Skobärandets avigsidor

Vår Nellie var egentligen inte så svår på att tugga sönder saker. Däremot var hon som labrador förtjust i att bära omkring på saker, speciellt skor. Speciellt gällde det när det ringde på dörren – alla besökare skulle av någon outgrundlig princip välkomnas med en sko!

Skobärandet var i normala fall inga större problem, bortsett från att man fick putsa skorna ofta. Men när Nellie bar omkring på gummistövlar hände det ibland att de i uppståndelsen fick ett djupare nafs än de tålde. Någonting man olyckligtvis sällan märkte innan man nästa gång trampade ned i en djupare vattenpöl och det plötsligt sade "Blubb! Blubb! Blubb!" och man hade stöveln full med vatten – oftast iskallt vatten.

Föga förvånande var gummistövelskontot skyhögt under hundåren.