. Många skratt och några tårar kan i det närmaste garanteras när man får en Tessa Dare romance i händerna.

Do You Want to Start a Scandal är en crossover mellan två av Tessa Dares mest älskade serier, Spindle Cove serien och Castles Ever After serien. Detta eftersom huvudpersonerna har sina rötter i respektive serie.

Spindle Cove serien handlar om de självständiga kvinnorna i byn Spindle Cove och männen som avgudar dem och Charlotte Highwood har spelat en mindre roll i samtliga böcker i serien. Piers Brandon, Lord Granville, hade en titelrollen i den andra boken i Castles Ever After serien, Say Yes to the Marquess, även om det den gången var hans bror som fick flickan.

Nu är det emellertid Piers och Charlottes tur att stå i rampljuset. Som alltid när det är Tessa Dare håller i pennan (och den oförlikneliga Mrs Highwood är med i spelet) kommer skrattmuskulaturen garanterat att bli väl motionerad.



Om Do You Want to Start a Scandal
(Baksidestext)  

On the night of the Parkhurst ball, someone had a scandalous tryst in the library.


  •     Was it Lord Canby, with the maid, on the divan?
  •     Or Miss Fairchild, with a rake, against the wall?
  •     Perhaps the butler did it.

All Charlotte Highwood knows is this: it wasn’t her. But rumors to the contrary are buzzing. Unless she can discover the lovers’ true identity, she’ll be forced to marry Piers Brandon, Lord Granville—the coldest, most arrogantly handsome gentleman she’s ever had the misfortune to embrace. When it comes to emotion, the man hasn’t got a clue.

But as they set about finding the mystery lovers, Piers reveals a few secrets of his own. The oh-so-proper marquess can pick locks, land punches, tease with sly wit … and melt a woman’s knees with a single kiss. The only thing he guards more fiercely than Charlotte’s safety is the truth about his dark past.

Their passion is intense. The danger is real. Soon Charlotte’s feeling torn. Will she risk all to prove her innocence? Or surrender it to a man who’s sworn to never love?




Do You Want to Start a Scandal

Tjugoåriga Charlotte Highwood har ingen som helst lust att gifta sig. Åtminstone inte ännu. Olyckligtvis har hennes mor andra åsikter och gör allt för att kasta Charlotte i armarna på lämpliga, ogifta män. Någonting som, efter en särskilt spektakulär incident, givit Charlotte det föga smickrande öknamnet ”The Desperat Debutant” och fått aristokratiska ungkarlar att sky henne som pesten.

När Charlotte och hennes mor nu är gäster på ett förnämt lantgods, där också den förnäme – och ogifte – diplomaten Piers Brandon, Lord Granville, är gäst är hon djupt oroad för vilka nya skandaler hennes mor kan komma att ställa till med i sin iver att kasta Charlotte i hans armar.

Under en bal första kvällen på godset smyger hon sig undan till biblioteket för att varna Lord Granville för den hotande faran. Piers Brandon, som har egna skäl till att befinna sig såväl på godset som i biblioteket, är dock mer road än oroad. Men innan Charlotte hinner lämna biblioteket blir de överrumplade av ett kärlekspar på jakt efter en lämplig mötesplats, tvingas ta skydd bakom gardinerna i fönstersmygen och blir ofrivilligt åhörare till deras möte.

Efteråt, innan de hunnit lämna biblioteket blir de överraskade igen. Och anklagade för att vara kärleksparet som just haft ett lönnligt – och högljutt – kärleksmöte.

Enligt konvenansens alla regler finns det bara en sak för Piers att göra efter att ha komprometterat Charlotte så grundligt. Han friar.

Charlotte är förfärad – hennes mor är dock hänryckt – inför tanken på ett kärlekslöst äktenskap med en så pass mycket äldre, reserverad och sofistikerad man. Hon är fast besluten att finna det mystiska kärleksparet och tvinga dem erkänna.

Det visar sig bli svårare än hon föreställt sig. Farligare också.

Och medan sökandet pågår växer sig attraktionen mellan henne och Piers allt starkare, allt mer passionerad. Men Piers har svurit på att aldrig älska någon och Charlotte känner sig allt mer kluven.

Är hon beredd att riskera att älska Piers, utan hopp om att hennes kärlek en dag kommer att bli besvarad? Eller skall hon riskera allt, till och med sitt liv, för att bevisa sin oskuld?



Mitt omdöme

Härmed kan jag med glädje konstatera att Tessa Dare är i högform. Do You Want to Start a Scandal är närmast sanslöst rolig. Samtidigt är den ljuvlig. Som en romantisk liten pralin med lättsam, lättsmält mysteriefyllning, en svag smak av fara och en stor dos humor.

Piers och Charlotte är så fel för varandra – och samtidigt så rätt. De är så söta tillsammans. De är ömsinta mot varandra. De ser på varandra med humor, tålamod och förståelse och förlitar sig (med vissa undantag) på varandra men Piers reservationer när det gäller kärlek hotar att lägga krokben för deras lycka.

Och om du passerar frukt- och grönsaksdiken på stormarknaden, hoppas att ingen placerat auberginer intill persikor. Hoppas.

För du kommer att skratta högt.
Du kan inte hjälpa det. 


Tessa Dare har med Do You Want to Start a Scandal skrivit en varm, härlig bok som på en gång är lättsamt roande och gripande. Många skratt och kanske också några tårar kan i det närmaste garanteras.

Men vad som särskilt lyfter boken för mig är att Tessa Dare lyckats få mig att sympatisera med den irriterande, oförlikneliga intrigmakerskan Mrs Highwood, som gått till vägs ände för att se till att hennes döttrar blir tryggt gifta, och till och med lämnat mig nyfiken på hennes historia.

Det, är verkligt skickligt hantverk!



Betyg: 9 hjärtan av 10

http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page_29.html




(som har en annan betygsskala)






Do You Want to Start a Scandal
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare tips om romantisk läsning:

2016

- The Study of Seduction, av Sabrina Jeffries
- Duke of Sin, av Elizabeth Hoyt

Här ovan börjar Romanceportalens egen betygsskala gälla. 

Tidigare recenserade böcker är ej betygssatta (och kommer, åtminstone i dagsläget, inte heller att betygssättas retroaktivt).

- Marrying Winterborne, av Lisa Kleypas
- En enda risk, av Simona Ahrnstedt
- Only Beloved, av Mary Balogh
- Only A Kiss, av Mary Balogh
- The Art of Sinning, av Sabrina Jeffries
- Gloria, av Åsa Hellberg
- Cold-Hearted Rake, av Lisa Kleypas
- Four Nights with the Duke, av Eloisa James
- Lord Dashwood Missed Out, av Tessa Dare
- Sweetest Scoundrel, av Elizabeth Hoyt
- Daniel’s True Desire, av Grace Burrowes
- Tremaine’s True Love, av Grace Burrowes

2015

- Irresistible, av Mary Balogh
- Lady Maggie’s Secret Scandal, av Grace Burrowes
- Married To The Viscount, av Sabrina Jeffries
- When a Scot Ties the Knot, av Tessa Dare
- The Lady Risks All, av Stephanie Laurens
- Fool Me Twice, av Meredith Duran
- All in, av Simona Ahrnstedt (tips om kommande, översatt bok) 
- Lady Eve’s Indiscretion, av Grace Burrowes
- Lady Louisa’s Christmas Knight, av Grace Burrowes
- Dearest Rogue, av Elizabeth Hoyt
- Wed Him Before You Bed Him, av Sabrina Jeffries
- The Taming of Ryder Cavanaugh, av Stephanie Laurens
- And Then She Fell, av Stephanie Laurens
- Three Weeks With Lady X, av Eloisa James
- The Bargain, av Mary Jo Putney
- The Virtuoso, av Grace Burrowes
- The Soldier, av Grace Burrowes
- The Heir, av Grace Burrowes
- If the Viscount Falls, av Sabrina Jeffries
- How the Scoundrel Seduces, av Sabrina Jeffries
- The Temporary Wife, av Mary Balogh
- The Dangerous Lord, av Sabrina Jeffries
- The Duke’s Disaster, av Grace Burrowes
- This Duchess of Mine, av Eloisa James
- A Duke of Her Own, av Eloisa James
- A Lady Never Surrenders, av Sabrina Jeffries
- To Wed a Wild Lord, av Sabrina Jeffries
- How to Woo a Reluctant Lady, av Sabrina Jeffries   
- A Hellion in Her Bed, av Sabrina Jeffries 
- The truth About Lord Stonville, av Sabrina Jeffries
- The Hellions of Halstead Hall, av Sabrina Jeffries (introduktion till serien)
- Only a Promise, av Mary Balogh
- The Lady Most Likely, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- En enda hemlighet, av Simona Ahrnstedt
- Only Enchanting, av Mary Balogh
- The Lady Most Willing, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- Not So Innocent, av Laura Lee Guhrke
- To Catch an Heiress, av Julia Quinn
- Say Yes to the Marquess, av Tessa Dare
- By Winter's Light, av Stephanie Laurens

2014

- The Black Cobra Quartet, av Stephanie Laurens
- The Casebook of Barnaby Adair, av Stephanie Laurens
- David, av Grace Burrowes
- The Promise in a Kiss, av Stephanie Laurens
- Cynster-serien - Släkt och vänner, av Stephanie Laurens
- It Happened One Night och It Happened One Season, av Mary Balogh
- The Ideal Wife och A Precious Jewel, av Mary Balogh
- Ladyns hemliga brev / The Lady and the Laird, av Nicola Cornick
- How To Marry A Marquis, av Julia Quinn
- The Bastion Club Novels, av Stephanie Laurens
- Spindle Cove series, av Tessa Dare
- Twas the Night After Christmas, av Sabrina Jeffries
- Lady Whistledown-serien, av Julia Quinn m f
- En enda natt, av Simona Ahrnstedt
- The Captive Hearts Series, av Grace Burrowes
- The Perfect Lover, av Stephanie Laurens
- Gareth, av Grace Burrowes
- Cynster serien - Tvillingarna, av Stephanie Laurens
- Regency Christmas special, ett axplock av Mary Baloghs julskildringar
- Suddenly You, av Lisa Kleypas
- A Christmas promise, av Mary Balogh
- The Bedwyn Prequels, av Mary Balogh
- Wallflower series, av Lisa Kleypas
- The Duke's Men - de 2 första böckerna, av Sabrina Jeffries
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas



onsdag 28 december 2016

Romanceportalen under 2016

Under julhelgen har jag börjat arbeta på en ny recension till Romanceportalen, den sista för året. Givetvis under förutsättning att jag hinner å den klar i tid. Det är Tessa Dares Do You Want to Start a Scandal som står på tur.

Det har inte blivit så många recensioner i år som det blivit 2014 och 2015. Det har varit så många funderingar kring hur jag skall gå vidare, hur jag vill utforma recensionerna, vad jag eventuellt skall ta mig till med Romanceportalen - hur länge kommer det att hålla att behålla den som en sektion av min hemsida/blogg?

Kanske kommer det, förr eller senare att bli nödvändigt att separerar den och ge den en egen plattform. Men jag fasar för den dagen, de olika delarna av hemsidan/bloggen är, trots sina olika inriktningar, så integrerade i varandra att det vore nästan som att försöka separera siamesiska tvillingar med ytterst komplicerad sammanväxningar.


Men jag har i alla fall fått några saker att falla på plats. Tack vare resonemang med Kristina Westling (som visade sig vara ett utmärkt bollplank) har jag dels infört ett betygssystem för böckerna (och finslipat det - och vissa detaljer hade jag förmodligen inte fått rätt så snabbt utan Kristinas synpunkter) och dels fått bättre fason på recensionerna.

Nu känns det som om systemet sitter som det skall. Som om jag med tillförsikt kan gå vidare med recensionerna in i 2017. Och resten av framtiden.

Fast jag har vissa idéer jag grunnar på. Vi får se vad det blir av dem, om jag kan förverkliga dem. Om de faller ut så som jag tänkt mig.


Något annat jag jobbat med är att ge Romanceportalsdelen av min hemsida/blogg en genomgripande fasadrenovering i form av bättre en tydligare vinjett för de sidor som ingår i den här delen av min hemsida.







Och jag kan inte säga annat än att jag är väldigt nöjd med resultatet.



Jag har också skapat en sida om Svensk Romance - för ni vet väl att svensk romance under 2016 genomgått något av en transformation när flera nya författare sällat sig till Simona Ahrnstedt och breddat den svenska romancens perspektiv?

Jag hoppas att under 2017 kunna recensera flera av dessa böcker. Och jag ser verkligen fram emot vad 2017 kommer att innebära för svensk romance!


2016 har med andra ord medfört en hel del förändringar, som föregåtts av en många funderingar. Vidare har jag under året också läst en ny romanceserie av Stephanie Laurens som är så tätt sammanvävd att jag känt att jag inte kan börja recensera den innan jag läst den sista boken, som kommer vid årsskiftet.

Samtidigt har årets bokbudget varit något anorektisk och vissa av böckerna jag köpt och läst har jag behövt grubbla litet extra över och kommer att behöva läsa om och ta ställning till innan jag är redo att skriva en rättvisande recension.


Ännu en sak jag funderat över är det faktum att inte riktigt allt jag läser är romance. Skall jag hålla benhårt fast vid syftet att bokrecensionerna här skall vara 100%-igt romancegenreorienterade eller finns det utrymme också för en och annan bok från andra genrer som jag anser förtjänar att tipsas om?

Samtidigt vill jag absolut inte bryta flödet av romancerecensioner med allt för från genren avvikande böcker, eftersom syftet med Romanceportalen från första stund varit att fokusera på genren och bygga upp den till en mötesplats för romanceintresserade som vill läsa om romance på svenska.


Kan jag köra två olika, vitt skilda, flöden av recensioner på samma blogg?
Utan att det blir totalt haveri?

Hm. Det verkar vara en fråga som jag behöver grubbla vidare på, inför och under 2017.



Under julhelgen...

har jag gått i närkamp med andra kapitlet i huvudtexten, som för var dag blivit litet bättre och bättre. Men jag har också upptäckt vissa motsättningar, som t ex att jag inte riktigt har planritningarna för en av huvudpersonernas hem riktigt klar för mig. Ibland har jag skrivit att ett rum vetter mot gatan, ibland att det har utsikt över planteringarna på bakgården.

Jag måste ta mig en funderare. Eventuellt måste jag också göra en planritning. Tur att min barndomsdröm var att bli arkitekt, vilket en rad omständigheter - inklusive min svaghet när det gäller siffror - satte punkt för. Men kontentan är att jag älskar planritningar!

För att citera Åsa Hellberg och Simona Ahrnstedt: "Wohoo!"

Eller skall det möjligen var tre o:n?

Ni ser, hur mycket jag vet.
Ber om ursäkt för eventuella felciteringar.


Jag har, trots mitt löfte till mig själv om att låta den vila tills jag kunde se på den med utvilade ögon och utvilad hjärna, pillat litet i prologen också. Ingenting större, bara litet finslipningar i språket. Några genomläsningar. Några detaljer här, några detaljer där. Ni, som skriver, vet.

Däremot har jag inte kommit så långt att jag tagit vid att skriva där tredje kapitlet slutar i dagsläget. Eftersom scenen från slutet av andra kapitlet rullar vidare genom upptakten av tredje kapitlet känns det som om jag behöver bena ut andra kapitlet till min belåtenhet innan jag försöker gå vidare.

Man behöver en solid grund att ta avstamp från när man skriver en komplicerad scen med två perspektiv, annars kan man hamna var tusan som helst. 



På tal om Åsa Hellberg så läser jag just nu den första av mina julklappsböcker till mig själv, Sonjas sista vilja, en ljuvlig liten pralinen som jag fick signerad när Åsa hade en signering i Farsta helgen före jul.

Jag lyckades faktiskt spara mina julklappsböcker till julafton, även om frestelsen var stor. Kanske håller jag omsider på att utveckla karaktär och disciplin?


Fast, ah, nej - så kan det väl ändå inte vara?


Hur som helst, god fortsättning!







lördag 24 december 2016

En julhälsning från bloggen och mig

Önskar härmed släkt och vänner, bloggläsare, inbitna bokslukare, hängivna romanceälskare och hela den svenska romance communityn samt alla entusiastiskt skrivande vänner en riktigt god jul!




Må skrivarglädjen flöda lika rikt som julglädjen
och må paketen med ljuvliga böcker hopa sig under era julgranar.





fredag 23 december 2016

Om att skriva slutet i förtid

Jag säger inte att man skall göra det - man skall givetvis göra så som det känns rätt för en själv att göra. Men när jag skrev slutet på min huvudhistoria (utan att ännu ha nått riktigt ända dit)uppnådde jag ett slags tydlighet - en klarhet, om man så vill - om exakt vart jag var på väg att så mycket annat föll på plats av sig självt att jag bara kan rekommendera ett försök.

Det var litet som att se ett lok växla in på rätt spår efter att ha irrat runt på en rangerbangård med oräkneliga spår - och än fler växlar. När rätt växel väl låg öppen, följde alla vagnarna (alla tidigare kapitel, alltså, i den här liknelsen) efter loket och plötsligt börjar vad som mest liknat (och stundtals också känts som) ett slamrande, krängande, svajande totalkaos rulla ut sig och komma ut på stambanan och få upp fart. Känslan, i den stunden - wow! 

När jag skrev slutet på min huvudhistoria (utan att, som sagt, ännu ha nått dit) började jag med vad jag trodde skulle bli första scenen i sista kapitlet. Som texten utvecklade sig under mina fingertoppar (det hände en del saker jag ursprungligen inte räknat med skulle hända) visade det sig dock snart att det jag skrev var första scenen i näst sista kapitlet.

Bland annat stormade en ny person in på scenen och krävde att få spela en liten men spektakulär roll - och eftersom hon passar som hand i handske för komplikationer som kommer att komma i det längre perspektivet, jag skriver trots allt redan en serie - så lät jag hennes hållas. Och njöt av att se hur texten utvecklade sig och fick en närmast otrolig dynamik.

Sedan fortsatte jag, scen för scen, passage för passage, tills jag  nådde slutet. Efter det skrev jag epilogen, som inte är skriven ur någon av huvudpersonernas perspektiv och som, även om den rundar av vissa saker i den första boken, på andra plan breddar den historia jag berättar genom att glänta på spännande dörrar till motsättningar i det förflutna som ditintills varit antydda men tämligen okända.

Att skriva slutet innan jag egentligen var där än, var för min del ett vinnande koncept som framför allt skänkte tydlighet och klarhet över vart jag var på väg (och vart jag måste få hela min text att peka).

Med tanke på att texten inte längre tar den riktning jag först tänkte mig när jag för fyra år sedan började skriva den här historian (den idé visade sig, halvvägs genom texten, inte hålla måttet utan fick revideras så kraftfullt att jag inte längre skriver samma bok jag en gång började skriva) var enbart det en ovärderlig insikt.

Att sedan skriva epilogen så som jag skrev den, var en ganska hisnande upplevelse. Så många spännande, oväntade möjligheter öppnade sig. Så många inte helt okomplicerade relationer blev tydligare. Fick kanske också, i viss mån, sin förklaring.

Nu, är jag verkligen sugen på att få börja skriva den andra boken i serien!


Skulle jag rekommendera att DU försöker skriva slutet i förtid?

Du skall givetvis göra vad som känns rätt för dig men om du kör fast någonstans i din text, om du känner att du tappat kontrollen över texten och det känns som om du förlorat styrfarten och riktningen (och inte vet hur du skall återfå den), är svaret tveklöst ja.

I bästa fall kan du få svar på alla frågor du brottas med. Eller i alla fall se vad svaren borde vara. Vilket kan visa sig väl så ovärderligt, för kanske är det så att det är frågorna du måste modifiera om du vill att texten skall skina och skimra och flyta motståndslöst mot slutet.

I värsta fall har du fått ned dina idéer om slutet på papper.
Eller åtminstone på hårddisken.


Och, fritt översatt från engelska:  

"Du kan alltid redigera en dålig sida"
(eller en OK eller någorlunda hyfsad sida)
"men du kan inte redigera en tom sida".





söndag 18 december 2016

I närkamp med prologen

Jag har tillbringat helgen i närkamp med prologen. Det var meningen att jag skulle skapa en kopia av den och se om jag kunde ta bort vissa informationstunga partier, som kanske matade läsaren med för mycket information så tidigt i berättelsen. Tanken var att istället stoppa in dessa partier, i mer eller mindre bearbetad form, några kapitel längre in i handlingen där de skulle smälta in på ett mer naturligt sätt.



Jag började med att lägga in blankrader före och efter de partier som kändes för informationstunga rent bakgrundshistoriemässigt och sedan markera texten röd. Jag fick ihop cirka tre, fyra sådana partier, sparade och skapade en ny version - för här skulle nu rensas bort onödig bakgrundshistoria så det stod härliga till och texten blev slank och vältränad som en vinthund.

Enda problemet var att jag började skriva om partier av texten jag ville behålla, så den skulle flyta bättre.

Så långt var allt väl - texten blev verkligen bättre.

Sedan började det kännas som om hålen i texten, som skulle uppstå när jag tog bort de stora blocken bakgrundshistoria jag avsett att avlägsna, skulle bli väl påfallande och störa flödet genom texten.

Så, gissa vad?

Japp! Därefter skrev jag, givetvis - ord för ord och mening för mening - om även de rödmarkerade partierna tills de passade sömlöst  in i den nya texten.

Som istället för att krympa med ca en och en halv sida tvärt om vuxit med ungefär motsvarande mängd text. Det var ju inte riktigt vad som var tänkt. Visserligen blev det mycket bättre text. Men den texten, är fortfarande lika förbaskat informationsbemängd. Och det var nu inte avsikten med den här manövern.



Texten förebär i skrivande stund få likheter med en slank och vältränad vinthund. Den påminner snarare om en matglad och synnerligen välnärd labrador.


Nu kommer jag att låta den (texten, alltså) vila tills jag kan se på den med utvilade ögon. För att inte tala om en utvilad hjärna.



lördag 17 december 2016

Hemkommen och någorlunda upptinad

Åkte till Farsta för litet shopping/julshopping och utöver nya strumpor, almanacka och registerflikar till räkningspärmen - ni hör, jag är rustad för 2017! - är nu också julläsningen räddad sedan jag köpt Åsa Hellbergs båda Sonjor. 


Åsa Hellberg var i Akademibokhandeln i Farsta Centrum och signerade i dag så därför åkte jag ända dit. Åsas läsare brukar få någonting närmast lyriskt i tonen när de talar om dessa båda böcker, så det är inte utan att jag börjat bli litet nyfiken på vad allt ståhej handlar om.

Det blev litet bokprat och skrivprat och bloggprat.
Och litet skönsång, när en kör som sjöng i Farsta Centrum sjön särskilt för Åsa.


Sedan skulle jag ju hem också. Då var det - givetvis - pendelkaos, med nedriven kontaktledning (i Älvsjö, tror jag) och tvärstopp i trafiken. I Farsta Strand stod två pendeltåg vid perrongen. Det ena skulle till Kungsängen, det andra till Bålsta. D v s båda skulle norr om Stockholm, medan jag skulle söder ut.

Efter kanske en halvtimmes kylslagen väntan åkte det ena av tågen vidare mot Älvsjö medan det andra omdirigerades söderöver mot Nynäshamn,vilket innebar att jag omsider faktiskt kom hem.


Men på det hela väger allt det trevliga över och denna lördag måste räknas som en riktigt härlig vinterlördag.



fredag 16 december 2016

Till alla romanceälskande vänner!

Jag har bestämt mig för att göra några inlägg så här före jul till ett slags matnyttiga, användbara "julklappar".

Den här är till Romancesverige och består av ett axplock utmärkta romancebloggar som tar upp romance ur olika perspektiv. Hoppas ni finner någon eller några ni inte känner till och som faller er i smaken.



Önskar alla romanceälskare en god och riktigt romantisk jul med många nya (och gamla) romancböcker och säsongens alla romantiska filmer!



tisdag 13 december 2016

Bokpaketet på avvägar har hittat hem!

Bokpaketet som hade blivit försenat i postgången dök omsider upp i går kväll. 


Så gissa vem som är en lycklig romanceläsare?


Ah, rätt gissat!
Nu tänker jag tända några ljus och kura samman i läsfåtöljen med en kopp te.

Om bloggen blir litet tystare ett tag framöver, förstår ni säkert varför.




lördag 10 december 2016

Svensk romance på segertåg!

Det är inte utan att det går riktigt, riktigt bra för svensk romance just nu. Simona Ahrnstedts All In (En enda natt, alltså) ligger på Kobos Best of the Year in Romance lista. En lista där man återfinner flera av romancevärldens giganter - som romancedrottningarna Julia Quinn, Lisa Kleypas, Sylvia Day och många flera. Heja svensk romance!


Om jag säger att det svenska romanceundret nu officiellt har inlett sitt segertåg, är det någon som instämmer?



Och ett stort och välförtjänt 

GRATTIS!!! 

till vår egen romancedrottning, Simona Ahrnstedt.




Bring back my darlings to me!

Jag har romanceabstinens. Svårartad. Jag väntar nämligen, frustrerad och inte så litet förbannad, på det här lilla efterlängtade bokpaketet.


Det är två hett efterlängtade romanceböcker, av två av min favoritförfattare. Den ena är helt nysläppt, de andra utkommen under min period med anorektisk bokbudget. Det är faktiskt min julklapp till mig själv, nu när jag har en bokbudget som inte längre står på 0:-.

De är för närvarande på väg från min ordinarie boklangare. 
Skickades i onsdags. Och skulle ha kommit i går. 


Problemet är att mitt paket, enligt Bring, blivit försenat någonstans på vägen eftersom det "kom in sent". Och visst, jag kan förstå att det ibland uppstår förseningar. Men när man nu har denna annars mycket utmärkta sök paket-service - varför uppdaterar man helt enkelt inte leveransdatumet eller lägger in en informationsrad "förseningar har uppstått, nytt planerat leveransdatum xxxx-xx-xx" så man själv kan planera sin dag annorlunda?

Så ens förhoppningar inte dalar vartefter klockan närmar sig - och passerar - 16.00 utan att man fått beskedet "Utdelning pågår".

Enligt samtal med Bring i går kväll kommer paketet istället att levereras någon gång under nästa vecka.


Så, snälla Bring - bring back my darlings to me!




fredag 9 december 2016

Svensk Romance i Kiruna

Om ni missat detta - jag hade i alla fall gjort det - så har det varit ett kort inslag med Simona Ahrnstedt på svt (där hon pratat om sin senaste bok, En enda risk, och om romance. Och om Kiruna).


Romantiska möten utspelar sig i Kiruna




Om bloggen varit tyst ett tag...

beror det på tekniskt avbrott. Bokstavligen.

Under större delen av såväl tisdagen som onsdagen var jag utan bredband. På tv sändes alla sjuhundrafemtioelva episoderna av Myrornas krig (a k a Snöstorm). På samtliga kanaler. Eftersom det på bredbandsmodemet fanns två viktiga lampor som vägrade att tändas berodde det inte på att min ålderstigna tv bestämt sig för att lägga bildskärmen i vädret. Det var internetuppkopplingen som var ickeexisterande.

Nu skall man inte sprida förtal men som ett par av kvarteren närmast mitt är byggarbetsplatser håller jag någon grävmaskinist skäligen misstänkt för att ha grävt någonstans där han (eller för den delen hon) inte borde grävt.

Katten så handikappad man blir när internet inte fungerar!



söndag 4 december 2016

Skrivdagbok, 4 december

Det känns som om det nya andra kapitlet håller på att falla på plats och inta sin position i texten. Det har blivit närmare mellan fyra och fem sidor nyskriven text i dag, litet beroende på om jag betraktar en halvfärdig scen från gårdagen som jag bearbetat, i stort sett skrivit om samt arrangerat om som nyskriven text eller redigerad text.

Just nu vet jag inte inte om jag skall låta kapitlet fortsätta, eller om jag skall  bryta kapitlet där jag befinner mig. Det känns som en naturlig brytpunkt. Och slutrepliken - om den nu blir slutreplik - kunde inte vara bättre.

Återstår att se vad jag anser i morgon.



lördag 3 december 2016

Skrivdagbok, 3 december

Det nya andra kapitlet kommer sig rätt bra. Är riktigt nöjd med de tolv första sidorna, efter litet tuff och hårdhänt bearbetning. Tror att det kan bli riktigt bra. Känslan, är i alla fall den rätta.

Även om jag inte hade trott att Carl Johan skulle ha så pass mycket ryggrad, så tidigt i berättelsen. Går jag möjligen för fort fram?




fredag 2 december 2016

Sedan arla morgonstund

eller ungefär 06.10, har jag arbetat intensivt med Romanceportalens nya sida sida om Svensk Romance. Efter flera timmar strukturerande och redigering av befintlig text, några rensningar av överflödig text och några partier nyskriven text har jag äntligen fått till den såsom jag (i skrivande stund) vill ha den.

Om ni besökt sidan tidigare är ni välkomna tillbaka och kolla in utvecklingen.

Och om ni inte besökt den hitintills är ni givetvis varmt välkomna!


torsdag 1 december 2016

Skrivprocessen - När man närmar sig slutet

Simona Ahrnstedt brukar skriva på sin blogg om hur hon i ett visst skede av skrivandet av ett bokmanus börjar skriva från slutet. Hur hon skriver sista kapitlet för att sedan kapitel för kapitel arbeta sig bakåt, tills hon vet exakt hur det slutar och vad som måste ske i texten för att hon skall få det slut hon eftersträvar.

Jag tillämpade en liknande metod med mitt mastodontmanus (871-sidors monstret till bokmanus) en gång när jag kört fast och inte visste hur jag skulle komma vidare. Jag skrev näst sista kapitlet.

Jag visste var det skulle utspela sig, jag visste när det skulle utspela sig, jag visste vad som skulle hända, jag visste hur jag ville gestalta det och jag visste hur det skulle sluta.


Fast egentligen hade jag, initialt, trott att det var det sista kapitlet jag skrev. Det visade sig dock att texten visste mer än jag. Att de scener jag ville berätta visade sig behöva två kapitel hellre än att tryckas samman till ett jättelångt och otympligt kapitel är ingenting jag ångrar – jag är så nöjd med de kapitlen.

Sedan skrev jag sista kapitlet. Och därefter epilogen. Och under den processen föll en massa pusselbitar föll på plats och en massa trådar knöt samman sig själva medan jag skrev, jag behövde ofta inte ens planera det – lösningen dök upp under mina fingertoppar medan fingrarna snubblade fram över tangentbordet.


Risken med den här metoden är dock att man därefter inser att man måste jobba igenom hela sin text (alla typ 830 sidorna) för att få upp det på samma nivå som slutet landat på och sömlöst kunna docka resten av texten mot det.

Fördelarna är att men vet exakt vart man är på väg, att man på sätt och vis ramat in texten. Efter det är det enklare att styra upp och räta ut resten av texten.


Jag vet inte om detta är till någon hjälp
(säger hon med ett bokmanus med hål i !!!)

Men en sak vet jag med säkerhet. I den här delen av skrivprocessen måste man invänta att processen i hjärnan är färdig innan man försöker knyta samman texten och skriva slutet. Annars blir resultatet ingen vacker syn.

Nå, ingen angenäm läsning då.

Antalet ord är en sak. Vikten av att orden är de rätta och flödet genom texten är det optimala och för en läsare mest inbjudande att följa med på färden är vad som är avgörande.


Så vad du än skriver och var i din skrivprocess du befinner dig - fundera på om du på något sätt kan rama in din text och lycka till!




Och, svar ja - det här inlägget började sin bana som en kommentar på en annan skrivblogg. Men jag tänkte att det i något redigerad form kunde ha ett mer allmänt intresse.