En solig, blåsig dag här om veckan så tog jag en promenad i kvarteret där min praktikplats ligger för att gå ned lunchen. Ett kvarter från dörren ungefär så fick jag motorstopp för jag fick syn på någonting som var så magiskt vackert.
En björk.
I solsken.
Mot en sådan där höstklar, klarblå himmel. Med vindbyarna svepande i grenarna.
Jag blev stående där och bara glodde på den. Men ni vet hur det är med mig, jag tänker i bilder och målar i ord. Det dröjde inte alls många minuter innan orden hoppade på mig och bet mig.
Det blev en dikt.
Om man nu kan kalla det det.
Ett naturmåleri i ord som försöker göra en ögonblicksbild rättvisa, om man skall prata klarspråk. Jag skall försöka lägga upp den här längre fram i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar