Mot våryrans slut
ja rent av vid sommarens port
den mörkaste granskog blir som förbytt.
Det börjar så smått
med hårda
små ljusgröna skott.
Och inom kort
just nedanför vassa barr
där sitter en silkesmjuk frans.
Vilken skillnad gör inte fransen?
Med vårgrön kant
var gran blir förvandlad, förnyad
ja, den får rent en ny siluett.
Fram ur skogens djupgröna bädd träder var gran
med de skiraste björkar i prakt kan den tävla.
Den är skön att beröra
denna vårgröna frans.
Som flytande silke
som rävsvansen mjuk
att hålla fingrarna borta blir alls inte lätt.
Rätt vad det är
är man där
smeker och drar
och tänker förundrat
hur vacker en gran egentligen är.
Men det gäller att skynda
att finna
en gran att beröra.
Ty tiden är kort
en dag Du finner bestört
att den mjukaste frans
förvandlats till stickande barr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar