Skrivprocessen - den nödvändiga vilan

Skrivande och eftertanke

Likheten mellan skrivprocessen och brödbakning är att såväl texten som degen behöver vila och jäsa. Låt texten vila och mogna en tid och läs den sedan med kritiska ögon. Gör ändringar och noteringar, strykningar och tillägg, bearbeta svaga partier, vässa de bra partierna och styr upp fladdriga partier.

Hur länge ens text behöver vila är individuell – en månad, ett kvartal, ett halvår. Jag lämnade en text att vila i april, gjorde en första granskning i juli och lät den sedan ligga och jäsa ännu en tid. Nu har jag tagit upp den igen och granskar såväl texten som mina bearbetningar med utvilade ögon och utvilad hjärna.

Det är en viktig, nödvändig - och underskattad - del av skrivprocessen. Om du aldrig släpper taget om texten och stiger ur den kan du inte heller läsa den som en läsare skulle läsa den. Du vet för mycket - du har texten i blodet och benmärgen, du är mer eller mindre marinerad i handlingen och du lever och andas med dina karaktärer.

Det är svårt att släppa texten när det bara kliar i fingrarna – och hjärnan – att fortsätta skriva. Bli färdig. Gå i mål. Avsluta. Få en text klar och börja försöka hitta ett sätt att få den publicerad.

Men den här pausen är nödvändig!

Ta dig den tiden – unna din text den tiden. Skriv någonting annat under tiden, måla om lägenheten, åk på semester, fokusera på jobbet – vad som helst men låt texten vila. Den kommer att bli så mycket starkare, så mycket bättre.