lördag 30 november 2019

Idag blev en grå november blå och vit

Större delen av november hade så här långt varit gråare än denna månad normalt brukar vara. Faktum är att jag under höstens gång stundtals har börjat undra om jag inte har varit på väg att bli gråögd. Detta med tanke på att så gott som allt som jag har sett har varit grå skyar och landskap utan några livligare färger än grågrönt, gråbrunt, gråbeige eller gråblått.

Om ens det. Det mesta föreföll slätgrått. Eller slätmulet grått.

Men idag så bjöd årets allra sista novemberdagen på den bländande kombinationen av nysnö, klarblå himmel och solsken. Varvid mitt Södertörn visade upp ett bländande blåvitt vinterlandskap med klara, köldkrispiga färger.

Min kompis Kerstin och jag gjorde en utflykt till våra respektive kyrkogårdar för att tända ljus på våra föräldrars gravar. Men också för att fika i Västerhaninge, på ett av våra favoritcaféer. Bullarna där är helt enkelt otroliga. Och enorma. I alla fall så var min hallon- och cheesecakebulle definitivt bådadera.

Så, på många sätt så blev novembers sista dag också novembers bästa dag. Tänk vilken skillnad litet solsken, gott sällskap och gofika kan göra.



söndag 24 november 2019

Ljusglimtar i novembermörkret

Också mitt i det allra gråaste novembermörkret så finns det trots allt ett par ljusglimtar.

Idag så är det:
  • Mindre än en månad till vintersolståndet - och sedan så blir det inte mörkare!
  • Exakt en månad till julafton!
Dessutom så:
  • Har min galna orkidé bestämt sig för att skjuta en ny stjälk med blomknoppar från en sedan länge överblommad stängel, som jag hade gett upp hoppet om. Det ser ut som om jag kommer att få vackra, vita vinterblommor!
 
Man får leva länge på de där små ljusglimtarna som en sällsynt grå 24 november trots allt bjuder på.



Ett bojsänke för livsandarna

Novembergråheten, förkylningen och det ständigt tilltagande höstmörkret är verkligen ett veritabelt bojsänke för livsandarna. Jag befinner mig i en nedgående spiral, där man kan undra om det någonsin kommer att bli ljust igen.


Kanske är det dags att ringa Skansen och be dem maka på ett par björnar så att jag också kan få gå i ide?

Sedan kommer jag fram igen, någon gång i slutet av mars eller början av april.

Ibland, åtminstone i november, så undrar jag faktiskt om inte vi nordbor möjligen har en björngen någonstans uppåt släktträdet.



Himmelens färg över Södertörn

Grå.

Jämngrå. Slätgrå. Ljusgrå.

Det känns som om man skulle kunna bli gråögd för mindre. Kanske så är det nästan läge att gå till närmsta spegel och kolla om det finns någon tillstymmelse till blått kvar i mina ögon?

November.
Behöver jag säga mera?



tisdag 19 november 2019

November. Senhöst. Förkylningstider.

Syre! Komsi, komsi, komsi...
Ned i lungorna, tack.

Jag vet att vägen är trång, men försök åtminstone.

Förkylningstider

Som ni kanske förstår så har ett förkylningsvirus hoppat på mig och hittat en mottaglig grund att växa till på. Näsan är tämligen igentäppt, halsen är full av slem som jag försöker hosta upp. Det är precis på gränsen att jag hostar så att jag kräks, och ni kan ju tänka er vad det gör för aptiten.

Till den, vem tusan det än var, som delade med sig av sin förkylning - Tack så jävla mycket!

Det var definitivt det sista som jag behövde just nu.

Syre, komsi, komsi - ned i lungorna, där du skall vara.

November - senhösten rullar in

Utanför mitt hus så klamrar sig de sista, envisa löven kvar vid träd och buskar i området. Men de flesta är kala, och resten av löen bildar mattor på marken. Det är allt mer uppenbart att vi är på väg in i senhösten.


November skulle givetvis, på sitt sätt, kunna vara en fin tid. Om det nu inte vore för att senhösten också är förkylningstider. Och om förkylningstider så har jag bara en sak att säga: BLÄ!!!

Syre, var är du?

Komsi, komsi, komsi...
Kom hit! Jag behöver dig!



fredag 15 november 2019

Just nu så funkar helt enkelt inte skrivandet

Behöver jag säga att jag är oroad?
Och jag vet inte varför.

Det är som inget krut i kreativiteten.

Det är ingen fart i fingrarna heller. Hjärnan känns som ångkokt blomkål och det blir pannkaka av allting jag försöker göra. Vilket kanske kunde ha varit trevligt om jag nu hade försökt göra pannkaka - men det gör jag ju inte!

Det blir inte heller någon kvalitet att tala om i det lilla som jag faktiskt lyckas skriva. Och det, det är kanske vad som är allra mest oroväckande. Det skrivna ordet har alltid varit min styrka - och nu så sviktar jag just där.

Alla mina idéer faller platt till marken

Det råder svårartad idétorka. Jag kommer bara på fel idéer. Korkade idéer. Idéer som faller platt. Eller i bitar.

Hjärnan kopplar inte och jag tycks göra om samma fel, gång på gång.
Hjärnan har spårat ur. Rena tågurspårningen. 

Ibland, så tror jag att polletten har ramlat ned på rätt ställe. Men för det mesta så står den och balanserar retsamt på kanten.

Har jag passerat mitt zenit som skribent?

Allt som jag trots allt lyckas åstadkomma tar antingen för lång tid eller också är det tokfel. Eller både och.

Just nu så befarar jag att jag förmodligen har passerat mitt zenit som skribent/författare och är för närvarande på väg utför backen på andra sidan. I en farlig fart.




tisdag 5 november 2019

Vård- och medicinräkningarna fortsätter att rulla in

När man inom loppet av en månad kommit upp i frikort så innebär det en ganska kännbar kostnad, som man förr eller senare måste betala. Vissa av de tidigaste vårdkontakterna, i slutet av september och början av oktober, hamnade på kreditkortets oktoberräkning. Varvid den givetvis blev litet extra kännbar.

I slutet av oktober så kom även räkningen från akuten. Nu, i början av november, så har jag även fått en räkning på 500:- för resten av tiden på Södersjukhuset.

Man får givetvis vara tacksam för att det är just i Sverige som man är sjuk och inte i t.ex, USA eller något annat land som saknar vårt sociala skyddsnät och subventionerade sjukvård. Men när budgeten är spänd till bristningsgränsen, så är också dessa subventionerade kostnader tuffa. Speciellt när de klustrar ihop sig på det här sättet, på väldigt kort tid.

Resten av vårdkontakterna i oktober kommer på kreditkortsräkningen nu i november och det är först när den så småningom rullar in som jag kommer att se exakt hur hårt det här kommer att träffa.


Jag är inte bra på siffror - jag är faktiskt lika usel på siffror som jag är bra på ord - men jag kan redan nu räkna ut en sak och ställa en tämligen säker diagnos:

Bokbudgeten är med största sannolikhet skjuten i sank.



söndag 3 november 2019

Drama King

Kvinnor som är krävande och hävdar sig själva och sina rättigheter - speciellt om de vill ha eller göra någonting som omvärlden anser att de inte bör göra eller vilja ha - kallas ofta, inte så litet nedlåtande, för Drama Queens.

Unga män som är krävande och hävdar sig själva och sina rättigheter - speciellt om de vill ha eller göra någonting som omvärlden anser att de inte bör göra eller vilja ha - kallas däremot oftast för arga unga män.

Under den vecka som jag nyligen tillbringade på Södersjukhuset så träffade jag dock på en ung man som tog det till en sådan nivå att jag där och då befordrade honom till Drama King.

Han ville inte inte alls vara inlagd på sjukhuset, åtminstone inte över natten - han hade någonting "viktigt" att göra och han måste jobba med sina "grejer". Och han måste prompt göra det just den kvällen/natten. Efter vad han gormade om så fick jag den uppfattningen att han höll på med någonting inom musik.

Sköterskorna och läkarna varnade honom om att han riskerade sin hälsa, ändå så slutade det med att vår arge unge man under stor dramatik drog ur droppet själv och drog.

Så, därför: Arg ung man, befordrad till Drama King.


PS:
Nästa natt så var vår arge unge man tillbaka och ville ha sin behandling.
Arga unga män är inte konsekventa.

Vilket bevisar tesen att vissa av dem verkligen förtjänar epitetet Drama Kings.

.

lördag 2 november 2019

En tsunami av vårdräkningar och bokbudget noll kronor

Från slutet av september så har en veritabel tsunami av läkarräkningar, medicinräkningar och andra vårdräkningar svept över mig. Vissa träffade redan i oktober, med kännbar effekt för min stackars budget, de övriga - däribland en veckas sjukhusvistelse på Södersjukhuset - kommer att träffa med full kraft nu i november.

Diagnosen - som förklarar en del av min problem med smärtor, inflammationer och svullnader i fötter, knän och fingerknogar - tyder efter undersökningar på Södersjukhuset på gikt.

Jag vet dock ännu inte riktigt om det även skulle förklara de återkommande muskelsmärtorna i fötterna, det återstår att se.

Så omfattande vårdkontakter som jag har haft sedan slutet av september kommer dock ofrånkomligen med eskalerande och oförutsedda kostnader. Men intet ont som inte har någonting om inte gott, så åtminstone någonting positivt i följe. På en och en halv månad kom jag upp i ett nytt frikort som kommer att räcka ända fram till i september 2020.

Det hindra dock inte att de omedelbara finansiella konsekvenserna kommer att bli kännbara.


Bokbudgeten, som jag under den tidiga hösten hade gott hopp om - och som till och med medgav ett bokpaket med två romancepocket på engelska i september - är nu tillbaka på noll kronor.
 
Septembers bokpaket


Det blev även en inbunden bok köpt när jag var på Åsa Hellbergs alldeles fantastiska bokrelease/Afternoon Tea i början av September.


Men sedan början av oktober så har jag fått dra i nödbromsen igen. Innan jag vet hur vårdkostnaderna landar, hur hårt de kommer att slå och hur djupt hål som de kommer att gräva i budget.

Det blir inte direkt bättre av att november är också min TUNGA kvartalsräkningsmånad när en kvartalsräkning, som brukar kunna bli saftig och gräva ett djupt hål i min arma budget, landar.

Men vårdkostnaderna är nu på frikort för nästan ett år framöver. Så om jag bara lyckas hålla näsan över vattenytan november ut, så kan det kanske bli ett bokpaket till jul.