Biten av ordet

Varför väljer någon egentligen att skriva?

Det är svårare än det mesta. Det kräver mer än man anar, mer än man kunnat förutse. Det kräver hängivenhet för textens själ och för arbetet. Och underkastelse för textens vilja - och det arbete och den hängivenhet som krävs.

Att välja att skriva är en personlig utmaning. Det går inte att komma undan. Och aldrig, aldrig är man bättre än sin senaste text. Sin senaste scen. Sitt senaste stycke. Sin senaste mening.

Meningen med orden... Hm...

Orden är meningen

Orden är meningen.
Meningen är livet.
Livet är fantastiskt.
Fantastisk är fantasin.
Fantasin är orden,
meningen med orden.


Och ibland är det inte ens ett medvetet val att skriva. Ett frivilligt val. Ibland blir man med historia. En historia som kräver att bli berättad. Och då är det bara att ge sig, att skriva, annars kommer den här historien aldrig att lämna dig ifred. Den vill bli berättad, och sedan är det inte mer med det.

Det är kanske inte en text man tänkt sig att man skulle skriva. Det är kanske inte den historia man själv hade valt att berätta. Man har blivit sjanghajad av en text som dess berättare. Det är bara att leva med det.

meningens underströmmar

Biten av ordet

Vila
i sanning
talar inte
lyssnar till orden.
Leker
i tanken
leker med ordet.

Längtar
efter ordet
som inte är.
Söker
meningens underströmmar,
ord med sanningens skärpa.

Biten av ordet.

Orden tar form och biter sig kvar

Orden biter sig kvar. Formar vår liv, formar tankevärld och våra värdegrunder. Orden tar form och biter sig kvar. De vänder upp och ned på vår tillvaro och utmanar våra sinnen, vårt intellekt, vår världsbild och våra värdegrunder. Ord är tankar, givna en strukturerad form och fästa på papper. Eller, i dagens snabbsnurrande teknologiska värld, fästa på ett elektroniskt datalagringsmedia.

Ord är utmaningar. Språket en oräknad rikedom. Orden är en glädje och en styrka som genomsyrar våra liv och öppnar dörrar till världar vars existens vi aldrig ens anat. 

när tillräckligt många ord samlats...

Och när tillräckligt många ord samlats och slipats, skärps och vässats, när texten är nedtecknad och strukturerad och historian som krävde att bli berättad är nöjd med sin slutliga form, inser man att man har skrivit en bok.

Jag vet varför jag skriver.

Jag skriver en bok jag skulle vilja läsa. Om någon annan hade skrivit den. Men eftersom ingen annan skrivit den, får jag skriva den själv.

Jag ÄR biten av orden.
Och orden Är meningen.

Med livet. Åtminstone för mig.