Önskar vänner, bekanta och bloggföljare ett riktigt gott och givande och produktivt 2019.
Här frodas
- Den mest personliga av mina bloggar
- En framväxande Skrivarportal med sidor om skrivande i allmänhet (och mitt eget i synnerhet)
- En Romanceportal på stark frammarsch
måndag 31 december 2018
fredag 28 december 2018
Skrivdagbok, 28 december
Jo, då, jag skriver fortfarande. För ögonblicket dock inte i tionde kapitlet, där är det en eftertankepaus just nu. Jag tror inte att det är början på en ny omgång av "Blank skärm/Tom hjärna" och ett svårartat fall av skrivkrampsartad "Men vad fasen händer härnäst" som kommer att vara i månader- Förhoppningsvis inte.
Men jag har äntligen skrivit klart den här svåra, hjärtslitande sekvensen av korta scener som integrerar i varandra. Nu behöver jag stanna upp och bestämma hur jag på bästa sätt skall få själva huvudberättelsen på spåret igen. Utan att det känns krystat.
Under tiden är jag inne och arbetar med den historiska julnovellen som exploderade ut ur novellformatet.
Fast vid det här laget börjar jag bli van vid att mina novellförsök plötsligt inte längre ryms inom ramarna för en novell. Jag tycks vara inkapabel att tänka smått och begränsat nog för att skriva noveller, så det är väl lika bra att lämna det fältet åt folk som gör det med stil och bravur
Min expanderade historiska, romantiska, före detta julnovell artar sig i alla fall riktigt bra i sin nya och förlängda version. Astrid och Axel känns trovärdiga och sympatiska och just så där lagom motspänstiga - och relationen dem emellan!
Wohoo!
Milt sagt komplicerad.
Fast det, det är nog årets underdrift.
Det här, tror jag, kommer att bli jäkligt roligt att skriva!
Sedan har jag också skrivit ett par texter åt jobbet. Min julutmaning till mig själv, att ta mig an några halvdana texter och få dem att flyga.
Det har varit roligt att gå lös på dem, att verkligen ta ut svängarna. Det skall bli roligt att höra vad de tycker om de här utkasten efter nyår. Ja, ja, jag vet givetvis att jag förmodligen kommer att få höra ett halvt uppgivet "Det är för långt!"
(det är någonting jag hör rätt ofta).
Åtminstone lär jag nog få höra det beträffande den ena av de här texterna.
Men det beror på underlaget. Den befintliga texten. Är den långt, så lär den ju knappast bli så värst mycket kortare när jag har gått lös på den och finslipat och förtydligat och trimmat texten och gjort den mer läsvänlig.
Men jag har äntligen skrivit klart den här svåra, hjärtslitande sekvensen av korta scener som integrerar i varandra. Nu behöver jag stanna upp och bestämma hur jag på bästa sätt skall få själva huvudberättelsen på spåret igen. Utan att det känns krystat.
Under tiden är jag inne och arbetar med den historiska julnovellen som exploderade ut ur novellformatet.
Fast vid det här laget börjar jag bli van vid att mina novellförsök plötsligt inte längre ryms inom ramarna för en novell. Jag tycks vara inkapabel att tänka smått och begränsat nog för att skriva noveller, så det är väl lika bra att lämna det fältet åt folk som gör det med stil och bravur
Min expanderade historiska, romantiska, före detta julnovell artar sig i alla fall riktigt bra i sin nya och förlängda version. Astrid och Axel känns trovärdiga och sympatiska och just så där lagom motspänstiga - och relationen dem emellan!
Wohoo!
Milt sagt komplicerad.
Fast det, det är nog årets underdrift.
Det här, tror jag, kommer att bli jäkligt roligt att skriva!
Sedan har jag också skrivit ett par texter åt jobbet. Min julutmaning till mig själv, att ta mig an några halvdana texter och få dem att flyga.
Det har varit roligt att gå lös på dem, att verkligen ta ut svängarna. Det skall bli roligt att höra vad de tycker om de här utkasten efter nyår. Ja, ja, jag vet givetvis att jag förmodligen kommer att få höra ett halvt uppgivet "Det är för långt!"
(det är någonting jag hör rätt ofta).
Åtminstone lär jag nog få höra det beträffande den ena av de här texterna.
Men det beror på underlaget. Den befintliga texten. Är den långt, så lär den ju knappast bli så värst mycket kortare när jag har gått lös på den och finslipat och förtydligat och trimmat texten och gjort den mer läsvänlig.
torsdag 27 december 2018
Bra dag!
Idag blev det äntligen dags för mitt och Kerstins sedvanliga julfikande, som i år hade blivit uppskjutet till efter julhelgen p g a vinterkräksjuka i hennes familj. Hennes son med familj var deckade före jul och Kerstin, som hade haft barnbarnen någon dag tidigare, kände sig inte så morsk själv. Så vi hade enats om att ta det i mellandagarna istället.
Det blev fika på bästa konditoriet i Västerhaninge, med mycket skratt och prat. För att inte tala om sagolikt gott fikabröd. En kardemummabulle för Kerstin och en sockerkringla med vaniljkrämsfyllning för min del. Så himla gott!
Men äter man sockerkringlor, så bör man nog helst ha en våtservett till hands för man blir hopplöst sockrig om fingrarna.
Så blev det också utbyte av julklappar - och ett gott skratt när det visade sig att vi bland annat gav varandra Lindorkulor från Lindt. Vi känner allt varandra väl!
Efter fikat så körde Kerstin mig till kyrkogården så att jag kunde lägga en krans - eller snarare en gravrosett - på mina föräldrars grav och tända ett ljus.
Det är så branta backar på kyrkogården att jag inte längre har möjlighet att ta mig dit på egen hand, åtminstone inte när det är snöigt och isigt. Eller när jag har fot- eller knäsmärtor, vilket jag har haft åtskilliga gånger under 2018. Så det var ju himla bussigt av Kerstin.
Och skönt också att äntligen få det gjort.
Det blev fika på bästa konditoriet i Västerhaninge, med mycket skratt och prat. För att inte tala om sagolikt gott fikabröd. En kardemummabulle för Kerstin och en sockerkringla med vaniljkrämsfyllning för min del. Så himla gott!
Men äter man sockerkringlor, så bör man nog helst ha en våtservett till hands för man blir hopplöst sockrig om fingrarna.
Så blev det också utbyte av julklappar - och ett gott skratt när det visade sig att vi bland annat gav varandra Lindorkulor från Lindt. Vi känner allt varandra väl!
Efter fikat så körde Kerstin mig till kyrkogården så att jag kunde lägga en krans - eller snarare en gravrosett - på mina föräldrars grav och tända ett ljus.
Det är så branta backar på kyrkogården att jag inte längre har möjlighet att ta mig dit på egen hand, åtminstone inte när det är snöigt och isigt. Eller när jag har fot- eller knäsmärtor, vilket jag har haft åtskilliga gånger under 2018. Så det var ju himla bussigt av Kerstin.
Och skönt också att äntligen få det gjort.
onsdag 26 december 2018
Annandagen i ett nötskal
I dag blev det en snabb tur med pendeln in till Stockholm City och helgöppna apoteket uppe på Klarbergsgatan eftersom jag hade gjort slut på alvedonen i går kväll och inte vågade chansa på att något av förortsapoteken skulle vara öppet under julhelgen.
På vägen ned till pendeltågsstationen igen så stannade jag till vid Vete-katten i gatuplanet mot Vasagatan och köpte ett par goda surdegsfrallor till kvällsmacka och frukostmacka, så nu har jag någonting gott att se fram mot.
Nu på eftermiddagen har jag sett Den lilla sjöjungfrun på SVT. Första gången, faktiskt, som jag ser den i sin helhet.
På vägen ned till pendeltågsstationen igen så stannade jag till vid Vete-katten i gatuplanet mot Vasagatan och köpte ett par goda surdegsfrallor till kvällsmacka och frukostmacka, så nu har jag någonting gott att se fram mot.
Nu på eftermiddagen har jag sett Den lilla sjöjungfrun på SVT. Första gången, faktiskt, som jag ser den i sin helhet.
måndag 24 december 2018
God Jul!
Önskar alla läsande, skrivande och bloggande vänner och följare en riktigt God Jul. Hoppas att ni fann många hårda, bokformade paket med ert namn under granen - och att ni finner mycket inspiration och skrivarglädje för alla lediga dagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)