Det är korta noveller som är min verkliga akilleshäl. I det litet längre formatet har jag trots allt lyckats åstadkomma några någorlunda hyfsade noveller.
Jag lyckades åstadkomma någonstans kring tjugoåtta-, tjugoniotusen tecken innan jag körde fast. Sedan inträffade den värsta värmeböljan i mannaminne - och hjärnan och därmed också kreativiteten kokade ofelbart torrt. Jag lade skrivprojektet åt sidan och inväntade drägligare temperaturer såväl utomhus som inomhus - vilket dock visade sig dröja, och det rejält.
I helgen har jag öppnat dokumentet och efter två dagar och så där tusen ord konstaterade jag att det där nog inte var en av mina mest lysande idéer. Det var inte urdåligt, det var inte det. Det fanns till och med en chans att det skulle kunna bli någonting av det.
Men vad det än skulle kunna tänkas bli, så var det någonting längre än femtiotusen tecken.
I sitt nuvarande tillstånd känns det mest av allt som ett spretigt: "Meh" där det mesta av huvudpersonernas kärlekshistoria saknas - den är så här långt mest skissad och antydd - och för stort fokus ligger vid kusinens bröllopsvedermödor. Vilket å andra är nödvändigt för intrigen. Men texten skevar och kränger och riskerar att spåra ur.
Jag tror att jag kommer att arbeta vidare med den här texten, den har potential. Men inte i sitt nuvarande skick. Däremot är den rolig. Jag gillar idén - och jag älskar konceptet - dessvärre har det visat sig vara litet för stor för det det önskade formatet.
Som jag sade här ovan, så finns det trots allt en chans att det kan bli någonting av det här. Det måste bara få ett annorlunda, litet längre format för att blomma ut till sin fulla potential i så fall.
Men är hoppet ute för novelltävlingen, i så fall?
Jag vet faktiskt inte. Den här texten, den lär (nog) inte bli mitt bidrag.
Men i kväll, när jag slutligen konstaterat att det inte skulle gå att skohorna in den på under femtiotusen tecken, dök tanken på att göra någonting av en liten bakgrundshistoria som snurrar runt i bakgrunden av mitt mastodontmanus. Jag har haft en känsla av att det finns historia nog för en längre novell där. Någonting som det borde kunna vara värt att försöka göra någonting av. Kanske som ett smakprov inför den första boken.
Fast då skulle det givetvis bli historisk romance, och det var kanske inte vad förlaget hade tänkt sig. Och jag har ingen aning om jag kan få någonting färdigt av den idén på den tid som återstår.
Åh, varför gör jag så här mot mig själv?Jag vet att:
- Noveller inte är mitt rätta element
- Jag är skral på att få ihop fungerande noveller
- Jag aldrig lyckas i novelltävlingar
Så, varför - varför - gör jag detta mot mig själv?
Å andra sidan, så är det just det historiska som är min styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar