I natt lät det som det regnade,
fast jag såg inga stänk på rutan,
fast jag såg inga droppar falla i gatlyktornas sken.
Ändå rasslade det som slagregn mot asfalt och garagetak,
ändå brusade det som skyfall i stuprören.
Jag förstod inte,
och därför höll det mig länge vaken.
När dagen kom,
låg planteringarnas alla löv på asfalten.
Det som hållit mig vaken,
det jag tagit för regn,
det var lövens dödssång jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar