Lördag på Södertörn

Det blev sol över Södertörn i dag också. Ljuvligt, det behövs så förtvivlat väl när dagarna är så här korta.


Sent i onsdags eftermiddag fick vi tillbaka hissen här i trappuppgången. Så himla skönt -den har varit saknad. Och det har onekligen komplicerat tillvaron. Och vållat viss smärta.

Fast helt nöjd, det är jag inte.

Dels har hissen försetts med innerdörrar (vilket nya hissar tydligen måste ha) för att undvika olyckor. Massiva ståldörrar. Jag förmodar att säkerhetsmänniskan inom mig borde jubla. Men min frihetsälskande själ sörjer. De nya innerdörrarna blockerar effektivt ljuset från fönstren i de gamla hissdörrarna på trapplanen. Jag har upptäckt hur högt det är upp till 7:e våningen och hur lång färden till denna höjd är när man inte har dessa sedvanliga distraktioner.

Och dels måste man vara redo att öppna hissdörren med det samma hissen når ens våningsplan, annars lås den. Man kan t ex inte vara upptagen med att låsa dörren och stoppa ned nyckelknippan. Teknikens under...

Eller som mamma skulle ha sagt:
"Det är säkert en karl som kommit på det här!"


I dag blev det tvättstugan i ottan. Första tvättpasset sedan innan hissen stängdes av för renoveringen i november. Allt räckte till, jag hade passat på att tvätta undan ordentligt innan vi blev av med hissen. Men hade jag inte fått en tvättid nu, hade det blivit troskris lagom till jul.

Fast detta var bara första tvättpasset av flera nödvändiga. Prioriteringar, prioriteringar. Skönt i alla fall att ha tillgång till hiss när man skall släpa tvättkorg och tvättpåsar upp och ned.


Man skulle ju kunna tro att fötterna skulle jubla över att ha återfått hissen. Men jag vaknade vid femtiden i morse med ont i foten. Förmodligen samma slags sträckning som jag hade på ovansidan av (den andra) foten eter första veckans trappklättrande. Fast varför nu, när vi fått en fungerande hiss igen?

Ibland undrar man. Är trappgående beroendeframkallande? Har foten fått abstinens? Är det här dess sätt att säga: "Hey! Vad är det här? Jag har inte inte fått mina 7-trapp på två dagar nu!"

Kära fossing!
Du har kanske blivit trappberoende.
Resten av mig har definitivt inte blivit det. Skärpning!


Ja, ja - det är väl bara att ge den ett varmt fotbad. Eller två.