En byggprocess genom tre årstider

Det senaste halvåret så har jag varit instängd bakom byggställningar på grund av en fasad- och takrenovering samt fönsterbyten. Det har inte precis varit störningsfritt och tyst under den här tiden. Jag har levt stora delar av våren, sommaren och hösten bakom helt - eller till största delen - nedfällda persienner. Detta eftersom det klampar runt byggjobbare på byggställningarna mellan sju till sjutton och då vill man helst inte leva som en fisk i en guldfisskål.

Som tur är så är vi inte insvepta i vit, ogenomskinlig byggplast. Sedan traditionell byggplast hade blåst ned flera gånger från grannhuset under vinterstormarna - och vid åtminstone ett tillfälle nära nog slitit med sig delar av byggställningen - så insåg man väll att husen inte har ett optimalt läge för detta slags vindfång. Istället har våra byggställningar klätts med ett blått byggnät. Det blåser visserligen i det också men eftersom vinden kan passera genom maskorna i nätet så utgör det ett betydligt mindre vindfång.

Däremot så försågs huset med en "nattmössa" av byggplast över taket, då det där var betydligt viktigare att det platta taket hölls så skyddat från vatten som möjligt medan det byggdes över med ett lätt sluttande tak. Nattmössan hängde visserligen ned över vindsöverbyggnaden men nådde i alla fall inte så långt ned så att det skymde min utsikt.

I en tidig höststorm så blåste dock nattmössan av under spektakulära former.

Men om jag hade trott att jag skulle kunna fortsätta att njuta av utsikten under  icke byggjobbararbetstid så - 

Bedrog jag mig.

När fönsterbytena var klara så täcktes fönstren över med ett slags tunn, halvtransparent plastfilm för att skydda dem när man satte igång med den delen av fasadrenoveringen där man sprutade det nya fasadmaterialet över isolering och armeringsnät.

Det var som att försöka att se ut genom frostade glasrutor för att försöka se om det regnade eller var uppehåll. Att se någon utsikt, det kunde man bara drömma om. Det stadiet varade i kanske tre till fyra veckor - och det var en lättnad när jag kom hem en kväll och fann att man under dagen hade dragit ned plastfilmen. Utsikt!

Genom byggställning och byggnät, i och för sig.
Men utsikt, det var det i alla fall.

Ändå är jag glad att de nya fönstren täcktes över så noggrant. För när fasadmaterialet sprutades på fasaden så blev det en hel del stänk som annars hade träffat mina nya fönster.

En del arbete återstår fortfarande. Jag är till exempel fortfarande inlåst från balkongen medan arbetet pågår. Men de mest slamriga, bullriga, skitiga och dammiga momenten verkar vara klara.

Och sade jag att jag åter har utsikt?
Jag kan med andra ord njuta av höstfärgerna medan de varar. Det finns björkar i guldgult nere vid stationen och någonting annat - jag vet inte riktig vad - i orangerött samt några blodlönnar i rent spektakulärt scharlakansrött längre bort i området. 

Hösthälsningar från sjunde våningen!