fredag 5 augusti 2016

En obstinat läsares manifest

Det finns böcker man harvat igenom på ren envishet och i efterhand känt sig snuvad på värdefull lästid som kunde ha använts bättre. Allra värst är det givetvis om man betalat dyrt för en bok man egentligen inte haft råd med.

Ibland kan en bok börja så bra, så lysande, att man kastar sig huvudstupa in i den och fäster sig vid huvudpersonerna och bara måste få veta hur det går för dem. Sedan kommer man till mitten av boken, som tyvärr mest av allt påminner en om en sockerkaka (ej kladdkaka) som kommit ur ugnen ogräddat dinkig i mitten. Men man har plöjt vidare – måste ju bara få veta hur det går för huvudpersonerna. Och det måste ju bara bli bättre? Eller?

Bara för att när man kämpat sig fram till slutet finner att det minsann kunde vara ännu sämre än man befarat i mitten av boken. Och där sitter man som ett fån och känner sig bedragen på värdefull lästid man aldrig kan få tillbaka.


Sedan var det givetvis de så kallade klassiker man ovillkorligen man var tvungen att läsa i skolan. Klassiker är böcker som (i regel) är skrivna långt innan man själv är född och av en samlad litteraturvetenskaplig krets bedöms som särskilt värdefulla.

Ibland undrar jag hur de egentligen tänkt, dessa litteraturvetare. Ett och annat guldkorn glimmade väl till men åtskilliga kunde, vad mig beträffade, gott ha fått försjunka i seklers damm och evig glömska.


Sedan skoltiden tål jag knappt höra frasen "Du måste läsa den" utan att få akuta myrkrypningar mellan skulderbladen. Inte ens när det yttras i bästa välmening. Det är det i särklass säkraste sättet att få mig att bestämma mig för att inte läsa en bok.

Valfrihet har alltid varit viktigt för mig – och kanske framför allt när det gäller läsning. Ingen annan än jag har någon som helst rätt att diktera vad jag skall – och inte skall – läsa. Ingen.


För mig handlar läsning om glädje, brinnande intresse, lust att lära sig mera om sådant som intresserar mig, inspirerande aha-upplevelser, eskapism från vardagens inrutade rutiner och stress, inspiration och stimulerande av kreativiteten.

Vad läsning, under inga som helst omständigheter får göra är att kväva lusten att läsa. Livet är för kort för att man skall ödsla värdefull lästid på böcker som tråkar ut en – och att de sedan råkar vara utnämnda till klassiker är ingen som helst ursäkt.



Detta är en obstinat läsares manifest


Läs vad du själv vill!
Läs av brinnande intresse, läs av nyfikenhet, läs i jakten på någonting nytt eller av längtan efter någonting som påminner dig om en bra läsupplevelse.


Läs vad du vill!
Även om litteraturvetarna och kulturpersonerna anser att det du väljer att läsa är skräp.

Minns de klassiker du var tvungen att läsa i skolan (speciellt de som tråkade halvt ihjäl dig och mest kändes som slöseri med lästid) och inse att litteraturvetarna och kulturpersonerna inte är ofelbara och långtifrån alltid har rätt. De är bara människor med en annorlunda litterär smak och annorlunda litterära värderingar än du och så kommer det förmodligen alltid att förbli.


Läs vad du vill!
Låt ingen diktera vad du skall läsa. Och låt ingen – absolut ingen – kväva din lust att läsa.


Läs vad du vill!
Och din bokhylla kommer så småningom om att fyllas med klassiker som inga litteraturvetare och kulturpersoner känner till. Än.



Och slutligen:

Du är, åtminstone inom din specifika genre (eller genrer), på ditt sätt lika mycket litteraturvetare som de litteraturvetare och kulturpersoner som ser ned på ditt val av litteratur.

För du har - utan någon som helst vägledning från dem och utan de fördelar en akademisk utbildning inom litteraturvetenskap ger - helt på egen hand sållat agnarna från vetet och funnit de böcker som ger dig det slags läsupplevelser du vill ha och de författare inom din genre (eller genrer) som levererar de bästa böckerna med de kvalitéer du efterfrågar.





2 kommentarer:

  1. Det viktigaste är ju ATT man läser, inte VAD man läser. Zlatan fick ju en massa kritik för sin (?) bok, men samtidigt så fick han ju många pojkar att läsa som aldrig tagit i en bok förut. Så all litteratur är god litteratur får man väl ändå säga. Allt som främjar läsandet är bra, tycker jag.

    SvaraRadera