Pinsamt intermezzo i Karlberg

Här hamnar man ofta i valet och kvalet!

I går eftermiddag var jag in till Karlberg och unnade mig ett fredasmys av rang - glass på Stockholms Glasshus. Irish Crisp, Vit Chokladknäck och Ingefära/Citronsorbet.

Finns det godare glass att få i Stockholm? Ah, jag tvivlar på det. Har i princip numera sagt upp bekantskapen med frysdiskarnas industritillverkade glass, just inget i smak - jämfört med Glasshusets glass - och en jädrans massa tillsatser av tvivelaktig karaktär.

Karlberg - en station som kommer att försvinna.

När jag ändå var inne i Karlberg passade jag på att handla i ICA Birkahallen på Rörstrandsgatan. Kom med skrymmande, om än inte särskilt tyngande kassar ned till stationen. Eftersom kassarna dinglade och pendlade och gjorde mig trappmässigt instabil tog jag hissen ned.

Så långt var allt gott och väl. Men hissens nedkomst till perrongnivå sammanföll med att en man utnyttjat områdets arkitektoniska avskildhet till att hala fram "vattenledningen" och var i full plaskande färd med att vattna perrongens asfalt.

Av svordomarna att döma ansåg han sig tydligen ha rätten att vara mer rättmätigt indignerad än jag - som om jag begått en pinsam fadäs genom att komma nedfarande med hissen. Och låt oss för situationens klarhet en gång för alla konstatera att hissen vid Karlbergs station är långtifrån ljudlösa.

Men karlar är nu en gång så känsliga.

Och inte allt för smarta när det gäller sina utomhusbaserade toalettvanor. Minns än i dag en något överförfriskad karl på Södertälje Södra som hoppade ned från perrongen, korsade spåren och ställde sig bakom en stor reklamtavla och - em - vattnade ogräset. Fast fullt så diskret som han trott sig vara, det var han nu inte. Han hade missbedömt höjden på reklamtavlan så tippen av "vattenledningen" hängde ned under kanten.

Det såg så förbaskat dråpligt ut att vi på perrongen - bortsett från de som fnös indignerat - hade svårt att avhålla oss från att gapskratta. Själv såg han ut att vara rätt belåten över sin diskretion när han till slut kom fram bakom sin improviserade pissoar. Låt oss nöja oss med att konstatera att nog var tur för honom att världen på den tiden inte var full med mobiler med kameror och att internetfenomen som YouTube låg decennier in i framtiden.

En station med arkitektoniska - em - nödlösningar...

Men åter till Karlbergs Station.

Scenografi: En sliten och nedgången station, och med tanke på att den kommer att upphöra som station när Citybanan står klar 2017 och pendeltågen istället går via Odenplan, lär det knappast förändras, med arkitektoniska nödlösningar - som uppenbarligen kan utnyttjas i, em, nödsituationer.

Scenen: En indignerad och förorättad karl som desperat försökte skifta position mellan svordomarna för att skyla såväl uthängd apparatur som plaskande förehavande på offentlig plats. Utan att skvätta på sina egna fötter. Och en kvinna som svepte förbi honom och hövligt låtsades vara såväl halvdöv som extremt närsynt.

Fördömd tur att jag har humor - och förmågan att se det ironiska i livet och i vardagliga förtretligheter. Skrattet pös mellan sammanpressade tänder när jag gick längs den inhägnade gången längsmed trappan bort mot perrongen. Karlar, och deras toalettvanor!


För övrigt blommar syrenerna för fullt vid Karlberg. Avis -  så långt har de inte kommit här hemma. Men den vita syrenen vid porten har många knoppar och körsbärsträdet på hörnet blommar för fullt, ett par veckor efter det att körsbärsträden i Kungsträdgården bjudit på ett hav av böljande rosa prakt.

Tur att syrenerna blommar med bedövande doft kring Karlberg!