Om man inte kan lita på vatten…

För hur är det egentligen med vårt dricksvatten?

Den frågan tog Mikaela Åkerman upp i artikeln Stora brister i dricksvattenkontroll på SvD Nyheter och man behöver bara erinra sig problemen i Östersund och Skellefteå 2010 - 2011 för att förstå hur omfattande konsekvenserna skulle kunna bli. För det är inte utan att artikeln oroar en. Livsmedelsverket drar efter en granskning slutsatsen att det finns stora brister i kontrollen hos såväl kommunerna som i producenternas egen kontroll. Granskningen, som omfattade 80 kommuner, genomfördes under åren 2007 - 2010 och omfattade dels miljö- och hälsoskyddskontorens kontroll av dricksvattenproducenter och dels producenternas egen kontroll.

Vid alla kontroller upptäcktes brister. Hos kommunerna var dricksvattenkontrollen alldeles för lågt prioriterad. Ofta p g a av att övergripande strategier saknades eller var bristfälliga, det samma gällde dokumenterade rutiner för hur kontrollerna skulle gå till och hur resultatet av kontrollerna skulle bedömas saknas. Ett annat problem var svårigheterna de som ansvarade för kontrollverksamheten hade att föra fram budskapet till beslutsfattarna, framför allt lokala politiker, som avsatte resurser för verksamheten. Politikerna saknade vanligtvis specialkunskap inom området och behövde konkreta och överskådliga argument från tekniker och experter. Kunskapsnivån hos politikerna behövde höjas, teknikerna och experterna behövde bli tydligare.

Samtidigt hade var femte dricksvattenanläggning återkommande problem med kvaliteten på dricksvattnet och Livsmedelsverkets kontroller visade på stora brister även i producenternas egen kontroll. Allra sämst var man, inte oväntat, på att informera konsumenterna om dricksvattnets kvalitet. Där nio av tio fick anmärkningar. Och just det är någonting jag själv upplevt. För några år sedan blev vår förort plötsligt helt utan vatten. När det återvände var det brunt. Som riktigt klent kaffe. Ingen information. Överhuvudtaget.

Så småningom, efter mycket spolande, började vattnet klarna. Men det hade ett oljigt, oaptitligt utseende. Det blev till att köpa dyrt flaskvatten. En lång tid framöver. Dyrt, onödigt, tungt att släpa hem - och inte särskilt miljövänligt. Senare läste jag i lokaltidningen att ett företag i industriområdet vid detta tillfälle tagit ut för mycket vatten vilket tydligen lett till att vattnet missfärgats av rost. 

I Östersund drabbades 2010 flera tusen människor av magsjuka när parasiten cryptosporidium tagit sig in i dricksvattnet. Senare drabbades också Skellefteå av ett liknande utbrott.

Vi tar drickbart, ofarligt vatten för givet. 

Vi borde kanske inte göra det. För kan vi lita på de som bär ansvaret för att producera och distribuera vattnet från dricksvattentäkten till våra kranar har full kontroll över vattnets kvalité? Hur står det till med dricksvattnet i din kommun?

Visste ni förresten att vatten och dricksvatten har en egen dag? Världsvattendagen, den 22 mars. Det visste inte jag, man lär sig mycket på nätet. För mer information, se Världsvattendagens hemsida.

Dricksvatten är vårt viktigaste, mest livsnödvändiga livsmedel. 

Det är hög tid att det får den uppmärksamhet, den respekt och den omsorg det förtjänar. Hos kontrollmyndigheter, hos dem som producerar och distribuerar dricksvatten, men även hos ansvariga politiker och oss som konsumenter.

För om vi inte kan lita på vårt vatten – vad kan vi lita på då?