Grålullevär, det var ett ord som mamma använde om just sådant här väder, när himlens utanför fönstren antagit en blaskigt skummjölksaktig ton och horisonten försvinner i ett dis.
Enbart horisonten?
Nej, halva industriområdet är som uppslukat av grådis. Under förmiddagen klarade gatlyktorna nere i industriområdet inte ens av att identifiera det rådande ljusförhållandet som dagsljus utan fortsatte att lysa i flera timmar. Till och med höstfärgerna har mist sin flammande prakt och sin inneboende glöd och ser dämpade och dova ut.
Är det konstigt om blir gråsinnad en sådan här dag?
Nej, det vore konstigare om man inte blev det. För det är en särskild sak med grålullevär. Det tär på sinnet. På livsglädjen och livsandarna och energin och kreativiteten.
Hm – vadå att jag klagar på vädret?
Det här är en väderleksrapport från Södertörn:
”Grålullevär råder för närvarande över centrala delar av Södertörn!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar