Det stormar på Twitter i höst

Twitter är den plattform som passar mig bäst bland sociala medier, kanske speciellt eftersom jag är en utpräglad ord person.

Jag har tillbringat tio år med att bygga upp ett twitter-flöde som är stimulerande, roande, intressant, lärorikt och engagerande för mig.
Och där jag förhoppningsvis, i någon mån, har kunnat bidra med någonting motsvarande. 

Tio år.
Det är mycket tid, mycket arbete, mycket planering, mycket testande och experimenterande - vad funkar? Vad funkar inte? Vad lockar besökare och vad är ointressant för dem?

Och mycket, mycket eftertanke om hur jag vill utveckla mitt twitter-flöde och vart jag vill nå. 

Sådant som var viktigt för mig var t.ex. att:

• Finna rätt personer att följa och interagera med. 
• Bli mer delaktig i de cirklar som intresserar mig (vilket främst är skrivande, läsande, böcker, romance, historisk romance, etc)
• Ta del av vad som händer och sker inom dessa cirklar

Sedan började det dra ihop sig när Elon Musk lade ett bud på Twitter.

Ramaskrin från alla håll.

Efter många turer så köpte han plattformen - och började omedelbart vända upp och ned på plattformen.

Det mesta av detta har redan vädrats i media och behöver inte ventileras här igen, utan istället berätta lite om hur stämningen inne på plattformen är bland personerna i mitt twitter-flöde är.

Det finns en stor oro för att alla som inte betalar för att få det omtalade blåa bock-märket systematiskt kommer tryckas nedåt i vad som visas i flödena kommer att tystas på Twitter (genom att vi systematiskt skjutsas längst ned i flödena). Det där med det blåa bock-märket är, om jag har förstått det rätt bortdraget för närvarande.

För att våra upparbetade twitter-flöden (som för många författares främsta kommunikationskanal med sina läsare och även med andra författare och med t.ex. också förläggare och agenter) ska rivas upp och att tätt sammansvetsade communitys där man har kunnat ställa en fråga och många gånger fått hjälp av någon ska skingras.

För att Elon Musk har sparkat för många från Twitter (eller att andra har valt att säga upp sig) att nyckelkompetensen har förlorats och att Twitter kan komma att krascha.

Att han genom att släppa in många av de höger-republikaner som portats i spåren av stormningen av Capitolium öppnar upp för högljudda sexistiska och rasistiska åsikter att uttrycka sig hur de vill, mot vem de vill. Samt att mer och mer extrema åsikter kommer att dyka upp i ens flöde och överskugga de personer som man verkligen vill följa - och som man aktivt följer. 

Stämningen i mitt flöde varierar, från dag till dag.

Ena dagen så kan det vara: "Nu är det nog, nu drar jag till Instagram", medan andra är "Jag går minsann ingenstans".

Nästa dag det kanske: "Gud så krångligt Mastodon är!" medan andra "Det blir bara värre och värre".

Och den tredje dag är kanske: "Om man skulle stanna? Det blir kanske inte värre?" och andra är "Allt annat verkar ändå för krångligt".

Om man ska skapa en bild så får ni tänka er att en rovfågel har landat vid fågelmataren och uppståndelsen är stor bland sparvarna. Flyktbehovet ställs mot behovet av att äta och få i sig nödvändiga kalorier för att överleva. Eller överlevnadsinstinkten mot fågelmaten, helt enkelt. 

Jag tänker inte lämna Twitter.
Såvida plattformen inte skulle råka möta samma slut som Titanic. 

Men det är å andra sidan inte helt otänkbart. Skutan har en ny kapten, och han verkar inte ha en susning om vad han ska göra eller hur han ska styra - eller också så letar han efter nästa isberg att köra på. 

Och många i besättningen, med erfarenheterna och nyckelkompetenserna, har redan lämnat skeppet.

Själv har jag ägnat den senaste veckan åt att försöka återuppliva mitt halvslumrande gamla Instagram-konto och börja bygga upp en fungerande plattform där. 

Inte för att det någonsin skulle kunna ersätta Twitter.
Men för att ha en "livbåt" i händelse av. 

Ifall Twitter skulle gå i kvav.