Hur är det egentligen med papper och kaniner?

Jag har länge närt min egen lilla teori om papper. Jag misstänker nämligen att det finns hanpapper och honpapper och att det är med papper som med kaniner. Och om man råkar lägga ett hanpapper på ett honpapper – eller vice versa – så har man snart väldigt, väldigt mycket mera papper.

Ja, så måste det vara. Hur skulle det annars kunna bli så mycket papper?

En annan förklaring skulle kanske kunna vara att någonting oväntat och motsägelsefullt inträffat på vår färd in i det papperslösa samhället. Tack vare våra datorer och skrivare och kopiatorer och datorstyrda tryckpressar kan vi producera mer information och framställa fler dokument och reklamblad och kataloger och tidningar än någon tidigare generation någonsin kunnat drömma om.

Men kanske är det varken oväntat eller ens motsägelsefullt.

Man har länge talat om Peak oil, att vi är på väg mot den tidpunkt när vi har uppnått maximal råoljeproduktion, varefter den kommer att minska tills den råolja som tekniskt och ekonomiskt kan utvinnas i praktiken tar slut. Att denna punkt förr eller senare kommer att inträffa är oemotsägligt - oljan är en ändlig resurs. Men exakt när detta händer är omtvistat.

Kanske finns det en motsvarande Peak paper. Som innebär att vi just nu kan producera mer papper än någon tidigare generation haft möjlighet att producera. Eller som någon generation efter oss kommer att anse det lönt - eller ens vara intresserade av - att producera.

Kanske är det så. Fast jag vet inte, jag. Jag håller nog i alla fall fast vid teorin om hanpapper och honpapper och pappers kaninliknande reproduktionsförmåga. Framför mig ser jag nästan hur de små pappersavkommorna skuttar bort mot det gryende papperslösa samhället.