Wow – vilken upplevelse!

Tisdagen den 12 maj 2015 (i går kväll, alltså) samlade jag modet och gjorde någonting jag aldrig tidigare gjort. Jag gick på releasefest på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Och inte vilket releasefest som helst, jag gick på Simona Ahrnstedts – Sveriges egen Romancedrottnings – releasefest för hennes nya bok, En enda hemlighet.

Och, wow, vilken upplevelse!

Jag var långtifrån ensam – området framför författarscenen var lika tättpackat som en ansjovisask. Ett klart bevis på att Romance är en genre på stark frammarsch i Sverige.

Och det är Simona Ahrnstedts förtjänst, hon är en sann pionjär. En trailblazer för en förbisedd genre, som bara händelsevis råkar vara världens störta och bäst säljande genre.

En enda hemlighet, den fristående uppföljaren till En enda natt, är känd som ”den gröna boken” – omslaget torde förklara den saken – och temat var grönt. Från Simonas läckra armband till kakorna, vindruvorna och gelégodiset. Ett konsekvent tema, till och med Simonas nagellack matchade omslaget.

Stämningen var positiv och trivsam, Simona gick runt och hälsade oss välkomna innan författarintervjun på författarscenen började – och vilken trevlig människa!

Lika spontan och charmig som hon framträder på sin blogg och de gånger man sett henne i intervjuer på Tv.

Och blyga, försagda jag vågade faktiskt prata med några personer jag mötte i publiken. Vi hade ju i alla fall vissa intressen gemensamma – romance, läsning, böcker.

Så roligt, så trevligt, så underhållande, så inspirerande – kort sagt en upplevelse för livet.

Så varför jag fick uppbåda mod för att gå dit?

Min kompis Kerstin skulle ha varit med – vi hade anmält oss båda och hon hade sett fram emot det här lika mycket som jag. Men hennes man hade delat med sig av en riktigt rälig förkylning så hon blev däckad i sista stund. Var inte orolig, Kerstin – ett signerat ex av En enda hemlighet (ditt!) ligger just nu på hedersplats på vita skåpet i köket!

Men det oväntade frånfallet av sällskap och moralisk stöd resulterade i att jag sprang i cirklar och vred händerna och undrade hur blyga, försagda jag skulle våga gå på egen hand. Men Simonas lilla vett och etikettguide för releasefester var inspirerande och jag ville verkligen ha boken. Signerad. Och jag ville inte gå miste om upplevelsen.Och till syvende och sist stod det varmt välkommen i inbjudan.

Efter författarintervjun, växte sig kön så lång till signeringen att jag klev åt sidan och läste hela första kapitlet innan den glesat ut så pass att jag ens övervägde att ställa mig i den. Hann läsa en god del av andra kapitlet innan jag nådde fram.

Jag fortsatte läsa på pendeln hem (så, Simona, din bok har härmed definitivt gjort sin debut som reslektyr inom kollektivtrafiken!) och vidare hela kvällen, vid det här laget är jag nästan halvvägs igenom boken. Jag återkommer med referat/recension/boktips när jag hunnit göra ett par djupare genomläsningar, så här långt kan jag bara säga:

”Wow! Så grymt bra!”

Sammanfattningsvis överlevde jag min debut som releasfestbesökare. Att jag sedan tappade tråden ibland och kläckte ur mig någonting annat än de intelligenta kommentarer och frågor jag tänkt ställa, det är en annan femma - jag gör mig definitivt bäst i skrift.

Jag träffade Simona, jag träffade trevliga människor, jag hade trevlig och jag fick mitt och Kerstins ex av boken signerat. Och – upptäckte jag – jag råkade fastna på en av mingelbilderna över publikhavet. Den blåklädda i mitten, som tycks ha hamnat i strålkastarljuset (takbelysning rakt ovanför), detalj, nallad ur en av mingelbilderna på Simonas blogg (tror inte hon kommer att misstycka).

Och, till oändlig glädje för oss läsare - det är en tredje bok på gång!