Nackdelarna med den här lägenheten

Utöver, givetvis att den ligger på sjunde våningen och hissen inte är hundraprocentigt pålitlig på grund av de billiga innerdörrar man installerat -de där man ibland kan höra stå och gå flapp, flapp, flapp någon annanstans i hisschaktet när de försöker och förgäves försöker stängas.

Den här gången talar jag om västläget.
Och, för all del, också om höjden över havet.

Det låter kanske inte som någonting att klaga över, för vilken soldyrkande nordbo skulle inte vilja ha en balkong med västläge för svenska sommarkvällar?

Och vem gillar inte fri och vidsträckt utsikt?


Nackdelen är att HELA lägenheten har västläge. Har ni någon som helst aning om hur svårt det är att ställa till ett rejält, genomluftande och temperatursänkande korsdrag om alla ens fönster vetter åt samma håll?

Nära nog omöjligt.


Det innebär också att man befinner sig ovanför trädtopparna. Det är givetvis en fördel ur utsiktsperspektivet - även om utsikten består av tallar (och några björkar), en pendeltågsstation, ett industriområde och ännu mera skog.

Men det innebär också att man på denna höjd inte får någon som helst skugga över fönster, balkong eler fasad, vilket i sin tur leder till att temperaturen inomhus dag för dag stegras. Från varmt. Till för varmt. Till bastuvarmt. Till översta laven-bastuvarmt. Till stenugnsbakad pizzaugnsvarmt.

De senaste dygnen har temperaturen därför varit närmare trettio olidliga grader varmt i sovrummet.

Hur bra tror ni man sover i den värmen?

Japp. Som en kratta.


Eller, rättare sagt, sedan man tuppat av av utmattning sover man och vet just ingenting mer. Men i går vaknade jag vid fyratiden. Eftersom det vid det laget kändes som: "Varning! Varning! Varning! 3, 2, 1 - spontan självantändning av ryggen nära förestående!"

I morse sov jag i alla fall till någon gång runt halv fem, tjugo i fem och ryggen stod i alla fall inte i lågor. Jag kände mig bara som om jag sovit på översta laven i den där jävla bastun.


Mina patetiska försök att sätta korsdrag för att få ned temperaturen något i en lägenhet som inte är designad med effektivt korsdrag i åtanke har sorgligen misslyckats. Framför allt eftersom luften här utanför redan vid sjutiden är allt för uppvärmd för att man längre skall kunna hålla fönster och balkongdörrar öppna i hopp om att få in litet välbehövlig svalka.


Ni förstår säkert att jag just nu längtar efter en temperatursänkning?

En riktigt rejäl en.