Mitt vänstra knä ("Aow! Aow! Aow!"-knät) älskar min huvudkudde, som därför i natt inte låg där den brukar - under mitt huvud - utan under mitt vänstra knä. Sedan, med den som stöd, sov jag som en utmattad hundvalp.
Och jag kan säga en sak - så gott har jag inte sovit sedan knät först började krångla!
Anledningen till denna oväntade konkurrens så omaka kroppsdelar emellan om en huvudkudde är den att kudden i fråga är mjuk som en hopsjunken sufflé. Därför är den efter alla år fortfarande i tjänst. Det är också den enda huvudkudde mitt huvud accepterar.
Det är också den enda stödkudde mitt inflammerade knä accepterar.
Det gick faktiskt att sova utan huvudkudden.
Men den är saknad. Hoppas knät fortsätter bättra på sig, så jag snart kan få tillbaka min favoritkudde där jag givetvis allra helst vill ha den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar