torsdag 31 december 2020

En nyårshälsning från bloggen


Så återstår bara några få timmar av 2020, ett märkligt och omvälvande år som har bjudit på många överraskningar. 

Jag vill ta tillfället i akt och önska er ett Gott Nytt År och hoppas att 2021 blir ett bättre och mer positivt år.

Läsande vänner och följare önskar jag många härliga nya läsupplevelser och många spännande nya böcker.

Må 2021 bli året när du hittar nya favoritböcker och upptäcker nya favoritförfattare.

Trevlig läsning!


Skrivande vänner och följare önskar jag ett produktivt, kreativt och inspirerande skrivår.

Må 2021 bli året när du blir färdig med ditt första utkast, när du blir klar med ditt första manus och skickar det på förlagsturné, när du får ditt manus antaget, får en förläggare eller en agent, debuterar som författare eller ger ut din femtonde bok.

Kom också ihåg att skrivtid är värdefull - närmas ovärderlig - och ta vara på alla skrivtillfällen som bjuds, om du så måste fånga dem i flykten. 






Var 2020 kanske året då du blev med valp?

I sa fall stundar nu valpen - eller kanske unghundens - första nyårsafton. 

Var förberedd på att det kommer att bli en prövning, för såväl dig som din valp.

Räkna inte med att fira nyår som du är van vid - men det har förmodligen Coronatider och pandemin redan satt stopp för - och kom ihåg att en valp är ett livslångt åtagande.


Här följer några tips från en före detta hundägare som kommer att underlätta nyåret för er.

Se till att kvällens sista promenad/rastning hålls så tidigt som möjligt i kväll. 
  • Helst inte senare än vid niotiden. 
  • Om detta är för tidigt för att din valp ska klara sig genom hela natten så var förberedd på att göra en senare tur på småtimmarna, när det förhoppningsvis har lugnat ned sig med smällandet.
  • Kom ihåg att hålla din valp/unghund kopplad ifall den trots försiktighetsåtgärderna skulle bli skrämd.

Hitta ett utrymme i bostaden som är så ljudisolerat som möjligt.
  • I vårt fall så var det klädkammaren, som låg mitt inne i lägenheten och varken hade fönster eller ytterväggar. Där bäddade vi med Nellies favoritdyna och bekväma dynor för oss själva också och tog under kvällen skift med att sitta där inne och gosa med henne.

Bevara själv lugnet. 
  • Det viktiga är att inte ynka valpen utan att distrahera den och få den att känna sig så trygg och omhuldad som möjligt. 
  • Lite hundgodis, ett tuggben eller någon favoritleksak kan också vara bra att ha till hands.
  • Se till att valpen/unghunden har tillgång till friskt vatten - det är alltid viktigt att en stressad hund har tillgång till vatten.

Och låt oss hoppas på så lite av detta som möjligt


2020 - En dyster summering av ett märkligt år


2020 - ett år likt inget annat.

Fast det kan man väl förmodligen säga om de flesta år.

Men jag undrar nog ändå. Nog sticker väl 2020 ändå ut litet extra?


Kanske är det pretentiöst att skriva vad som i realiteten är en årskrönika, men det har varit en räcka av gråare än gråa dagar och ett på det stora hela miserabelt år och det känns som om det behövs någon form av bokslut. Ett årsbokslut, om man så vill.

Det här är ett litet försök att sammanfatta fragment och minnesbilder, även om det kanske inte blir någon fullständig bild.


Som sagt, fragment. 

Av ett år. 


Om vi börjar inhemskt så har det inte direkt sett för roligt ut.

Skjutningar. Sprängningar. Knivdåd.

Vi håller ju fan på att bli precis som USA.

Och det definitivt inte i någon positiv bemärkelse.


Som om det inte räcker med Corona.

Covid och Corona. Ord - namn - som vi vid den här tiden för ett år sedan knappt hade hört, annat än möjligen i enstaka nyhetssändningar om en lokal influensaepidemi i Kina.

Som på bara någon månad visade sig svälla till en pandemi som svepte långt utanför Kinas gränser som ringar på vattnet med en smitta som drabbade de mest utsatta riskgrupperna runt om i världen fruktansvärt hårt och fick sjukvården i många länder att gå på knä.

En hyllning till alla som sliter inom vården.

Och en stilla tanke till alla som kanske inte hade behövt dö, om vi bara hade varit mer förberedda för detta. 


Ett annat namn som få eller inga av oss hade hört vid den här tiden för ett år sedan är Anders Tegnell, som under året nära nog har blivit ett svenskt hushållsnamn.


Men, ut i världen igen. 

Nu ser det ut som om allt är öppet för att EU splittras genom Brexit.

Jag begriper inte hur britterna tänkte och alltjämt tänker.

Jag menar, om de har låtit sig förföras av rosigt nostalgiska drömmar om det brittiska imperiet så är jag ledsen att behöva meddela att det tåget har gått sedan länge.

Och varför har annars några av grundarna av den Europeiska Unionen och dess inre marknad valt att reducera sig själva till en isolerad önation där de inhemska splittringarna nu ofelbart kommer att blossa upp?


Nå, vi fick i alla fall ett avtal .

Om än i sista sekunden.


På den positiva sidan så bestämde sig ju faktiskt också just USA sig för att göra rent hus i sitt mest kända hus och avhysa dess nuvarande gapige och impopuläre innevånare.

Alltid någonting.


På det stora hela så blev det en rätt dyster nyårskrönika. Så här, på årets sista dag, så infinner sig en känsla av att vi nog sällan har sett fram så mycket mot att se det sista av ett år som vi är nu är se det sista av 2020 eller så förhoppningsfulla att 2021 ska bli ett bättre och mer positivt år.



Bokslukaråldern har ingen övre gräns

Nej, faktiskt, jag har aldrig riktigt vuxit ur bokslukaråldern.

Jag vet när jag kom in i den. Sommaren mellan andra och tredje klass i grundskolan. Jag var då åtta år, skulle fylla nio fram på höstkanten, så jag var i ungefär den ålder där bokslukaråldern enligt forskarna inträder.

Boken med stort B - boken som utlöste det hela genom att ge mig min första riktiga läsupplevelse, det vill säga att styrkan i berättelsen svepte mig över och igenom det motstånd som det tekniska i själva läsandet och läsförståelsen kastade i min väg - var den klassiska Heidi av den schweiziska författaren Johanna Spyri.


Som läsupplevelse var boken om Heidi helt fantastisk, just genom att läsningen förflyttade mig genom tid och rum.

Men som debut som bokslukare skulle nog många ifrågasätta det hela, eftersom det trots allt tog mig flera veckor att ta mig igenom boken. 

Men all vår början bliver, såsom ordspråket säger, svår.

Och sedan var det också någonting om att Rom inte byggdes på en dag.


Givetvis kunde jag läsa redan innan. Jag var åtta år, på mitt nionde, och jag hade - låt vara mödosamt - lärt mig att sätta samman bokstäver till ord och ord till meningar. Men det var på många sätt en medveten, mödosam och utmattande process. 

Det var en process som krävde tid, energi, tålamod och ansträngning - närmast som att försöka fösa vatten uppströms. En process som fullständigt saknade flow och inte heller var särskilt njutbar. 

Det var med Heidi som jag på allvar knäckte läsandets kod.

Och jag förmodar att all kodknäckning tar tid, tankemöda och energi samt ofta lämnar kodknäckaren både fysiskt och psykiskt utmattad. På en gång dränerad på energi och övermättad på intryck.


Men jag kan kanske inte helt tillskriva Heidi eller Johanna Spyri hela äran för kodknäckeriet av läsningens koder.

Jag läste också serier, vilket på sjuttiotalet ansågs mycket olämpligt när man skulle lära sig läsa. Det ansågs att serietidningar, seriealbum och serieläsande höll barn som skulle lära sig läsa tillbaka eftersom dessa tittade på vad som hände i bildrutorna och struntade i vad som sades i pratbubblorna och därmed INTE lärde sig läsa.

Men jag upptäckte en sak där och då, som jag inte fullt ut skulle komma att förstå förrän många år senare i vuxen ålder.

Jag tänker i bilder.

För mig var det just kombinationen av bilder och korta pratbubbletexter i serierna som innehöll kodnyckeln till läsandets koder och som hjälpte mig att dechiffrera läsandet och ta mig igenom Heidi den där sommaren.

Så, serier kan kanske hålla vissa tillbaka från att erövra läsandet - eftersom de nöjer sig med att titta på bilderna. 

Men om ni har att göra med ett barn som tänker i bilder och tolkar dem i ord?

Sätt för allt i världen serietidningar eller seriealbum i händerna på henne - eller honom - och hon (eller han) kommer närmast omedvetet att knäcka koden!


Så kommer nästa fina ironi. 

Vid den här tiden så var de allra flesta seriealbum jag hade läst på danska. Detta av den enkla anledningen att jag hade läst dem när vi semestrade hos pappas släktingar i Danmark och jag hade läst större delen av mina äldre kusiners rätt omfattande samlingar med seriealbum.

Så frågan är:

Knäckte jag läsandets koder på svenska - eller på danska?



Jag hade inträtt i bokslukaråldern. Jag hade knäckt koden, slagit in dörrarna och erövrat böckernas värld - och jag hade inga planer på att någonsin lämna den. 

Efter Heidi följde en rad andra böcker. Somliga minns jag, andra inte - och ingenting kunde riktigt jämföras med den där första, alltuppslukande läsupplevelsen den där sommaren mellan andra och tredje klass.

Sedan dess så har jag heller aldrig lämnat böckernas värld.

Jag är fortfarande i bokslukaråldern!

Och den tänker jag aldrig, någonsin lämna.


Låt vara att jag under de senaste åren har befunnit mig i ett budgetmässigt stålbad, med en bokbudget på 0:- kronor. 

Men jag har ett välmatat bibliotek. Och det är alltid roligt och lärorikt att läsa om gamla favoriter som innehåller så många minnen, men som ändå erbjuder ny detaljer och nya passager som man kanske missat eller skummat igenom tidigare.


En bieffekt av att min förta läsupplevelse var just Heidi är nog min förkärlek för historiska berättelser, som nu gör att jag älskar att läsa just historisk romance.


En annan positiv bieffekt är att mitt läsande bidragit till min längtan efter att skriva och skapa egna berättelser. Att spinna, väva och berätta egna historier. Att skapa egna världar och de människor och varelser som bebor dem och berätta om deras öden och äventyr.

Att berätta den där historien som jag hade velat läsa, men som ingen annan tycks ha tänkt på skriva.


Ingenting av detta hade varit möjligt om jag inte, en sommar på sjuttiotalet, hade givit mig den på att jag skulle knäcka läsandets koder och därmed tagit steget in i bokslukaråldern.


Det var lite om min väg till att bli en läsande kvinna (flicka) och erövra böckernas och det skrivna och tryckta ordets värld. 

Och att även ta steget vidare, till att bli en skrivande kvinna.

Förlåt, flicka, jag var inte mer än tolv när jag började skriva på allvar.


Så långt jag, och min väg till att bli läsare, men vilken bok var det som knäckte läsandets koder för dig?

Minns du hur du själv inträdde i bokslukaråldern?



tisdag 29 december 2020

Tillbaka till milt och blaskigt igen


Den korta vinterkänsla som julen trots allt bjöd på, den är över. Vi är tillbaka till milt, grått och regnigt. Vilket har varit den dominerande väderleken sedan i november.

Tillbaka i vardagen överlag.

Fast inte ens vardagen är sig lik.

På samma sätt såsom just ingenting har varit sig likt under större delen av detta coronaår.


Jag håller mig lydigt hemma och undviker shoppingcentrum, undantaget en kort tur till ett närbeläget centrum för att proviantera - julmaten är slut! - och uträtta ett apoteksärende.

Sedan har vi ministrar som titt som tätt rantar runt i julhandeln och mellandagsrean.

Just fina förebilder för oss andra.



fredag 25 december 2020

Titta, det snöar!

Och den här gången så menar snömolnen allvar och snöar ymnigt. 

Juldagen 2020 blev det vinter.

 

 

Mycket mer än så här, det blev det kanske inte...

Men det blev i alla fall lite snö till jul!

I det längsta så såg det ut som om julaftonen 2020 här på Södertörn skulle bli en barmarksjul. När jag i den tidiga decemberskymningen tände fönsterbelysningen samt ett par ljus på fönsterbrädan så trodde jag att det skulle förbli så.

När jag åtskilliga timmar senare släkte lampan i fönstret och kollade att ljusen hade brunnit ut ordentligt så hade marken och taken pudrats  med ett tunt snölager som lyste upp i midvintermörkret. 

Och det utan att jag hade sett en endaste snöflinga falla.

Medges - efter mörkrets inbrottså var jag, med undantag för ett par avbrott för miniatyrjultallrikar med julskinka, gott bröd och ostar så hade jag blicken fäst i datorskärmen och redigerade och skrev om i prologen till mitt huvudskrivprojekt så det kunde ha regnat mindre isberg utan att jag hade märkt någonting.

Hur som helst, det blev kanske inga snömängder och även om den kanske kom sent, så blev det omsider lite julaftonssnö på Södertörn.



torsdag 24 december 2020

En julhälsning från bloggen

Så blev det omsider jul också i år.

Kanske är det en annorlunda jul för många, kanske är det så för dig och de dina så här i coronatider.

För mig är det en jul som vanligt. 

En solojul, alltså. Som det har varit sedan mamma gick bort, så jag är något av en veteran. 

Och därtill en jul med begränsade ekonomiska resurser. Men det finns i alla fall färdigskivad griljerad julskinka, gott bröd, ett par goda ostar, saffransbullar och pepparkakor - och vad mer behöver man egentligen?

Ja, ja, självklart - en Jansson.

Men Janssons Frestelse fick utgå ur menyn redan förra året, på grund av gikten. Ansjovis hör tyvärr till sådant som står på förbjudetlistan. Sådant som jag måste avstå från för att undvika giktattacker.

Sill står också på den listan, även om inlagd sill är struken från menyn sedan länge eftersom matsmältningssystemet inte gillade det lika mycket som vad jag gjorde.


På den positiva sidan så bjuder Julafton 2020 på kyla, frost och strålande solsken här på Södertörn. Även om det kanske inte är snö på marken så ser jag i alla fall en massa frostvita tak!

 

Sedan bjuder julhelgen också på en hel del härlig skrivtid, som jag givetvis tänker ta vara på på bästa.

Och, ja, det finns självfallet choklad!


Hoppas att ni får en så trevlig julhelg som möjligt, även om förutsättningarna kanske är annorlunda i år.

Gör det bästa av den. Tänd ett ljus. Spela din favoritjulmusik. Var rädda om varandra.



Köldens blå flammor

Julaftonsmorgonen bjöd på kyla här över Södertörn och för första gången den här säsongen så har jag nu sett den där särskilda, elektriskt blåa eller turkosblåa köldflamman över pendeltågen när de stannar eller startar nere vid stationen.

En magisk start på julaftonen, ett år likt inget annat.

 

onsdag 23 december 2020

Decembers oidentifierade, lysande himlafenomen

Under dagen dök det upp ett oidentifierat, lysande himlafenomen strax ovanför horisonten i söder. 

Det behövde självklart utredas - omgående och grundligt - så jag pälsade på mig och gav mig ut på en expedition.

Ja, jag får väl erkänna
 - jag passade på att proviantera lite inför julhelgen på samma gång.

Men jag har i alla fall glädjen att kunna meddela att noggrann och grundläggande research bekräftade att solen, som under större delen av november och december enbart lyst med sin frånvaro, fortfarande finns där ovan molnen och att den trots den mörkaste årstiden på året tycks må alldeles strålande.



torsdag 10 december 2020

En väldigt annorlunda Nobeldag

Det är den dagen på året. Fast ändå inte.

Ingenting är som vanligt i år.

Det är ingen högtidlig prisutdelning.

Det är ingen festernas fest, när Sverige står i rampljuset och allas blickar riktas mot ett litet land högt upp i nordens vintermörker för att hylla vetenskapens och litteraturens storheter och livsverk som gjort stora avtryck i världen.

Det blev ingenting av allt detta. 

Det kom någonting i vägen.

En pandemi.


Det är en väldigt, väldigt annorlunda Nobeldag.

Jag tittar på En kväll för Nobel och känner mig halvt nostalgisk, halvt melankolisk samtidigt som jag serveras en intresseväckande historielektion om historiska Nobelfestligheter.



söndag 6 december 2020

En grå andra advent


Jag vet inte hur det är i resten av landet men här på Södertörn så är i alla fall andra advent gråmulen, blöt och regnig. Har som inte blivit någon dager att tala om. Bara en mindre mörk period, som varar från en sen gryning till en tidig skymning.

 

På den positiva sidan:

Det finns pepparkakshjärtan!



torsdag 3 december 2020

En pepprig historia

Med anledning av gårdagens inlägg om peppar som vapen i kampen mot vildsvin som härjar och ödelägger i villaträdgårdar så kändes det relevant att sammanställa en liten historik över peppar och olika pepparsorter.

Låt oss börja med pepparplanta, eller peppar (Piper nigrum).

Pepparplanta är en tropisk klängväxt som tillhör familjen pepparväxter (Piperaceae) som växer naturligt i södra Indien.

Pepparplantans frukter används för att framställa kryddorna svartpeppar, vitpeppar, grönpeppar och rödpeppar.

Bäret är en liten stenfrukt, med en diameter på fem millimeter. När den är fullt utvecklad så är den mörkröd och innehåller ett frö. Dess karakteristiska kryddighet kommer sig av fruktens innehåll av det kemiska ämnet piperin.


En kort och pepprig historik

Peppar har under många tusen år odlats bland annat på Malabarkusten och i Kerala i Indien.

Alexander den stores tid, 300-talet f kr, hittade så pepparn till Europa.

Här blev den snabbt populär för sin smak och sin användbarhet.

Under lång tid kontrollerade araberna handeln med peppar. Kryddan skeppades från Indien och fördes sedan med karavan över den Arabiska halvön. Genom deras handelsmonopol hemlighölls pepparns ursprung länge.

Venedig fick under tidig medeltid ensamrätt att handla med peppar med araberna. Det ledde givetvis till att det redan höga priset på peppar steg ytterligare. Uttryck som t.ex. ”pepprade priser” uppkom under den tiden. Många av dessa uttryck används fortfarande.

När Vasco da Gama, portugisisk upptäcktsresande, 1497 till 1498 upptäckte sjövägen till Indien runt Godahoppsudden så ledde detta till att Portugal övertog handeln med peppar och övriga kryddor från Asien.

Senare skulle först Holland och därefter England ta över handeln.

Långpeppar var under antiken och tidig medeltid en minst lika viktig krydda som vanlig peppar i Europa.

 

Långpeppar – en pepprig historia i sig

Långpeppar var den första pepparsorten som nådde Europa. Under antiken och tidig medeltid var långpeppar en minst lika viktig (och dyrbar) krydda som vanlig peppar i Europa. Senare kom den dock att konkurreras ut av vanlig peppar.

Långpeppar är en tropisk ört inom familjen pepparväxter (Piperaceae). Den kommer från början från nordöstra Indien, där den använts i mer än 4000 år. Den spreds tidigt till Kerala, där den numera även växer vilt. Långpeppar är nära släkt med peppar (Piper nigrum).

På sanskrit heter långpeppar pippali. Det är ursprunget för de europeiska namnen på peppar.

Det är lite oklart när långpepparn först nådde Europa. Annat än att det sannolikt bör ha varit något tidigare än vanlig peppar (som nådde Europa under Alexander den stores tid, 300-talet f kr).

Theofrastos (ca 370 - 285 f kr) beskrev såväl långpeppar som vanlig peppar. Och år 70 e kr skriver Plinius den äldre att långpeppar är dubbelt så dyrt som vitpeppar och fyra gånger så dyrt som svartpeppar.

Mot slutet av 1500-talet sjönk dock priset i Europa. Inte långt därefter så slutade det allmänna användandet av långpeppar till förmån för vanlig peppar. Kanske bidrog också den nya kryddan chili, som var billig och lätt att odla i södra Europa, till långpepparns nedgång.

Idag är långpeppar ovanlig i europeisk matlagning. Den används dock fortfarande i indisk matlagning, t.ex. i curryrätter.

 

Peppar – en kostbar krydda

Det höga priset på peppar föranledde många av renässansens stora upptäcktsresor. Målet var många gånger att trygga egen tillgång till peppar och därmed kringgå de fördyrande handelsmonopolen.

Det höga priset ledde också till att andra kryddor användes som ersättning för peppar. T.ex. användes paradiskorn, myrten, etiopisk peppar och munkpeppar som ersättning.

När man vid olika upptäcktsresor hittade en krydda som liknade peppar (kryddpeppar) eller smakade starkt (chilipeppar och sichuanpeppar), så kallade man helt enkelt kryddan för peppar.

Så fick t.ex. Pepparkusten i Västafrika, varifrån export av meleguetapepparn (paradiskorn) förekom, sitt namn.

 

Litet pepparlexikon

Svartpeppar

Svartpeppar framställs av de halvmogna gröna bären. Dessa samlas ihop i högar och läggs ut i solen för att jäsa och torka.

Svartpeppar räknas som "kungen av kryddor". Framför allt gäller detta den svartpeppar som odlas i Tellicherry i Kerala i Indien.

Svartpeppar är den mest använda kryddan i världen.

Svartpeppar:

  • Tål lång koktid
  • Ingår i många kryddblandningar
  • Är mindre stark och mer aromatisk än vitpeppar

Svartpeppar odlas och framställs framför allt i:

  • Kerala i Indien
  • Sri Lanka
  • Indonesien
  • Malaysia
  • Vietnam
  • Brasilien 


Grönpeppar

Grönpeppar framställs av de omogna gröna bären (cirka sex månader efter blomning).

Grönpeppar finns i tre former:

  • Inlagd i saltlag eller vinäger
  • Lufttorkad
  • Frystorkad

Inlagd grönpeppar används ofta i Europa. Färsk grönpeppar används ofta i Sydostasien, bland annat i currypasta. Smaken är syrlig och frisk.

Grönpeppar odlas och framställs framför allt i:

  • Indien
  • Malaysia
  • Madagaskar
  • Brasilien

 

Rödpeppar

Rödpeppar består av färska eller inlagda mogna bär. Rödpeppar används dock sällan och de röda pepparkornen i pepparblandningar är normalt rosépeppar, som trots sitt namn inte är släkt med vanlig peppar.

 

Vitpeppar

Vitpeppar framställs av de rödgula, helt mogna bären. Dessa befrias från fruktköttet (med hjälp av rinnande vatten), skalas och torkas.

Indonesien står för den största produktionen av vitpeppar. Den som kommer från ön Bangka anses vara den allra finaste.

Vitpeppar:

  • Används bland annat i vita såser, såsom t.ex. bechamelsås.
  • Är starkare men mindre aromatisk än svartpeppar

Vitpeppar odlas och framställs framför allt i:

  • Indonesien
  • Kerala i Indien
  • Malaysia
  • Kina
  • Brasilien


onsdag 2 december 2020

Bökar vildsvinen runt i trädgården?

Hör du till dem som har problem med vildsvin som bökar sönder tomten och inte vet hur du ska bli av med dem?

En originell och effektiv lösning presenterades nyligen på nyheterna, när en viltvårdare i Norrtälje berättade att hans hemliga upptäckt skrämmer svinen på flykten

Om länken inte skulle fungera, t.ex. om inslaget med tiden försvinner från SVT, så är hemligheten svartpeppar som strös över gräsmattor och planteringar.

Som viltvårdaren säger i inslaget, så finns det inga garantier för att det fungerar i alla lägen, men ni kan ju själva tänka er hur det skulle vara att sticka ned näsan i svartpeppar.