Väv mig ljus och väv mig skugga

Väv mig, Väverska,
ett band för den som går ensam in i mörkret.
Väv en bro för vilsna själar,
och väv mig en svepning vid vägens slut.

Väverska, vid Din vävstol,
bind i varpen en smula frihet in,
och väv mig styrka av sköra trådar.
Ge mig färgprakt i ödesväven,
väv en duk till livets fest.

Gör väven stark, min kära.
Du, som väver av livets trådar,
vet vad väven måste tåla.

Väv mig sinnesfrid i dunkla dagar.
Låt skytteln fara mellan ödets varp,
höj min själ över vävens lagar.

Väv mig ljus och väv mig skugga.
Och väv mig, Väverska, om så är möjligt,
en smula lycka i livets väv.