Gråsynt i gråvädret

Trött. Hängig. Orkeslös.

Nej. Jag misstänker inte corona.

Jag känner igen symptomen.

Det inträffar vid den här tiden på året, så gott som vartenda år.

Novembersjuka.

Novemberdepp.

Gräväderssjuka.

Det är kanske inte så underligt, det här gråvädret är rena bojsänket för sinnet. Ibland misstänker jag att det måste finnas en björngen någonstans uppåt stamträdet. Allrahelst skulle jag nämligen vilja gå i ide nu och sova mig genom vintern.

Hm. Vore kanske rätt praktiskt om man kunde göra det, ur ett corona perspektiv.

Jag är i desperat behov av väderlek som inte är grå, grå, grå.

Och blöt. Regnig. Fuktmättad. Fuktdrypande.

Och där det verkligen känns som om det finns syre i luften.

För närvarande känns luften som en luftsoppa där kockarna råkat glömma att tillsätta syre.

Ge mig en solig dag, en enda.

Med blå himmel, strålande solsken och krispig luft.

Gärna frost.

Vad som helst.

Bara inte grått, grått, grått.

Nämnde jag GRÅTT?

Och sedan har vi naturligtvis galopperande corona i Sverige igen.

Man kan bli novemberdeppig för mindre.

Finns bara en sak att göra.

Bita ihop. Hålla ut. Härda ut.

Hm. Skulle vi inte kunna rockad mellan februari och november?

För om det finns en månad som skulle behöva bli kortare, så är det november.