Just nu så funkar helt enkelt inte skrivandet

Behöver jag säga att jag är oroad?

Och jag vet inte varför.

Det är som inget krut i kreativiteten.

Det är ingen fart i fingrarna heller. Hjärnan känns som ångkokt blomkål och det blir pannkaka av allting jag försöker göra. Vilket kanske kunde ha varit trevligt om jag nu hade försökt göra pannkaka - men det gör jag ju inte!

Det blir inte heller någon kvalitet att tala om i det lilla som jag faktiskt lyckas skriva. Och det, det är kanske vad som är allra mest oroväckande. Det skrivna ordet har alltid varit min styrka - och nu så sviktar jag just där.

Alla mina idéer faller platt till marken

Det råder svårartad idétorka. Jag kommer bara på fel idéer. Korkade idéer. Idéer som faller platt. Eller i bitar.

Hjärnan kopplar inte och jag tycks göra om samma fel, gång på gång.
Hjärnan har spårat ur. Rena tågurspårningen. 

Ibland, så tror jag att polletten har ramlat ned på rätt ställe. Men för det mesta så står den och balanserar retsamt på kanten.

Har jag passerat mitt zenit som skribent?

Allt som jag trots allt lyckas åstadkomma tar antingen för lång tid eller också är det tokfel. Eller både och.

Just nu så befarar jag att jag förmodligen har passerat mitt zenit som skribent/författare och är för närvarande på väg utför backen på andra sidan. I en farlig fart.