Har ni någon gång startat en trend?

Det kan nog jag säga att jag har gjort.

Och, nej, jag tänker faktiskt inte på att jag startade Romanceportalen inom ramarna för min personliga blogg/hemsida och/eller att den under flera år var en av få romancerecenserande och romanceorienterade bloggar/hemsidor vid sidan av några få romanceförfattares personliga bloggar/hemsidor.

Hm. Det blev visst väldigt många bloggar/hemsidor.

Och det är faktiskt vad det det blivit. Det har under de senaste åren blivit en rad olika bloggar och instagramkonton som recensera romance eller pratar om romance.

Men jag tänker inte ens försöka ta åt mig någonting av äran för det. Det fanns ett enormt, uppdämt behov av att tala om och debattera romance som funnit ett utlopp genom en rad engagerade eldsjälar.


Nej, jag talar om tennisbollar.

Mjuka, gula tennisbollar.

För många år sedan hade min mamma problem med värk i lederna i händerna. Jag köpte då en mjuk tennisboll åt henne som hon kunde krama för att mjukt och varsamt träna styrkan och rörligheten i fingrarna. Det visade sig fungera rätt bra.

Visserligen kunde det inte bota värken, men det var inte heller tanken. Men det var inte heller tanken. Däremot avlastade och lindrade det verken och tränade upp styrkan i fingrarna.

Ibland tog mamma med sig sin boll på olika sammankomster på äldreboendet hon bodde på, vid t ex gymnastikpass och gemensamma fikastunder, för att kunna träna fingrarna också där. Det var någonting som inte undgick hennes grannar på boendet och det väckte frågor:

"Vad var det där för något?"
"Vad höll hon på med?"
"Varför gjorde hon så där?"
"Var hade hon fått tag på den där?"

Och:

"Var det möjligt att få pröva den där grejen?"

Det var flera som testade att krama den mjuka bollen och tyckte att det kändes bra för händerna. Och några månader senare kunde mamma, full i skratt och inte så litet illmarig, berätta att hennes vänner och grannar på äldreboendet klagat för sina barn och barnbarn eller andra anhöriga att "Ainas dotter minsann hade köpt en mjuk, gul tennisboll åt henne så hon kunde träna fingrarna!"

Någon månad senare kunde hon berätta att flera av hennes vänner satt och kramade mjuka bollar som deras något förbryllade men tjänstvilliga anhöriga skaffat åt dem.


Så, jag är alltså en trendsättare. Häpp!