Romance - engelskprojektet i nya farvatten

Förväntan

Att locka sig själv till att göra någonting man inte vill kräver en hel del självinsikt och finess. Vid millennieskiftet bestämde jag mig för att jag skulle avge mitt livs första (och enda) nyårslöfte - jag skulle läsa en bok i månaden på engelska.

Vid den tiden läste jag mycket science fiction och fantasy på svenska så jag bestämde att jag skulle läsa böcker i den genren på engelska eftersom det fanns så många flera, spännande böcker i dessa genrer på engelska än vad som fanns översatt till svenska – särskilt i favoritbokhandeln, Science fiction bokhandeln i Gamla Stan.

Så mitt engelskaprojekt drevs i mer än ett årtionde på en diet av science fiction och fantasy – och senare också alternativhistoria på engelska – 1632-serien av Eric Flint med flera blev helt enkelt oemotståndlig, framför allt med sin svenska anknytning till trettioåriga kriget och Gustav II Adolf. Vartefter åren gick blev det allt lättare läsa på engelska, jag fick ut mer av böckerna och till slut tänkte jag inte längre på om jag läste på svenska eller engelska.

De obligatoriska fnurrorna på tråden

Jag läser fortfarande en del science fiction och fantasy och alternativhistoria på engelska – särskilt ovan nämnda 1632-serie, David Webers böcker om Honor Harrington och Lois McMaster Bujolds Vorkosiganserie - och givetvis också hennes fantasyböcker. Andra författare som hamnat i toppen av inköpslistan är bland andra Lisa Shearin och Elizabeth Moon.

Men i våras blev mitt engelskaprojekt a romance with the English language, när jag breddade fältet med just romance på engelska. Också det en genre där det finns så många flera, spännande böcker på engelska än vad som finns översatt till svenska.

Men hur kom jag in på det här med romance från början?

Men kanske finns det ändå hopp?

Efter en tonårsromans med romance (på den tiden kärleksromaner) hade jag fladdrat iväg mot mer hårdkokta äventyrsromaner, thriller, deckare, historiskt och en massa annat innan jag sladdade in på science fiction och fantasy runt mitten av nittiotalet. Men för några år sedan fick Sverige en egen romancedrottning – Simona Ahrnstedt – som debuterade 2010 med den härliga, smarta och oförglömliga Överenskommelser. På sin hemsida skrev Simona om hur romance är en betydligt större genre, framför allt i USA och Storbritannien. Hon rekommenderade också en rad engelskspråkiga författare, bland dem Mary Balogh, Joanna Bourne och Tessa Dare.

Och ibland får man en andra chans

Jag började med böcker av Joanna Bourne - The Spymasters Lady - och Mary Balogh - The Temporary Wife och Slightly Dangerous - och sedan var jag fast. Sedan dess har underlaget till my romance with the English language utökats med böcker av författare som Tessa Dare, Stephanie Laurens, Julia Quinn och Sabrina Jeffries. Sedan har jag också klassiker som Fredericia av Georgette Heyer.

Vad kan jag säga? Annat än att mitt engelskaprojekt har blivit rikare, roligare, mer underhållande och mer romantiskt. Vem vet, kanske kommer jag en dag att läsa Jane Austen på engelska?

Leve romantiken!