En holmgång med Telia ProSofts intranet

Telia ProSofts – senare Ki Consultings – intranet var behäftat med en rad fel och brister som försvårade navigation och möjligheten att hitta väsentlig information. Det var brutna länkar, trasig bilder, maillänkar som pekade till fel person (någon annan än den vars namn står angivet på sidan).

ett kortlivat företag där jag enligt arbetsgivarintyget jobbade i 17 år

Det var sidor som skulle ha öppnats i ett nytt fönster eller över hela fönstret öppnas inne i ramarna vilket gjorde att texten i själva informationsfönstret blev hopkrympt. Gällde det flera fönster efter varandra var felaktigt upplänkade blev informationssidan till slut ett frimärke i nere i högra av skärmen där informationen var i stort sett oläslig.

Sedan fanns det sidor som skulle ha länkats in just i existerande ramar men öppnades över hela fönstret eller i ett nytt fönster. Totalt utan navigeringsramar.

Vårt intranet bestod av en övergripande del uppbyggd av informationsavdelning och sedan byggde varje avdelning upp sina egna sidor. Vissa avdelningssidor var väldigt proffsiga men andra hade totats samman av någon/några som inte hade en susning.

Det var uppenbart att det behövde göras en uppryckning. Men ingen hade egentligen tid – eller tålamod – att jaga och identifiera fel.

Jag var amatör, jag säger inget annat. Men jag var noggrann, jag kunde Frontpage (som vårt intranet huvudsakligen var uppbyggt i) och dessutom var jag noga med informationen på våra sidor. Så någon kom på att jag skulle vara rätt person att göra felsökningar och antingen dokumentera och korrigera de fel jag hittade (om jag kunde och om jag hade behörighet att göra uppdateringar i den avdelningens sidor) eller dokumentera dem och rapportera till informationsavdelningen.

Och så blev det också jag började navigera mig igenom sidorna på vårt intranet. Jag lokaliserade fel och oklarheter, ändrade det jag kunde, sammanställde ett upplänkat worddokument med de brister jag funnit och åtgärdat och de jag inte hade behörighet till själv som en rapport till informationsavdelningen. Jag skickade in rapporter kanske en gång i månaden – eller när dokumentet blev tillräckligt omfattande.

Jag skrev också, på begäran, en lathund över sådant man som ansvarig för en avdelningswebb skulle tänka på när man skapade och uppdaterade sina intranetsidor för att undvika några av dessa fallgropar. Elementära saker om konsten att länka rätt, att inte flytta eller ta bort bilder man länkat till, vikten av att alltid uppdatera en mailadress genom att först avlänka den och sedan länka den till rätt person.

Och om vikten att uppdatera hela mailadressen – på ömse sidor av @-tecknet – och inte bara på namnsidan. Uppriktigt sagt hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att någon skulle komma på en sådan idé – men människor är människor och man skall aldrig underskatta deras förmåga att komma på galna infall.

Vårt intranet blev betydligt stabilare och säkrare och man hade i allt större utsträckning möjlighet att finna den information man sökte. Och – när man funnit den – också kunna läsa den och navigera sig vidare.

Att det dessutom såg betydligt prydligare ut var knappast någon nackdel.

Arbetet var framgångsrikt men det blev dock aldrig helt genomfört eftersom IT-krisen i början av millenniet kom emellan och Telia – ah, Ki Consulting, vid det laget – och jag gick skilda vägar.