Ni kan säkert tänka er frustrationen och ilskan när man hör de förbaskade innerdörrarna (vikdörrar) i hissen gå flapp, flapp, flapp någonstans högre upp i trapphuset medan de förgäves försöker stängas.
Efter flera försök var det bara att inse. Hisseländet skulle inte komma på bättre tankar och komma ned.
Det enda att göra var att gå uppför trapporna. Eller kanske snarare steg för mödosamt steg hala mig uppför trapporna.
Att det osade svavel i trapphuset må under omständigheterna ursäktas.
Kan ni gissa var hissen stod och flappade?
Rätt gissat - sjunde våningen.
Var annars?
Det här är helt enkelt inte acceptabelt.
De där hissdörrarna är undermåliga.
Det är mindre än en månad sedan hissen vägrade komma upp eftersom dörrarna stod någonstans längre ned i trapphuset och flappade. Någonting som ledde till en inflammation i knät efter nedstigandet från sjunde våningen, steg för steg och fot för fot.
Jag hoppas innerligt att inflammationen i knät inte kommer tillbaka. En "Aow! Aow! Aow!"-session per månad är fullt tillräcklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar