Det här är texten som jag lade på operationsbordet i början av sommaren för en absolut nödvändig omstrukturering, en omstrukturering som vi båda börjar återhämta oss från först nu.
Jag har inte vågat röra den tidigare, det har känts som om jag skulle begå en rad misstag om jag rörde den innan såväl texten som jag var mogna. Och texten har förmodligen behövt den här vilotiden för de strukturella förändringarna var enorma, de gav bok en helt ny (och förhoppningsvis bättre) inledning.
Text är på många sätt som en bröddeg. Den behöver jäsa innan man bakar ut den. Men nu kliar det i fingrarna att ta tag i den texten igen, göra om kodningen så kapitlen hamnar rätt i indexet (så det blir lättare att navigera mellan kapitlen) och börja redigera. Börja korrigera.
Börja skriva nytt.
Skriva de där kapitlen som (alltjämt) saknas.
Slutföra.
Jag tror verkligen på den här historien, i den här formen.
Och 2016 är inte över. Än.
Härligt när kliet i fingrarna börjar ge resultat. Heja!
SvaraRaderaTack!
RaderaFast jag tror ändå att jag lyckades röra till det i går kväll... Men det ger sig nog.