En skugga över snön,
en gravlykta begravd i drivorna,
endast gravstenarnas snökrönta överkanter,
reser sig ur vintervit omfamning.
Det är ingen idé att bana väg genom vitheten,
att gräva upp gravlyktan ur köldens djup.
Jag tänder mitt ljus och ställer det på snön.
Skuggan över snön är min egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar