I går morse blev jag kysst på handen av en svansviftande glad, brun labrador medan jag stod och väntade på hissen på Stockholm Odenplans pendeltågsstation.
Hon var chokladbrun och blåögd och fullständigt, oemotståndligt bedårande. Och dessa underbara ögon!
Sedan buffade hon in huvudet under min hand och ville bli klappad.
Gissa om det här gamla matte-hjärtat smälte?
Ni som hängt med länge här på bloggen vet kanske om att min familj en gång i världen hade en fyrfota medlem, en gul labrador vid namn Nellie. Så att jag sedan dess har en softspot lika mjuk som marshmallow när det kommer till labradorer är kanske inte så märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar