Det var
som om någon
satt munnen till
och sörplat all färg ur naturen.
Också husen fasader var blacka,
gult hade mist sin lyster,
rött sin glöd,
ej ens vitt var längre vitt.
En värld fångad
i gråskalans mest avskydda nyanser,
en tröstlöshetens vinter
en sinnets mörkertid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar