Vad hände med min vackra, vita jul?

Var är min vackra, vita jul?

Ännu en dag när Södertörn varit insvept i det mest kreativitetsstjälande, inspirationsstjälande, energistjälande grålulleväder jag kan minnas i år. Jämngrå - askgrå - lågtflygande och inkontinent molnmassa. Iskallt strilregn. Inte en solglimt på hela den korta dagen, inte den minsta lättnad i molntäcket som kunnat antyda existensen av en sol någonstans där ovan eller där utanför. Ett dagsljus som mest lyst med sin frånvaro. Överväger att ringa Skansen och be dem maka på några björnar så också jag kan gå i ide.

Det brukar annars vara en idé som drabbar mig i gråaste november, inte i juletid. Men denna jul känns sällsynt grålullevädersdrabbad. Eller är det bara jag?

Jag önskade en vit jul. Ungefär så här.

Av outgrundlig anledning kallas jular som denna gröna jular. Den som kom upp med det uttrycket måste fan vara färgblind!

Grå. Grå. Grå.
Den är inte grön – den är grå!

Grå Jul. Själva antitesen av vit jul. Med mängder med snö. Med strålande solsken som får snön att gnistra. Med snötyngda eller frostlurviga träd. Med klassiskt stillsamt julkortssnöfall.

En vit jul var den punkten på min önskelista i år. Kära tomten – kära SMHI – vad gick fel med min önskan om en gnistrande vit jul? Var det att begära för mycket?

Vi behöver snön och frosten för att lysa upp mörkret

Det lutar åt att det här blir gråväderjulsdeppigt värre men man skriver varav hjärtat är fullt och det här grålullevädret har slagit ned på mig hela sin kreativitetsstjälande, inspirationsstjälande, energistjälande kraft och tryckt ned mig till anklarna i den tjällösa, vattenstinna marken. När dagarna är så korta som de är nu är jag beroende av att jag får min dagliga dos anständigt dagsljus. Den sorts grådassiga dagsljusersättningssörja som serverats i dag – och allt för många av de senaste dagarna – är en klen ersättning för blå himmel och strålande solsken.

 Som sagt, jag överväger att ringa skansen. Maka på er björnar, jag vill sova tills det blir ljusare.

Julen behöver snö. Så enkelt är det.

Punkten om en vit jul på önskelistan har underkänts av såväl tomten som SMHI, vilket får mig att undra om jag varit en stygg flicka eller om jag lyckats förolämpa vädergudarna. Eller kan jag skylla det på den globala uppvärmningen?

Fast det är som det är. Ett spel mellan lågtryck och högtryck, och vilka parkeringsplatser de har funnit. Inte mycket att göra åt – och det är inte bara jag som misslyckats med min beställning hos SMHI. Det grumsas. Bland vänner, bland främligar på bussar och pendeltåg, i butikerna i centrum, på nätet. Det är grått, det är milt, det är regnigt. Det är ojuligt.

Vi har mörkret utanför fönstren, vi har ljusen inomhus, vi har granarna och pyntet och maten och julmusiken och våra familjer. Men vi saknar ljuset från snön, vi saknar vinterlandskapens skönhet, vi saknar promenaderna och utomhusaktiviteterna. Och vi saknar dagsljuset.

Jag försökte skriva!

Man skall inte klaga. Men jag är frustrerad. Det känns som om detta kreativitetsstjälande, inspirationsstjälande, energistjälande grålulleväder sörplar i sig all min kreativitet, min inspiration, min energi och min skrivarglädje när jag försöker skriva.

Och chokladen är slut så jag kan inte tanka hjärnan.

Man skall inte klaga. Men var är min vackra, vita jul?