Nu rörde det sig bara om en trappa, inte sju, men hur som helst klev jag in i en sådan där skinande ny hiss som startar av sig själv och pratar med en och åkte upp till biljetthallen - där spärrvakten förtjust upplyste mig om jag just gjort premiärturen!
Det var bara minuter sedan hissen blivit godkänd och avspärrningarna plockats bort, så jag var sista icke hissmontör eller säkerhetsinspektör eller liknande som åkte med dem.
En glad överraskning, både att hissen äntligen fungerade och att jag sällade mig till den exklusiva skaran av premiärlejon. Men, säg, var var min röda matta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar