Eller mer konkret:
De sitter uppe på taket, vänder aktern utåt och skiter på mina fönster.
Eller också tömmer de förbaskade fjäderfäna tanken under inflygningen innan de landar på taket.
 |
| Näpp, köper inte den bilden längre |
Flygbombade fönster. Fast jag vet inte om det rör sig om precisionsbombning eller klusterbombning. Skillnaden tycks i det här fallet vara obefintlig. Och resultatet lika motbjudande vitt, slafsigt och utsiktsstörande.
Och balkongen skall vi inte tala om. En gång i världen hyrde jag en lägenhet om två rum och kök med balkong. Numera är det snarare två rum och kök – med duvslag.
Låt oss förbigå eländet med tystnad.
Det är rent nödvärn, i annat fall kommer jag att svära i bloggen tills Google markerar innehållet som olämpligt för barn. Vilket med tanke på att jag numera anser att den enda goda duvan är en anrättad duva kanske inte är helt fel. Kokt, stekt, grillad, ugnsbakad, smördegsinbakad etcetera spelar ingen roll. Huvudsaken är att den är vederbörligen tillredd, serverad och förtärd.
 |
| Mitt drömscenario, duvornas mardrömsscenario |
Det är varmt. Närmare 30 grader. Och det går inte att vädra ordentligt, inte att ställa till ett rejält korsdarg..Det är ett duvår i år, balkong och fönsterbleck är invaderade av purrande och kluckande fjäderfän så en öppen balkongdörr eller ett öppet fönster är en stående inbjudan till invasion. Duvslaget har gått in i ett nytt skede.
Och när det kommer till Duvemåla är jag en sur och omedgörlig konstkritiker.
Duvor saknar fullständigt konstnärlig begåvning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar