När rökmolnet är ickerökarens andedräkt,
när björkarnas kronor
är frostad spets mot gatlyktorna
och tallarna skimrar som silvermoln
ser jag köldens skönhet.
Jag måste ha varit en björn
i ett föregående liv,
när novembers dagar krymper,
när kölden smyger nära,
längtar jag efter idets varma, mörka trygghet.
Jag är en tvåbent björn
mitt ide, mitt bo
är min ljusblå fleecemorgonrock
mina raggsockor
min sängs varma täcke.
Köldens omutbara skönhet
har parat sig med mörkret.
Jag är en björn med en björns längtan.
Låt mig sova.
Låt mig gå i ide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar