Ett hösttecken - eller kanske ett hösttäcke - är när nätterna blir så kalla att man måste bädda varmare. Nu har nätterna blivit så kalla att jag bäddat min vinterkokong med mitt ljuvliga sommarskynke - som är en avdankad, jacquardvävd bordsduk i konstsilke (förmodligen något slags viskos) som är för sladdrig för att ligga stilla på ett bord men är på en gång svalt och värmande - och två lätta fleecefiltar.
En filt skulle i och för sig räcka än så länge men filtarna är så korta att de inte räcker till att stoppa in ordentligt under madrassen om man vill ha den ända upp till axlarna. Det brukar därför sluta med att jag har mängder med lätt, gosig fleecefilt över axlarna och huvudet medan fötterna fryser under enbart sommarskynket. Därför lägger jag en filt på tvären över fotändan av sängen, så den hänger ned över såväl fotändan som sidorna, och ovanpå den en matchande filt på längden. Då gör det inte så mycket om jag drar upp den övre filten över huvudet under natten - fötterna är ändå varma och goa.
Längre fram på hösten/vintern brukar jag lägga på ytterligare en (udda) fleecefilt över de båda andra för ytterligare värme men som det är, har jag skapat en ljuvligt lätt och värmande kokong mot de allt svalare nätterna.
Det är flexibelt också - om det blir för kallt, är det bara att lägga till en filt. Om det blir för varmt, är det bara att kasta en åt sidan.
Om jag sover gott i min kokong?
Japp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar