En vän trodde det och föreslog att jag skulle ge "Vårgrön frans" en ny chans eftersom detta med poesi och dikter på intet vis är mitt rätta element. En utmaning som inte gick att motstå - så här kommer Vårgrön frans, omstöpt till:
Ett granskogens mirakel
När våren är på väg att bli sommar blir den mörkaste granskog rent som förbytt. Det börjar så smått, just nedanför fjolårets vassa barr, med hårda små ljusgröna skott. Och inom kort har skotten omvandlats till en silkesmjuk frans i den mest intensivt vårgröna färg man kan tänka sig.
Med denna mjuka, för var dag växande vårgröna kantlinje, blir granarna förvandlade och förnyade. Fransen ger granarna en ny siluett, som låter – om så bara för en kort tid – var enskild gran träda fram ur skogens djupgröna bädd och tävla i vårgrön prakt med de skiraste björkar.
Den är skön att beröra, denna vårgröna frans. Som flytande silke – att hålla fingrarna borta är inte lätt. Rätt vad det är, är man där och smeker och drar och förundrar sig över hur vacker en gran egentligen är. Men säsongen är kort, det gäller att skynda sig att finna en vårfager gran med sin vackra frans. Dröj för länge – och du lär finna att den ljuvligt mjukaste frans har förvandlats till stickande barr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar