Here vi go again?
Vänster fot anklagas härmed för sabotage. Jag har inte inte tid med de här dumheterna, jag har en praktik att sköta - och sköta väl. Jag har arbetsuppgifter jag behöver lära mig. Jag behöver ta mig, via Stockholms kollektivtrafik, till min arbetsplats inne i stan.
Jag vill lära mig.
Jag vill skriva content.
Men verkar vänster fot fatta det?
Nej, då, vänster fot anser sig ha skäl till att vara missnöjd med tillvaron och har gått ut i vild strejk. Värkande och svullen är den just nu nära nog omöjlig att få ned i ens mina fulaste och mest utkippade gamla sportsandaler.
Fanskapet är nästan en halv gång till så tjock och svullen som höger fot. Så ni förstår säkert att det muttras och morras när jag släpar mig omkring här hemma i lägenheten.
I dag är jag sjukanmäld, Jag vågar inte utmana kollektivtrafiken in till stan, inte med den här fotuslingen. Jag vågar inte heller utmana trapporna i lokalen där jag jobbar, de som funkar bra när fötterna är i bättre form.
Den enda utfärd utanför dörren jag ens skulle överväga att företa mig, är att linka till apoteket i Centrum och köpa Alvedon. Och inte ens det skulle jag överväga om inte tabletterna vore på upphällningen.
Jag vet inte vad som förorsakat smärtorna den här gången. Ett mindre felsteg någonstans, någonting jag inte skulle ha märkt eller reagerat på i vanliga fall men som blev droppen som fick bägaren att rinna över för mina redan trötta och svullna fötter i denna oväntat och oförutsett högsommarvarma majmånad?
Jag hoppas på svalare väder.
Tack för att ni orkat lyssna på min veklagan över vänster fot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar